Halloj alla vänner och ovänner:)

Ja, ni läste rätt, idag är ovännerna också välkomna *skrattar*.

Det är väl ingen hemlighet bland dem som känner mig, att jag har ganska sjuk humor bitvis och denna hittade jag på en kanonsida som jag flitigt besöker www.tjuvlyssnat.se .

Gå gärna in där med jämna mellanrum för ibland blinkar det verkligen till och man har svårt att sluta skratta.

No dip, no dip

Klicka på bilden för att se hela:)

Nu förstår jag äntligen varför jag aldrig fått ett överraskningskalas. Det finns liksom ingenstans man kan gömma sig för mig:)

Nej, skämt åsido. Men fakta är att jag ÄLSKAR fester och kalas, det tråkiga är att jag aldrig fått ett eget surpriseparty   

Jag har arrangerat åtskilliga fester och bjudit in till en hel drös med kalas och det funkar så länge det inte är jag som är objektet som skall hyllas och firas. När det gäller mig och jag har dragit igång något slutar det alltid med katastrof och att jag blir ledsen och besviken. När jag fyllde 30 till exempel, hade jag öppet hus med 40 formellt inbjudna släktingar och vänner, 10 kom varav 2 av dessa var grannarna som inte ens hade fått en formell inbjudan utan bara en muntlig. Man kan bli trött för mindre eller hur. En del hörde inte ens av sig:(  Men vad gör det om hundra år.

Jag tänkte dra ihop något rejält när min älskade make fyllde 40 men han tvärvägrade och ville inte alls vara med. Förstår inte varför men vi har nog inte riktigt samma syn på det här med fester han och jag.

Han tycker mest det är pinsamt att bjuda på fest och oroar sig för att folk ska ta illa vid sig och känna sig tvingade att köpa något och sådana saker men jag är tvärt om. Jag älskar att bjuda till fest och tycker att födelsedagar, namnsdagar och allt annat som går att fira också SKA firas.

Herre gud vi lever ju bara en gång, varör inte fira och umgås och festa till det alltid:) När jag var yngre hade jag som regel att fira nästan varje dag. (Detta innebär inte att man super till det och partajar, utan det räcker med att bara vara lite extra glad och tacksam för det liv du fått), Jag firade att det var fredagen den 21 mars 1998, att det var tisdagen den 12 juli 1989, att det var söndagen den 14 december 1993 o.s.v Jag var helt enkelt lite extra tacksam varje dag för att jag fick vakna upp till ett nytt äventyr.

På senare tid har jag tappat lite av denna positivism men jag försöker att hitta tillbaka. Så idag tycker jag att vi firar riktigt ordentligt, att det är tisdagen den 20´de april 2010. Denna dagen kommer du aldrig mer att få uppleva och det sker bara en enda gång i ditt liv.

Stor kram till alla firare och skål:)   

Klicka på bilden för att se hela:)

Ibland känns det så härligt att slippa tänka på alla måsten och krav och bara få vara. Njuta av ögonblicket, leva för stunden och ta dagen som den kommer. Detta har jag den stora förmånen att få leva just nu.

Som ni säkert vet har jag sagt upp mig på jobbet, därmed har jag avslutat en fast anställning, avsagt mig en stor trygghet och en ekonomisk stabilitet... men jag lovar och svär, min nuvarande tillvaro ger mig så oerhört mycket mer. Det ger mig en möjlighet att filozofera, att se träden knoppas, molnen dra förbi och njuta av det underbara fenomen som kallas livet.

Tidigare var jag helt styrd av tider, jobb, dagis, skola, mat, tider, handla, köra, hämta, tider... ja, ni förstår säkert. En massa måsten helt enkelt. Visst har jag fortfarande en hel del måsten men skillnaden är att jag själv VÄLJER mina måsten. Jag handlar när det passar mig, lämnar och hämtar visserligen barnen på skola och dagis men tidigare än innan vilket ger mig oerhört mycket mer kvalitetstid med mina barn. Jag slipper ett jobb som tar all min energi från mig och kan istället se och reflektera över det underbara som våren för med sig.

Jag är inte längre en trött, irriterad och tjurig kärring (för det var jag faktiskt ett tag, jobbet gjorde mig till det) utan jag är pigg, glad och ser hela tiden nya möjligheter och erfarenheter jag kan göra.

Jag vet att det låter klychigt men sedan jag slutade på jobbet känns det bokstavligen som att en sten fallit från mitt bröst, jag kan andas igen och njuta av den framtid som jag inte vet något om. Jag ser livet som ett äventyr, ett äventyr som är till för att levas av den personen som är jag. Jag känner att jag äntligen börjar lära känna mig själv på nytt och kommer hela tiden till nya insikter och förståelser för den personen jag faktiskt är inte den jag har varit. För den personen jag har varit de senaste året är inte jag. Jag är inte tyst, lättirriterad, snarstucken, tjurig och inåtvänd. Jag är ingen ja-sägare utan en riktig NEJ-sägare. Jag är den som ifrågasätter, säger ifrån och biter till när jag ser orättvisor och taskigheter. Tänk vad ett jobb kan förändra människor.

Så mitt råd för dagen är: Se dig omkring och njut av vad livet serverar för dagen. No one can change your life accept for you... så sant som det är sjunget.

Jag önskar er en riktigt trevlig dag, det tänker jag skaffa mig.

Vårkramar   

Jag mår så bra!!!!

Får man göra det???

Får man känna så???

Får man känna att man verkligen är "on the top of the world"???

Får man tycka att man är kompetent, smart, fantastisk och underbar???

Om inte... eat shit and die... för jag gör det i vilket fall som helst.

