alltså, jag måste erkänna... Jag har ett favoritprogram... The biggest looser!

Jag älskar det, verkligen. Att se dessa kraftigt överviktiga.... ok, riktigt feta, människor med en antydan av depression, desperation och uppgivenhet ta tag i sina liv och verkligen göra något av sig själva, tycker jag är så oerhört intressant.

Jag bölar som en fontän när någon röstas ut och jag bölar minst lika mycket när jag ser deras före och efterbilder som visar deltagarnas framgångssaga. Jag hejar som fan när deltagarna tävlar om en extra träningstimme med sin coach och håller tummarna tills knogarna vitnar när deltagarna stiger upp på vågen och skall dömmas, utifrån veckans prestationer, av den allsmäktiga vågen...

Jag vet inte riktigt varför jag är så besatt av detta programmet. Kanske är det för att jag själv är överviktig och njuter av att se att det finns dom som är tjockare än jag? Kanske är det så att jag trivs bättre med mig själv när jag sitter i soffan och myser och vet att "jag är inte där... ännu"...

Kanske är den enkla förklaringen att jag känner mig inspirerad att göra det själv, att jag ser programmet som ett varnande exempel, om jag inte passar mig så....

Jag vet inte riktigt varför det betyder så mycket för mig men sanningen är nog att jag nog ser deltagarna som en del av mig själv. Jag känner igen deras desperation och ser deras kamp som en del av min egen... Jag har också kämpat i många år med min egen övervikt. Jag har gått upp, gått ner, gått upp, gått ner, stått still, gått upp, gått ner och sedan upp igen... Jag vet precis vad framgångsreceptet är när det gäller viktnergång, du äter mindre och motionerar mer. Jag kallar det universalmetoden och det är, enligt mig, den enda metoden som fungerar i det långa loppet.

Men varför är det då så svårt att efterleva denna metod?

Är inte jag värd att vara smal, vacker och lycklig?

Är det kanske så att jag kommit så långt i min egen utveckling att jag insett att smal inte automatiskt betyder lycklig och att jag därför undermedvetet vill vara lite överviktig för att protestera mot det falska samhällsidealet? Det kanske är därför jag älskar programmet? För att det framhäver att du i slutändan är din egen lyckas smed?

Det kanske bara är så enkelt som att det faktiskt är ett mycket bra program som många människor kan relatera till och som samtidigt ger inspiration och motivation till att själv förändra din egen situation?

Ingen kan förändra ditt liv förutom du!

Så det är väl bara dags att sätta igång då... Lycka till alla smeder därute.

Stor kram   

Jag hade ju tänkt att min lilla blogg i första hand skulle vara ett litet personlig forum för mina filozophier och andra tokigheter så här kommer lite dagens:

Dagens snask: Solrosfrön!

Fulla med nyttigheter och väldigt gott. Vill man dessutom ha en riktig utmaning kan man ju köpa dem med skal 

Dagens spåkula: Du har tur i kärlek... ja men det visste jag väl, jag har ju världens bästa make

Dagens synd om: Min yngste son som hostar och hostar och hostar och hostar....

Dagens snöstatus: Oväder. Klass 2 varning utfärdat och vissa dagis och fritids håller stängt på grund av rasrisk på taken 

Dagens tanke: När all snön smälter, vart kommer vattnet ta vägen?! Bäddat för översvämning kanske

Kramen alla  

Ja, vad ska jag säga. Då var det dags igen.

Mitt minsta lilltroll, 3 år, är sjuk igen! Han har feber och hostar så han kräks. Han är ändå vid ganska gott mod men jag tycker så synd om honom. Maken är iväg på viktiga affärer så han kan inte ta det utan det blir jag som vanligt.

Min chef har för vana att gnälla när det ska vabbas men samtidigt tycker jag att hon får visa lite förståelse med tanke på att min man tjänar 3 gånger så mycket som jag. Det blir följdaktligen mycket dyrare för honom att stanna hemma med sjuka barn.

Här kommer vi in på ett känsligt ämne, nämligen jämställdhet, som får bli dagens snackis. Många tycker att jag och min make lever i ett oerhört ojämställt förhållande. Han tjänar massor och lägger tid på sin karriär medan jag jobbar 80 % och tar hand om hem och familj. Detta innebär för många, däribland min chef, att vi lever ett mycket ojämställt förhållande... Själv är jag skitnöjd!!!

Jag tillhör den kategorin kvinnor som njuter av tiden jag spenderar med mina barn. Jag har inte varit gravid i 9 månader och sedan genomlidit en långdragen (nåja 8 timmar i alla fall) förlossning, bara för att lämna över ansvaret för mina barn på någon annan, varken staten eller min make faktiskt. Jag hade gärna varit hemma tills båda mina killar börjar skolan om jag hade  haft möjlighet men i detta samhället tillåts inte en kvinna vara hemma för att fostra barn, det ska staten göra åt dig. Det anses som en absolut kvinnofälla att vara hemma och fixa och dona med barn, familj och hem... Kvinnofälla? Vem bestämmer det? Jag kan till viss del hålla med om fallet är så att kvinnan inte har något val men om kvinnan själv väljer att sin situation vad är det då för kvinnofälligt med det?!!!

