Vem plockar upp dig när du är nere, när allting bara skiftar i svart...

Vem visar dig den väg du ska gå, när du inte vet vart...

Den uppmärksamme läsaren, som kan sin musik, vet att stroferna ovan är från Lisa Nilssons debutalbum "Himlen runt hörnet". Detta var en av mina absoluta favorit-cd när den kom eftersom den innehöll en massa bra musik med fantastiska texter. Just den här låten handlar, för mig, om ensamhet men också att inse värdet av sitt eget sällskap och styrkan man har inom sig.

Just nu lyssnar jag på denna låten igen. Jag försöker hitta mitt egenvärde, försöker förstå att jag själv är min egen lyckas smed. Men det är tufft, det är jobbigt, det är slitsamt, det är ensamt och det gör ont. Jag är lyckligt gift, har två underbara, verkligen underbara, söner. Jag bor bra, vi ska snart påbörja bygget av vårt drömhus men ändå är det något som saknas. Mitt problem är bara att jag inte vet vad det är som saknas, jag vet inte vad jag ska leta efter när jag inte vet vad det är jag behöver eller önskar.

Jag är säkert inte ensam om att känna så här, vet att det inte bara är jag, men det känns lite ensamt och ibland känner jag mig ensammast i världen...

Då känns det extra roligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, era glada tillrop och ert hjärtliga "Välkommen tillbaka". Även om jag fortfarande ställer frågan gällande Vem, är det skönt att veta att man ändå  inte är riktigt ensam.

Så ett stort tack till er som läser min blogg, till er som inte gett upp hoppet om mig och till er som bryr sig. Världen blir lite bättre med sådana som er i den.

Och jag lovar att inte överge er igen, även om jag kanske inte blir lika flitig med bloggandet som jag var innan... i alla fall inte till att börja med...men sedan...

Stor kram till er alla/FiloZophie   

Tack snälla du! Denna lilla hedersbetygelse betyder så mycket mer för mig än du tror och den kickade igång lite glöd i mitt sinne igen. Så nu ska jag bli bättre, piggare, gladare och mer aktiv på min blog:)

Som Awardvinnare ska du:

Här kommer de personer jag tycker förtjänar Awarden:

Och så skulle jag skriva sju intressanta saker om mig själv. Nu vet jag inte om jag är en så intressant person men vi gör väl ett försök...

1. Jag vill bli guldsmed

2. Jag var ett lovande löfte i klassisk balett när jag var yngre

3. Om jag bara fick äta en sak i resten av mitt liv skulle det nog vara kräftor

4. Jag lever med konstant ångest över att jag har allt jag någonsin velat ha men  inte är riktigt lycklig ändå

5. Jag måste krypa till korset och erkänna att jag är kattmänniska

6. Jag har aldrig haft löss i hela mitt liv - jag duschar tydligen för varmt?!

7. Jag har en konstig fobi som innebär att jag aldrig använder ljusa byxor

 Återigen: Tack Katarina, inte bara för Awarden, utan för att du gav mig lite gnista och glädje igen!

Mina varmaste kramar till er alla/FiloZophie   

Jag visste det, jag anade detta men det blev ändå en liten chock...

VÄLKOMMEN Herr Träningsvärk...

Oturligt nog fick Fröken blåmärke förhinder men ersattes istället av både Farbror Plåga och Tant Smärta...

De två ersättarna kommer nog inte kunna stanna misstänker jag men då kommer nog Unge Herr Huvudvärk och Faster Stelhet till undsättning... lagom till imorgon kanske... så blir liksom halva familjen samlad om man så säger... jaja, vad göra???

Och kom nu inte och säg att jag ska strecha mer efter nästa pass för streching har inte något att göra med träningsvärk över huvud taget. BLÄ!!! Nej det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen och det bästa i denna situationen är att bara köra på det igen. Tyvärr stänger Friskis över midsommarhelgen men jag lovar att jag kommer stå och banka utanför på söndag. SLÄPP IN MIG!!!!!!

