Klicka på bilden för att se hela:)

Nu förstår jag äntligen varför jag aldrig fått ett överraskningskalas. Det finns liksom ingenstans man kan gömma sig för mig:)

Nej, skämt åsido. Men fakta är att jag ÄLSKAR fester och kalas, det tråkiga är att jag aldrig fått ett eget surpriseparty   

Jag har arrangerat åtskilliga fester och bjudit in till en hel drös med kalas och det funkar så länge det inte är jag som är objektet som skall hyllas och firas. När det gäller mig och jag har dragit igång något slutar det alltid med katastrof och att jag blir ledsen och besviken. När jag fyllde 30 till exempel, hade jag öppet hus med 40 formellt inbjudna släktingar och vänner, 10 kom varav 2 av dessa var grannarna som inte ens hade fått en formell inbjudan utan bara en muntlig. Man kan bli trött för mindre eller hur. En del hörde inte ens av sig:(  Men vad gör det om hundra år.

Jag tänkte dra ihop något rejält när min älskade make fyllde 40 men han tvärvägrade och ville inte alls vara med. Förstår inte varför men vi har nog inte riktigt samma syn på det här med fester han och jag.

Han tycker mest det är pinsamt att bjuda på fest och oroar sig för att folk ska ta illa vid sig och känna sig tvingade att köpa något och sådana saker men jag är tvärt om. Jag älskar att bjuda till fest och tycker att födelsedagar, namnsdagar och allt annat som går att fira också SKA firas.

Herre gud vi lever ju bara en gång, varör inte fira och umgås och festa till det alltid:) När jag var yngre hade jag som regel att fira nästan varje dag. (Detta innebär inte att man super till det och partajar, utan det räcker med att bara vara lite extra glad och tacksam för det liv du fått), Jag firade att det var fredagen den 21 mars 1998, att det var tisdagen den 12 juli 1989, att det var söndagen den 14 december 1993 o.s.v Jag var helt enkelt lite extra tacksam varje dag för att jag fick vakna upp till ett nytt äventyr.

På senare tid har jag tappat lite av denna positivism men jag försöker att hitta tillbaka. Så idag tycker jag att vi firar riktigt ordentligt, att det är tisdagen den 20´de april 2010. Denna dagen kommer du aldrig mer att få uppleva och det sker bara en enda gång i ditt liv.

Stor kram till alla firare och skål:)   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...