filoZophie

Alla inlägg under augusti 2010

Av Zophie - 30 augusti 2010 12:06

Nu börjar jag igen... ja, mitt nya liv alltså...

Samtidigt gjorde jag något jag aldrig gjort förut i detta sammanhang, jag ställde mig frågan varför?!


Varför börjar jag ett nytt liv varje måndag?

Varför känner jag att jag behöver ett nytt liv?

Vad är meningen med att jag ska plåga och späka mig?

För vem börjar jag ett nytt liv?


Tilläggas skall nog här, att när jag säger att jag börjar ett nytt liv så menar jag oftast att jag ska gå ner i vikt.


Hur många därute börjar egentligen ett nytt liv var och varannan måndag och varför?


Jag har faktiskt börjat undra lite över detta och är lite nyfiken på om det finns fler än jag därute som, med dåligt samvete över helgens frosserier, börjar ett nytt liv på måndagen?


Och följdfrågan blir ju då varför och för vem jag ska börja mitt nya liv? Problemet är ju att om jag börjar ett nytt liv varje måndag så är jag ju inte nöjd med det gamla eller?!

Och vad är det då för fel på mitt gamla liv?

Är det mig det är fel på?

Hur ska jag kunna bli nöjd med mig själv om jag varje måndag ska börja med att förändra den jag är?


Hmmmmmm, jag är skeptisk, som en viss herr Sauk sagt så många gånger...


Denna gången tror jag att jag skiter i att börja ett nytt liv, jag tror att jag istället försöker ta tag i det gamla istället. Lite förändringar här och där räcker nog långt?!


Välkommen till mitt gamla liv   jag tror att jag börjar med den gamla stryktvätten.


Kramen   

Av Zophie - 25 augusti 2010 23:24

Jag tänkte faktiskt inte skriva något inlägg idag...

Har liksom ingen riktig ork, inget riktigt driv känner jag...

men så gick jag in och kollade på min länk till Rose is Rose och kände att jag bara blev tvungen. Anledningen? Den kommer här:


Rose Is Rose - August 25, 2010


Detta inlägg blir en hyllning till mamma, mammis, mammsen... till min LaMor.

Det är helt fantastiskt att vara så priviligierad som jag, att ha en sådan fantastisk mamma som jag bhar är nog inte många förunnat.

Hon är min mamma, min bästa vän, min terapeut, min klagomur, min klippa, mitt bara låta vara-träd :)

Hon finns alltid där med ett värmande ord, ett gått råd, en hjälpande hand och en stark axel att ibland gråta mot. Jag är så oerhört tacksam, glad, ödmjuk och stolt över den hon är och det hon gör för alla, speciellt för mig och min familj. Vad som dock gör mig lite sorgsen och fundersam är att hon alltid sätter alla andra framför sig själv. Jag önskar att hon kunde ägna sig själv lika mycket tid och energi som hon investerar i sig själv.


Anyway... Med detta inlägg vill jag rikta ett stort tack till min mamma, för att hon finns och är den hon är. För att hon ger så mycket av sig själv till andra och för att hon är en helt underbar och fantastisk person.


Jag älskar dig mamma LaMor och är så stolt över att vara din dotter.


Puss   



Av Zophie - 19 augusti 2010 22:31

Jaha, då är det valår i år och alla partier fläskar till det så att det står mig upp över öronen.

Jag har precis avslutat ett valtest och hör och häpna jag blev....... TADAAAAA: en blåval!

Jag har vetat det hela livet och det kom faktiskt inte som någon överraskning, speciellt inte som jag under sommaren börjat lägga på mig lite av den fantastiska vikt en blåval äger....


Nej, skämt åsido, någon blåval blev jag inte. Vad som förvånade mig lite dock är att jag enligt testet skulle vara Folkpartist?! Detta ser jag inte riktigt framför mig, jag som alltid sett mig som moderat eller kristdemokrat. Något som inte förvånade mig lika mycket var att jag faktiskt hade en släng av sverigedemokrat i mig.  Ja ja ja, innan ni säger något dumt, ser ner på mig eller kackar på min blogg måste jag till mitt försvar säga att jag faktiskt har en hel del vänner/bekanta med invandrarbakgrund. Jag trivs i deras sällskap, tar med glädje och nyfikenhet del av deras historia och traditioner. Vi diskuterar ofta religion, kultur, ekonomi och liknande frågor och vi har faktiskt en hel del åsikter och tankar som stämmer väl överrens.