Ja, ärligt talat är det det enda jag kan tänka mig hjälper mot träningsvärk... att bara köra igen så det får bli så. Vi syns på gymmet på söndag, någon som hänger på?

Måste också säga att jag blev förvånad över Friskis gym. Jag trodde att det skulle vara lite maskiner lite vilker och ett par stationer men jisses vad det var mer än det. Där fanns allt för alla och jag hittade både en, två och tre favoriter. Roddmaskinen är en stor favorit och kommer använda den som uppvärmning konstant. Sedan hade de kettleballs eller bells eller vad de nu hater men bra var de i alla fall och något som definitivt hamnade i mitt program. Sedan hade vi 7 olika maskiner med varierade uppgifter som vi la till i mitt pass som ska hjälpa mig bygga en bra fysik samtidigt som jag bygger muskler och bättrar på mitt immunförsvar. Jaja, det blir nog bra i längden. Det gäller bara att göra det bästa av situationen och just nu innebär det att bjuda hela släkten på en god kopp te i horisontalläge på sofflocket.

Jag önskar er en trevlig dag och återkommer när i alla fall halva släkten har åkt hem   .

Puss  

Hejsan hoppsan alla och ett riktigt stort förlåt för att jag varit borta ett tag. Nej, jag har inte glömt bort er och jag ska inte sluta blogga, det har bara inte blivit av helt enkelt.

Men nu är jag här igen och det är dags för... UPPDATERING

Först och främst måste jag berätta om min lilla vistelse i mina gamla kvarter, Kalmar.

Det var så roligt att återse min gamla stad. Självklart tog jag med mina killar på en liten sightseeing. Vi började med Kalmar slott - helt fantastisk vackert, kyrkogården och parken är ju också helt underbara och vi hamnade dessutom mitt i en skolavslutning med en massa vitklädda och spralliga barn. Jätteroligt.

Efter detta åkte vi in till stan en sväng och jisses vad den har vuxit. Jag var rädd för att alla mina smultronställen skulle te sig små och futtiga eftersom det ändå var så länge sedan jag var där men det mesta var precis som jag mindes det. Köpcentrat, Baronen, låg kvar men istället för de vanliga tio butikerna hade det utökats med ytterligare tjugo butiker. Mitt första riktiga jobb hade jag på Hamncafét och det stod kvar och hade inte förändrats det minsta. Krögers - världens mysigaste pub - stod kvar, dock med tillägget av en enorm uteservering och maten var god och vinet smakade som det skulle. Självklart passade vi också på att ta en liten korv vid strykjärnet, jag skippade dock korven och njöt i stället av kroppkakor... mmmmmmmm....

En enkel men kulinarisk måltid perfekt balanserad med potatissmeten, fläsket innuti och med en lagom touch av kryddpeppar. Till detta serveras lingon, smält smör och en skvätt grädde... Jag njöt av varje tugga och varje bit jag stoppade i munnen framkallade minnen jag inte visste att jag hade... Marvellous...

Fredag eftermiddag tillbringades med gamla vänner. Via FB har jag och en gammal vän, C., fått kontakt igen och självklart stod ett besök hos henne och hennes familj på agendan. Det var tänkt att bli en liten fika men istället stannade vi halva kvällen. Ungarna kom överrens och vi tjattrade på som vanligt. När min make avslutat sina affärer kom han också och han undrade hur länge sedan det var jag och C. hade träffats och vi konstaterade att det var 13 år sedan. "Som ni snackar märks inte det" var hans enda kommentar. Och vi kan konstatera att vi snart kommer ses igen. Gammal kärlek rostar aldrig och det kan vi bara konstatera att gammal vänskap inte heller gör. Stort tack C. med familj för en riktigt trevlig helg  .

Resten av helgen bestod av sightseeing och shopping och det var en trött familj som styrde kosan hem på söndagen. Ett litet stopp på vägen hem blev det också, för att träffa bästa M. med familj för lite uppdatering, snack och planering av sommaren.

Med andra ord har jag haft den bästa helgen sedan vi kom hem från Turkiet och det känns helt fantastiskt att jag har sådana underbara vänner. Stort tack till er båda för att ni finns och för att ni är de otroliga människor ni är.

