Efter en riktigt långresa, över hundra mil fram och tillbaka på två dagar, så är vi äntligen hemma igen. Det kändes så konstigt att komma hem och helt plötsligt vara fem i familjen...

Ja, ni som följt med ett tag vet ju vad det handlar om och för er som kanske är helt nya här är det inte något så exklusivt som att adoptera en bebis... eller, jag kanske lite... Nej, vi har nu varit och hämtat hem vår hett efterlängtade kissekatt. Det blev en riktigt härlig dag och vi börjar finna oss tillrätta nu.

Dagen började med att vi käkade en fantastisk hotellfrukost. Efter en hel massa bacon, ägg, melon och annat gott checkade vi ut och åkte till fodervärden där kattungarna huserat. Vår Essi var den sista att hämtas.

Fodervärden var så gullig och vi fick fika, pratade om mat, kattsand, vi fick en massa papper, vaccinationsintyg och annat och hon berättade även att det inte är ovanligt att katter kan matvägra, bajsa på golvet och en massa annat när de precis separeras från sin mamma och sina syskon och hamnar i en helt ny miljö. Resan hem skulle ju bli lång och vi var beredda på det värsta men förrutom ett litet missöde precis i början så var det ganska ok. Hon var ju självklart rädd och nervös och det dröjde inte länge förrän hon bajsade i kattburen. Men vi hade varit förutseende och lagt in en gammal handduk så det var bara att hysta den i första bästa papperskorg vi hittade längst vägen. Resten av resan var det en del pip och jamande men då stack jag in handen och så kelade vi lite tills hon blev lugn och sedan somnade hon... vaknade och pep, kelades lite och somnade och så höll vi på. När vi väl kom hem stängde jag in mig med henne i badrummet, släppte ut henne ur buren och passade på att tvätta av henne lite, därefter visade jag kattlådan. Det var inga problem alls och hon fann sig snart till rätta. När jag hällde upp maten hann jag inte ens sätta ner den på golvet innan hon började sätta i sig och att göra i lådan var inga problem över huvud taget. Det känns som om hon varit hos oss alltid... Det är så härligt att ha ett litet djur i huset och speciellt ett djur med en sådan härlig personlighet. Hon är verkligen egensinnig, busig till tusen och otroligt social, hon vill absolut vara där vi är. Hon är ganska djärv och gillar tydligen ost... NEJ, jag har absolut inte gett henne ost men jag gav killarna varsin ostmacka och det räkte för att hon skulle försöka slicka fingrarna av mig :)

Hon är fortfarande lite klumpig vid bus och lek men samtidigt väldigt försiktig när hon skulle gå ner för trappan. Jag tvivlar inte en sekund på att vi gjorde rätt som tog henne och det ska bli en stor glädje att få ha henne i våra liv. Så om ni ursäktar... men nu ska jag gå upp till mina trollungar... alla tre... och busa lite innan de ska gå och lägga sig.

Puss