Det kan låta konstigt och kanske lite väl spejsat med tanke på att min mormor gick bort för drygt ett år sedan men jag lovar och svär... hon var här.

Klockan var straxt efter 10 och Melodikrysset satte igång. Tidningen var framplockad och uppslagen, thét var nybryggt och upphällt. Tv´n var påslagen till barnen i vardagsrummet och det var äntligen dags.

Då plötsligt kommer min make in i köket, där jag sitter på min pall precis som mormor gjorde en gång. Han öppnar munnen och börja prata, jag vet inte om vad för plötsligt kom hon då, älskade mormor genom min mun och med ett tydligt: SSHHHHHH, tyst på dig.

Jag blev alderles häpen själv för även om jag inte träffat henne på många år innan hon dog så var det precis som hennes röst som kom ur min mun. Jag kom av mig lite i krysset, vilket mormor aldrig skulle gjort   men fann mig snabbt och fortsatte lösa Melodikrysset med en stark och varm känsla i kroppen.

Min mormor, var som jag kanske nämnt tidigare, dement och satt på demensboende de sista åren i sitt liv. Jag vägrade hälsa på henne då jag inte ville ha sådana minnen av henne utan istället ville minnas henne som hon var en gång. Ett av de starkaste minnena jag har av min mormor handlar just om melodikrysset, där hon sitter i det stora lantköket på sin röda pall och lyssnar med spetsade öron. Att som barn komma in i köket under denna heliga timme på lördagarna var förenat med livsfara och mormor shyshade och föste ut oss om vi försökte.

på den punkten var hon sträng och barsk även om jag också minns henne som snäll men ibland allt för rättvis...

Därför var det lite roligt att höra hennes ord komma från mig och den känslan kommer nog sitta i länge. Tack för att du fanns mormor, för att jag fick lära känna dig och fick behålla alla mina fina minnen av dig. Jag saknar dig, men det har jag ju gjort länge för det som var du i slutet var ju inte du, eller hur.

Avslutar med en uppmaning till er om att ta vara på de minnen ni har av era nära och kära, man vet aldrig när tiden kommer och fler minnen inte går att skapa utan man få nöja sig med de man har.

Puss   

 

frida

7 augusti 2011 16:16

Vilket fint inlägg om din mormor!!
Jag försöker oxå bara bevara dom fina minnena av min mormor som gick bort för 5 år sedan, träffade inte heller henne på slutet när hon var för sjuk, ville inte se henne sån!

Har förresten mejlat till dej ang min adress för bloggboken:)

// Frida

http://fritte.blogg.se

Zophie

7 augusti 2011 21:18

Tackar :) Det är viktigt att ha de där fina minnena kvar när personen inte längre finns:)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...