Idag har jag genomlevt mitt första pass på gymmet   vilket innebär att jag imorgon kommer få besök av både Herr Träningsvärk   och Fröken Blåmärke   men det känns skönt och nyttigt och huvudsaken är ju att jag i förlängningen kommer förbättra min hälsa (och kanske gå ner i vikt på köpet).

Må väl alla, tills vi hörs igen.

Kram  

Hoppas allt är väl med mina goa blogisar idag:)

Själv tänkte jag ge mig ut på en liten tripp down the memorylane och detta menar jag verkligen bokstavligt. Idag åker jag och min familj till mina gamla kvarter för en liten minisemester. Jo min make har lite jobb på "fel" sida Sverige och då passar vi på att åka hela familjen och göra en rolig grej av det.

Det ska bli riktigt roligt att få spana in de gamla kvarteren, kolla om allt står kvar, besöka gamla vänner och hänga på en del gamla hak som man mer eller mindre hade klippkort på förr i tiden. Det är över 5 år sedan som jag var däröver och vi vet ju alla hur mycket som kan hända och förändras på 5 år... utom jag då förståss  .

Det roliga i kråksången är också att jag gick ut och meddelade detta på min FaceBook sida, det sa bara rassel i min mailbox så hade jag olika inbjudningar, fikaförfrågningar och anndra förslag från gamla vänner som ville träffas....

Så nu har vi 2 playdates på fredag, en utekväll på gamla stammisstället och en träff lite senare under helgen med olika gamla vänner. Det ska bli riktigt roligt och jag ser verkligen fram mot detta.

Som ni dock säkert förstår kommer detta innebära begränsade möjligheter framför datorn. Har jag tid och möjlighet kommer jag försöka sticka in med en rapport men i annat fall får ni ge er till tåls till på söndasg eller måndag.

Så tills vi hörs nästa gång bjuder jag er farväl.

Puss och kram   

Hejsan alla vänner.

Idag blir en bra dag, det har jag redan bestämt. Och anledningen till detta kommer här...

Dagens grattis: Till mig själv som fyller år idag   , hurra hurra.

Jo, jag vet att jag redan blivit firad, men det ju ändå dagen D idag, så jag grattar mig själv lite extra men det får jag för det är min blogg...

Dagens mysiga: Blir en lunch med min älskade make på stan idag. Sedan skall vi handla en efterlängtad present till mig, en halskedja till mitt underbara mamma barn halsband, så att jag börja använda det igen. En liten blomma blir det nog också...

Dagens jobb: Min allra bästa Johanna B. kommer hem till mig ikväll tillsammans med sin goa A. Det blir lite vin och trevlig samvaro samt lite terapiarbete tror jag nog   

Dagens tanke: Lev varje dag som om det vore din sista, då kommer du vakna nöjd och belåten varje morgon, no regrets, vet du...

Dagens känsla: Förvåning. Var på bodybalance i går och trodde att jag skulle vakna upp med världens träningsvärk och en ännu ondare tå... men inte då... eller inte än kanske jag ska säga...

Dagens foto:

En turkisk liten blomma bara till mig.

Puss på er alla och ha en riktigt trevlig dag, det tänker jag ha  

Jag vet inte hur det är/har varit i övriga Sverige men här i Halland har det debbaterats flitigt över skolavslutningens vara eller inte vara i kyrkan. Jag har följt debatten lite halvt om halvt, har inte orkat engagera mig fullt ut. Självfallet har jag mina egna åsikter i frågan och står för dem, kanske har det varit därför jag inte orkat engagera mig, för jag har kännt att mina åsikter inte betyder så mycket i en ganska het debatt.

Men nu kan jag inte hålla mun längre, nu vill jag säga mitt.