Jag kan ärligt säga, att även om min make jobbar mer än mig och tjänar mer än mig, så känner jag ingen som har ett mer jämställt förhållande än vi. Min kära make, hur jobbig han än kan vara ibland   och hur irriterad jag än kan vara på honom  , respekterar mig mer än vad jag sett många andra män respektera sina fruar. Han kommer alltid och frågar om det är något speciellt, han ber alltid om råd när det gäller olika saker, han tar mig inte för givet och visar alltid att han älskar mig och våra barn mest i hela världen. Många lever inte ens hälften så jämställda liv som vi tror jag. Jag vet många fall där maken kommer hem och ställer sin fru inför fullbordat faktum att han ska ut med grabbarna på jobbet för att ta en öl eller två. Jag vet många fall där maken "glömt" upplysa frun om att det är en tvådagars "konferansresa" med jobbet till helgen. Jag vet många fall där maken, i en diskussion med sin hustru, faktiskt klappar henne på huvudet och anser att hon inte skall bry sitt lilla huvud med sådant hon inte förstår då hon är av en annan åsikt än hans.

Så vad är jämställdhet igentligen???

Jag tror att jämställdhet är individuellt och skall diskuteras med försiktighet för det som är jämställdhet för dig kanske är förtryck enligt någon annan...

Fridens mina vänner  

Alltså förlåt mig alla personer med invandrarbakgrund, jag menar med detta inlägg INTE att vara invandrarfientlig, men GUD VAD JAG ÄR STOLT ÖVER ATT VARA SVENSK JUST NU.

Ikväll tar vi ett guld och ett brons, det är helt otroligt. Jag är ingen stor fan av sport i allmänhet, speciellt inte vintersport i synnerhet men till och med jag fastnade framför tv´n och kunde inte slita mig under jaktstarten.

Jag tillhör i normala fall den kategorin människor som absolut tycker att snö, is, kyla och vinter är helt underbart... om det sker en dag innan jul och sedan försvinner straxt efter nyår bara för att ersättas av vårvärme, sol och blommande grönska.

Med andra ord: Vinter är inte the shit i min bok!

Men maken gillar det och i brist på annat sitter jag framför datorn och spelar, F-bookar eller annat, men nu gick det bara inte att ignorera faktum. Ett helt gäng svenskar på skidor som faktiskt ligger bra till allihop och som åker som om de fötts med skidor på fossingarna... stackars deras mammor, svår förlossning...

De blir bara bättre och bättre, vi snackar teamwork, spänning, handklappar och glada tillrop när Hellner drar ifrån.   Olsson hjälper till och ligger bra till han också... spänningen är faktiskt oliiiiidlig.... tills de når mål och vi kallt kan konstatera att vi har ett guld och ett brons att plussa på i medaljlistan.

FANTASTISKT!  

Ok, jag ska villigt erkänna att jag är stolt, jag är glad, jag fällde en tår... men om någon frågar mig om jag skulle velat vara där på plats och se det live.....

nej då måste jag nog erkänna att jag hade tackat nej faktiskt.

My shit kommer i maj då vi bokat två veckor till Turkiet. Då kommer jag befinna mig i mitt rätta element. Det är sol, bad, vatten, värme, paraflaxdrinkar, shopping och god mat.... verkligen MY shit om jag ska vara ärlig. Jag ser redan nu fram mot detta även om vägen dit blir tuff. (Vad jag menar med det kommer senare framgå i min blogg och det kommer ni tydligt att märka.) Men för att återgå till killarna på skidor, som tog medaljer och som fick eloger och blommor... Ett riktigt STORT GRATTIS vill jag bara säga... hoppas ni fortsätter prestera och göra bra ifrån er, hoppas ni fortsätter med fina resultat och visar upp en god form. Då kanske, men bara kanske, jag frivilligt kollar in lagsprint eller staffetten nästa gång...

Fridens mina vänner  

Willkommen, Bienvenu, Welcome alla vänner, ovänner och blivande av detsamma.

Det är med stort nöje jag bjuder in er till min lilla hörna... ruta.. tja, skit samma vad vi kallar den, min blogg helt enkelt.

Jag tänker fylla den med mitt eget dravvel, mina egna åsikter, mina egna tankar och funderingar och självklart mina egna filoZophier. Det är dessutom så att jag tillhör den kategorin människor som älskar god mat, godsaker och ett riktigt gott vin och det kommer självklart sätta spår i min blogg. Bli inte förvånad om jag ena sekunden ger ett smaskigt recept för att nästa sekund komma med tips och goda råd på hur du gör för att bli av med kilorna som receptet kommer resultera i. Skall tilläggas att jag aldrig följer mina egna råd, i alla fall inte de bra och hälsosamma;)

Jag älskar att påbörja saker men har desvärre otroligt svårt för att ro dem i land (skall försöka att inte låta bloggen bli lidande för detta;). Jag är en filosof och drömmare och det står jag för. Ibland känns det dock svårt att kombinera detta med yrkes- och familjeliv men vad göra i det moderna Sverige i den moderna Världen idag?! Men som Aristoteles sa : "Lyckan är resultatet av verksamhet" varför min strävan är att i alla fall vara "verksam" på olika plan.

Jag önskar er återigen välkomna till mig och mitt och önskar er mycket nöje och lycka på livets stig.