Fridens mina vänner.

Ni som läste mitt förra inlägg läste väl mellan raderna att jag inte är direkt fotbolls- eller sportintresserad. Jag har aldrig förstått vitsen med att engagera sig så i något som inte har den minsta mening... enligt mig då alltså...

Men så var det ju det här med att min äldsta son nu börjat spela fotboll och att det då var den första matchen igår. Långt åt helsefyr fick man åka och världens dummaste tid hade de valt att lägga matchen på men vad gör man inte för sitt barn... men kallt var det också och nog hängde regnet i luften... *suck*

Som ni säkert läser mellan raderna var detta inte något jag såg fram mot...

MEN... det är konstigt det där... hur människor förändras beroende på situationen de befinner sig i... Väl på plats kände jag hur hela jag genomgick någon form av metamorfos, de schitzofrena dragen i mig    slog till med full kraft och jag transformerades från ointresserad fotbollsmamma till en riktig fullblods SOCCERMUM.

Jag hejade, jag hurrade, jag ropade, jag skrek och gapade... Nej, jag var inte elak och det var inte psykfallsvarning på mig utan min reaktion var enbart av det positiva slaget. De övriga föräldrarna som medverkade hade nog svårt att förstå vilket lag jag hade min son i för jag hurrade och hejade även när det gick bra för det andra laget. "Bra passat", "kanonskott grabben", "snyggt räddat" var ett par strofer som slank ur min mun flera gånger under matchen. 

Det var jätteroligt, det var spännande, det var kul att se ungarna ha kul och kämpa även om vissa kämpade mer än andra. Det enda smolket i bägaren var det andra lagets tränare som jag tyckte var lite för på och som jag tyckte tog det hela lite för alvarligt. Vi hade en tränare och han agerade med pedagogisk insikt, positiv förstärkning och engagemang i våra barn... det andra laget hade tre tränare på plats och de... skrek mest på sina killar... Tråkigt inställning och taskig lagkänsla kallar jag det för men det är inte mitt ansvar.

Kanske därför jag hejade och hurrade och berömde även det andra laget... eftersom deras egna tränare inte gjorde det. Tråkigt när det blir så och jag förstår att vissa barn tappar sugen och får taskig självkänsla när det bara påpekas fel och negativiteter hela tiden.

Behöver jag säga att vårt lag vann... med 4-1... och då gjorde ändå det andra laget inga mål...

Puss från en stolt soccer mum   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...