Varför blir jag då, enligt testet, lite sverigedemokrat?

Kan det vara för att jag hyser en förhoppning om att avstanna invandringen lite så att vi får möjlighet att komma ikapp med alla de ärenden vi redan har på bordet?

Är det för att jag tycker att vi borde ha ett burkaförbud i offentlig miljö? Då  jag personligen anser att jag får ut mer av en person genom att läsa hennes minspel, gester och ansiktsuttryck?

Det kanske beror på att jag blir varnsinnigt irriterad på läkaren som inte kan göra sig förstådd på korrekt svenska utan bara lämnar min yngste son, OCH mig med för den delen, förvirrade och otillfredsställda med fler frågor än vi hade från början.

Nu är det ju så att jag samtidigt är ÖVERTYGAD om att alla människor är lika värda.

Jag är fullkomligt övertygad om att ALLA ska ha samma rättigheter och därmed också samma skyldigheter.

Det är min fasta ståndpunkt att vi BEHÖVER ett mångkulturellt samhälle.


Min undran blir således: Hur går detta ihop?!


Puss och kram/FiloZophie   

Av Zophie - 15 augusti 2010 21:53

Igår reste jag tillbaka i tiden, jag blev en vilsen, galen och förvirrad men  taggad tonåring igen. Anledningen till denna förvandling stavas ForeverYoung-festival 2010. Alla favoriterna var där med Alphaville, Ultravox och The Human Legue bl.a och jag njöt i fulla drag trots regn, regn och åter regn. Humöret var, trots detta, på topp och timmarna bara flög iväg och rätt som det var var det dags att runda av kvällen och komma tillbaka till verkligeheten.


När jag och maken återvänt till vårt hotellrum och gått och lagt oss passade jag på att fundera och reflektera lite över dåtid och nutid.

När jag var liten kunde jag inte växa upp fort nog och nu när jag är vuxen vill jag inget hellre än att få uppleva ett par timmar av den där enkla och oskuldsfulla tiden när man inte visste något annat än att man var universums mittpunkt.


Under en lång tid nu har mitt liv varit lika mycket upp som ner och jag har ofta inte vetat vilket ben jag ska stå på, om jag ska skratta eller gråta, om jag ska backa eller springa rätt fram...

Efter att ha befunnit mig i min barndoms tider samt reflekterat över gammalt och nytt, mig själv då och nu, kom jag fram till att det nog är dags att vända blad...


Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv (förutom att hjälpa andra då) men jag vet att jag måste börja med att ta tag i det och allt vad det innebär. Så nu vänder jag blad, jag tar tag i mitt liv och jag börjar imorgon. Hur det går, det vet jag inte, men jag vet att jag måste försöka. Jag lovar att hålla er uppdaterade och hörrni... Wish me luck.


Puss   

Av Zophie - 13 augusti 2010 13:10

Är detta verkligen en otursdag eller inte? Det är den stora frågan!


Personligen har jag inga direkta oturshandlingar som skett denna dag men jag vet ju att statistiskt sett sker det fler olyckor denna dag än andra. Varför är det så?


Personligen tror jag att mycket av detta beror på att vi anser fredagen den 13:de vara en otursdag, vi förväntar oss otur och självklart blir det så då!

Som jag skrev i inlägget innan är man oftast sin egen lyckas smed med detta gäller ju även oturen. Om du förväntar dig olycka är sannolikheten stor att du drabbas av den. Inte i alla fall såklart, vissa saker kan du inte styra över. Men i många fall blir livet vad du förväntar av det.


Har ni läst boken "The Secret"? Den går lite ut på just detta. Det du förväntar dig av livet är det du oftast får. Just denna boken drar det hela lite till sin spets tycker jag nog. Boken menar nämligen att du själv kan styra ditt liv. Om du lever efter och strävar efter att vara rik och framgångsrik så är det det du blir. Om du förväntar dig olycka och elände är det det livet ger dig.


Jag tror inte att det är riktigt så enkelt men till viss del håller jag faktiskt med. Problem uppstår dock när vi kommer till saker vi själva inte kan rå över. Dödsfall, barnlöshet, olyckor framkallade av någon annan m.m Detta är inget vi kan veta eller bestämma över, det ligger i någon annans händer.


Men vår vardag, vårt normala liv det råder vi nog över själva till stor del och det kan vi nog också styra i viss mån. Därför känns det extra surt att ha tappat sugen lite och inte riktigt vara på banan ännu. Det gör ju att jag inte kan förvänta mig särskilt mycket av livet just nu. Jag behöver vända den här trenden, inse och förstå att det är nu jag faktiskt kommer att bli rik som ett troll   .