I Sverige har vi religionsfrihet, detta innebär att du har rätt att utöva och bekänna tro till i princip vad du vill så länge det inte skadar eller verkar stötande för någon annan. Jag respekterar detta och tycker att alla får tro på det som de finner nöje och trygghet i. Däremot har vi Sverige, sedan flera årtionden, århundranden för att inte säga årtusenden... ja nästan i alla fall... haft olika traditioner och ritualer som egentligen inte har så mycket med religion att göra utan snarare just tradition... att fira midsommar är en sådan urgammal "hednisk" tradition, att ha skolavslutning i kyrkan är också en sådan tradition...

Nu säger vissa "att jo men visst är det en gammal tradition, men vi har religionsfrihet och ska inte pracka på barnen olika religiösa inslag med bön och välsignelse och annat trams"...

Då säger jag BULLSHIT!!!!!

Min son slutade skolan i onsdags och hade den stora förmånen att få ha sin avslutning i kyrkan. Jag var en engagerad mamma den dagen och observerade noga vad som sades och vad man gjorde. Det som vissa personer skulle kalla för bön hörde jag mer som ett litet personligt tal från prästen till barnen, det som är välsignelsen, vilket även prästen var mycket tydlig med och där jag helt överrensstämmer, är en lyckönskan om framtida välgång för de församlade. Det hade lika gärna kunnat vara en Imam, en Rabbih eller en Buddist som önskade de församlade välgång i framtiden och livet. Välsignelsen handlar inte om att pådyvla dig de kristna värderingarna utan om att önska dig lycka och välgång... vem kan ha något emot det? Nu sticker jag ut nacken här, men kanske de som inte önskar sina medmänniskor detsamma, eller?! 

Jag är helt för att barnen skall få ha sina avslutningar i kyrkan, liksom jag tycker att man ska få sjunga nationalsången på nationaldagen och har någon problem med det bör man kanske fråga sig vilka värderingar man själv har och hur man uttrycker dessa...

Nej, jag är inte rasist, jag har många vänner med olika utländska och religösa bakgrunder. Men jag är svensk och stolt över mitt land och mina traditioner och de utländska vänner jag har känner faktiskt samma sak.

Jag välsignar er alla i mitt eget namn... för säkerhets skull..

Puss   

Idag är jag lycklig som bara den.

Vi firade min och min yngste sons födelsedagar igår, med både barnkalas och sedan hela tjocka släkten på middag med vin och glasstårta och allt och det var sååååååå underbart. Barnen var på sitt allra soligaste humör, maten var god och presenterna var fantastiska. Jag fick bland annat pengar, ett efterlängtat halsband och en spa-upplevelse.... det kunde inte bli bättre   .

I vår familj brukar vi inte ge pengar men denna gången hade jag önskat mig det mest av allt eftersom det kommer behövas om vi ska tillbaka till Turkiet nästa vår. Som jag berättat tidigare så älskade vi Turkiet och vi trivdes så otroligt bra. Tidigare har jag haft svårt att förstå dessa människor som hela tiden åker tillbaka till samma destination varje gång det är dags för semester men efter den resan vi gjorde nu så börjar jag äntligen förstå.

Jag förstår tryggheten i att känna till omgivningarna, nyfikenheten i att hela tiden hitta nya utflykter, den familjära känslan av tillhörighet och så vidare. Vi kände oss verkligen hemma på vårt lilla hotell i Side, vi var omhändertagna och servade på alla sätt och vis, det kunde inte ha varit bättre. När det var dags att åka hem, efter våra två underbara veckor, var det med en tår i ögat både hos oss och personalen som vi sa hej då och denna gången också på återseende.

Den vackra "lilla" moskén i Side.

Jag ska vara riktigt flitig under de kommande månaderna nu. Jag ska sälja en massa saker som vi inte använder och behöver och jag ska undvika att spendera en massa pengar som jag faktiskt inte behöver spendera utan lägga undan de i mitt lilla skrin. Har man drömmar får man ju göra det som står i ens makt för att förverkliga dem eller hur?!

Vad har ni för drömmar?

Vad önskar ni mest av allt?

Jag önskar er all lycka i att hitta det ni brinner för och möjligheten att förverkliga de drömmar ni har.

Jag jobbar på det   

Mina varmaste kramar