Herre jisses, detta blir inte lätt.

Jag vet inte ens om det finns någon ny sanning om mig själv, jag är ganska öppen och ärlig i mina tankar och diskussioner. Och vad är en sanning egentligen? Ska jag bara skriva något trivialt som att jag aldrig gillat hundvalpar... nej, det är ju faktiskt inte ens sant   .

Ska jag komma med något riktigt avslöjande som att... tja, jag har nog inget direkt avslöjande "stoppa pressarna" stoff på lager heller... Ska jag dra till med att jag trivs med att vara arbetssökande? Nej, det vet ju en del redan, det är inget nytt... Kanske ska "outa" att jag inte längre gillar att vara arbetssökande? nej, det är inte heller något nytt.

Jag kanske ska gå på djupet och erkänna att jag inte gillar mig själv just nu... men det är nog inte så svårt att räkna ut heller med tanke på min ickearbetssituation. Kan berätta att jag vill ha större tuttar och alvarligt funderar på att operera mig... med det känner nog de flesta till och många delar säkert min önskan... Varför inte avslöja att jag håller på att skriva en bok... men å andra sidan har jag hållt på med boken i flera år och jag har bara skrivit typ ett kapitel innan jag körde fast.

Men varför kan jag inte bara avslöja att jag varit otrogen... Fast det var när jag var riktigt ung och egentligen vet jag inte om jag och killen jag var tillsammans med riktigt var tillsammans ändå...

*Suckar*

Jag kanske skulle avslöja mig själv med både namn och bild??? Men det skulle inte vara någon sanning för dem som redan känner mig och vet vem jag är. Jag kanske kunde berätta för alla att jag är ganska långsint ibland, men min långsinthet går i och för sig ganska snabbt över och där föll det konceptet. En sak som kanske inte alla vet är att jag är jätte generös... fast återigen är jag ju ibland ganska snål och det beror lite på vad det gäller och vem det gäller så det är nog inte riktigt bra det heller.

Nej, jag vet ärligt talat inte vad jag ska berätta för ny sanning om mig själv. Att jag hatar att träna, att jag är bekväm men jobbar som en gnu när jag väl sätter fart. Att jag anser mig själv besitta en servicekänsla som inte många andra har även om de säger att de har det eller ska jag helt enkelt berätta att jag har en extra tå eller fiser i sömnen men det är ju inte sant något av det i och för sig... förutom det där med servicekänslan då.

Kanske avslöjandet att jag ska pilgrimsvandra under våren 2013, gå El Camino, 80 mil med goda vänner kan räknas som ny sanning... men det är ju ingen sanning ännu, det blir ju sanning först när vi verkligen gjort det.

Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska avslöja för ny och stor sanning om mig själv. Möjligtvis skulle det kunna räknas som nytt och avslöjande att berätta att jag är rädd, riktigt rädd för att bli gammal. Jag är rädd att tappa minnet, bli dement som min mormor. Jag är rädd för att det med ålderdomen kommer krämpor och smärtor jag inte kan kontrollera. Smärta i sig är jag inte rädd för, inte smärta jag kan kontrollera och vet vad den beror på men smärta som är okontrollerbar och diffus är jag rädd för. Men är det en sanning? Är inte alla rädda för det?

Nej, jag kan inte komma på en enda ny sanning om mig själv. Beteéndevetare som jag är så känner jag mig redan klar med alla sanningar och avslöjanden så ni får välja själva vilket av alla påståenden och vilka sanningar i detta inlägg ni vill se som sant och nytt för er.

Nu tänker jag istället ta något att äta och sedan gå en promenad i det relativt härliga vädret... eller ska jag inte... Vad som är sant eller inte, tja det får ni själva gissa.

Puss