Vilken tur då att jag precis haft besök av min älskade söstra mi som alltid peppar och stöttar mig och som alltid ger mig så mycket glädje och energi. Jag ska försöka ta det till mig, även om hennes besök blev kort, och börja utnyttja de positiva krafterna jag har inom mig. Jag får försöka tränga bort de tunga och tråkiga tankarna jag har och ersätta dem med promenader, bra musik och glädje igen.


Jaja, vi får väl se hur det går... Men om ni ser att drömvinsten på 63 miljoner gått till Halmstad då vet ni vem som fått den... och varför.


Puss på er   och tänk positivt   

Av Zophie - 10 augusti 2010 22:00

Vem plockar upp dig när du är nere, när allting bara skiftar i svart...

Vem visar dig den väg du ska gå, när du inte vet vart...


Den uppmärksamme läsaren, som kan sin musik, vet att stroferna ovan är från Lisa Nilssons debutalbum "Himlen runt hörnet". Detta var en av mina absoluta favorit-cd när den kom eftersom den innehöll en massa bra musik med fantastiska texter. Just den här låten handlar, för mig, om ensamhet men också att inse värdet av sitt eget sällskap och styrkan man har inom sig.


Just nu lyssnar jag på denna låten igen. Jag försöker hitta mitt egenvärde, försöker förstå att jag själv är min egen lyckas smed. Men det är tufft, det är jobbigt, det är slitsamt, det är ensamt och det gör ont. Jag är lyckligt gift, har två underbara, verkligen underbara, söner. Jag bor bra, vi ska snart påbörja bygget av vårt drömhus men ändå är det något som saknas. Mitt problem är bara att jag inte vet vad det är som saknas, jag vet inte vad jag ska leta efter när jag inte vet vad det är jag behöver eller önskar.


Jag är säkert inte ensam om att känna så här, vet att det inte bara är jag, men det känns lite ensamt och ibland känner jag mig ensammast i världen...

Då känns det extra roligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, era glada tillrop och ert hjärtliga "Välkommen tillbaka". Även om jag fortfarande ställer frågan gällande Vem, är det skönt att veta att man ändå  inte är riktigt ensam.


Så ett stort tack till er som läser min blogg, till er som inte gett upp hoppet om mig och till er som bryr sig. Världen blir lite bättre med sådana som er i den.

Och jag lovar att inte överge er igen, även om jag kanske inte blir lika flitig med bloggandet som jag var innan... i alla fall inte till att börja med...men sedan...


Stor kram till er alla/FiloZophie   

Av Zophie - 9 augusti 2010 23:27

Jag har inte blogga på ett tag. På grund av olika omständigheter har jag varken haft ork eller glöd att skriva men så gick jag in på min sida och hittade en Award.
Gulliga, gulliga Katarina har gett mig min allra första award!

Tack snälla du! Denna lilla hedersbetygelse betyder så mycket mer för mig än du tror och den kickade igång lite glöd i mitt sinne igen. Så nu ska jag bli bättre, piggare, gladare och mer aktiv på min blog:)

  


Som Awardvinnare ska du:

  • kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
  • tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
  • ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
  • skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Här kommer de personer jag tycker förtjänar Awarden:



Och så skulle jag skriva sju intressanta saker om mig själv. Nu vet jag inte om jag är en så intressant person men vi gör väl ett försök...


1. Jag vill bli guldsmed

2. Jag var ett lovande löfte i klassisk balett när jag var yngre

3. Om jag bara fick äta en sak i resten av mitt liv skulle det nog vara kräftor

4. Jag lever med konstant ångest över att jag har allt jag någonsin velat ha men  inte är riktigt lycklig ändå

5. Jag måste krypa till korset och erkänna att jag är kattmänniska

6. Jag har aldrig haft löss i hela mitt liv - jag duschar tydligen för varmt?!

7. Jag har en konstig fobi som innebär att jag aldrig använder ljusa byxor


 Återigen: Tack Katarina, inte bara för Awarden, utan för att du gav mig lite gnista och glädje igen!


Mina varmaste kramar till er alla/FiloZophie   

Presentation


Kvinna i sina bästa år. Filosof som filosoferar och funderar på finurligheter och fantasier och allt annat mellan himmel och jord.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Gastboken:)

Bloggträffbloggisar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kuligheter:)

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards