Tja, från att gå från boktips igår till att komma med lite eftertanke idag, det är tvära kast på denna bloggen   

Samtidigt finns det just nu lite orosmoln på min himmel och när min värld inte riktigt är som den ska vara så snubblar jag alltid över samma poetiska strof av Alf Henriksson:

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer"

Alf Henriksson

Detta är för mig ingen självklar begravningsdikt utan den kan användas vid många tillfällen i livet tycker jag. När saker inte blev som man önskade, när något har hänt, när man blivit sviken eller besviken eller när man bara känner sig ensam och missförstådd tycker jag att den passar utmärkt. Många gånger har jag filoZoferat över meningen i dikten men fortfarande har jag inte hittat något facit, jag tvivlar på att det ens finns något. Jag tror att jag kanske har rätt i min tanke att dikten är skriven för att passa alla minst en gång i livet...

Vad tror du?!

En annan strof jag fastnat för just nu och som jag försöker ta till mig är Karin Boyes: 

När man behöver lite eftertanke kring meningen med livet och varför saker blir som de blir när man känner sig sviken och missförstådd, jag då levererar Karin som bäst  . 

Jodå, jag har ett djup jag med och just nu sjunker jag långt ner i det, för ett tag, men jag lovar simma till ytan snart igen.

Puss