Joinade en FB-grupp kallad B.I.T.C.H - Babe In Total Control of Herself och det är verkligen så jag börjar känna.... igen, efter att ha varit tvekande i många år.

Har ni läst min blogg innan vet ni kanske att jag sagt upp mig på jobbet för att jag kände att jag hade mer och ge och jobbet hade inget att ge mig längre över huvud taget. Det var ett crappy jobb som en blind höna hade klarat... och vissa, VISSA, som jobbar där är just det... blinda hönor som bara säger ja, ja, ja.......

I´m a NO sayer och det tog mig två år att hitta tillbaka till min inre bitch men äntligen är jag där.  

Jag är stark och blir starkare för varje dag. Jag vill mer med mitt liv, jag kan mer med mitt liv och jag är definitivt värd mer med mitt liv än att slösa bort det.

Detta innebär tyvärr att jag skaffar mig ovänner men ärligt, who gives a shit... mina vänner väger upp för mina ovänner på ett helt fantastiskt sätt och jag älskar dem alla: Mia och Johanna-söstra mi som alltid funnits för mig och alltid stått på min sida och nyvunna vänner (faktiskt via jobbet, inget ont som inte har något gott med sig   ) J. och A. ni vet att jag älskar er och värdesätter er för er kompetens och inre styrka. Jag känner verkligen att jag är lyckligt lottad som har er alla och hoppas verkligen att jag kan ge er samma vänskap, styrka och feedback som jag får av er.

Så ikväll saluterar vi bitchen!!!!

Kvinnan som är kompetent att veta sitt eget värde och lever efter sin egen övertygelse men ändå inte glömmer vilka som står henne närmast. Vad ni gör för mig kommer jag göra femfalt tillbaka för er.

Love yá   

Så är det fredag igen och min första vecka som arbetslös har bara flugit förbi. Min äldsta son går i skolan och min yngste går på dagis, ett föräldrakooperativ, där han får gå 9-14 måndag till torsdag nu när jag är arbetslös. Det innebär att vi har fredagarna tillsammans hela dagen och den började som följer:

Vaknade vid 8-tiden av att min äldsta son kom in till mig för puss och kram innan han åkte med pappa till skolan. Därefter kunde jag ligga och dra mig lite innan min yngste kommer in till mig 20 över 8 och kryper ner till mig. Sedan låg vi och pratade, gosade, kelade. Jag kliade och gosade honom på ryggen och han gosade och kliade mig tillbaks. Därefter masserade han mig på ryggen, dom har massage på dagis där barnen får massera varandra och han skulle visa mamma vad han lärt sig... jag var inte svårövertalad...

Så låg vi i nästan en timme och pratade, gosade och massagade innan det var dags för välling och en liten päronyoghurt för lilltrollet medan jag nöjde mig med en kopp the.

Kan en fredag börja bättre  !

Han är en liten illbatting min yngste som men samtidigt är han så oerhört kelen, gosig och charmigt älskvärd att han kommer undan med en hel del.

Nu är det full fart mot helgen och efter en sådan här start på dagen är jag nu full av kärlek, energi och styrka! Come on world, I`m ready!

Puss  

Idag har jag haft riktigt tråkigt men varit riktigt nyttig.

Jag har sorterat och arkiverat alla papper, räkningar och annat bråte för nästan tre månader tillbaka. BLÄ!!!!!

Men det måste göras och nu kan jag ju inte riktigt skylla på att jag inte har tid, eller hur   

Men nu är jag klar, det tog "bara" 2 1/2 timme... suckar.

Nu sitter jag här och lyssnar på riktig 80-tals musik "Black velvet" med Alannah Myles, den är så bra, och väntar på att goaste A. ska komma och käka lunch. Idag bjuds det på fisksoppa med chili och vitlök... den är underbar... och riktigt smal faktiskt:) Nyttig blir det ju nu efter att ha syndat lite då maken varit borta hela veckan...

Men ska jag prestera lite viktminskning tills vi åker på semester är det nog dags att sätta fart nu.

Hade kanske inte berättat men vi åker ju till Turkiet i två veckor den 19 maj. Ska bli underbart att bara få vara, sola och bada och rå om familjen och mig själv. Efter allt jag gått igenom gällande jobb och annat så kan jag behöva och förtjänar faktiskt lite semester tycker jag.

Nej, nu är det in med en tvätt till och sedan lite sopplagning som gäller.

Ta taa  

Ja, då var det officiellt då, jag är arbetslös   

Efter drygt två år på ett jobb jag inte trivts med fattades beslutet (i samband med min älskade make) att det var dags för mig att gå vidare. Så jag sa upp mig och är överlycklig för det.

Jag har det senaste året känt hur jobbet tagit mer och mer av mig som person och hur jag, personen jag, blivit mindre och mindre och då snackar vi inte viktmässigt alltså. Jag har blivit lättretlig, trött, irriterad på och irriterande för min omgivning och jag har verkligen känt hur all livslust sakta runnit ur mig. Tillslut hade jag och min make ett långt prat om hur jag mådde, vad jag ville och hur jag kände och jag kunde konstatera att jag inte kände så mycket alls inför någonting.

Jag vet att det låter hemskt men det var så jag kände och upplevde situationen. Jag gick till en psykolog och bad om hjälp. Hon gjorde lite tester, vi pratade lite och kunde konstatera att jag var deprimerad till följd av min jobbsituation och därför skulle må bättre om jag hittade ett nytt jobb. Jag ville dock inte vänta och riskera att tappa än mer av mitt självförtroende och min självkänsla så vi fattade beslutet gemensamt, att det bästa för mig och familjen var att jag skulle säga upp mig.

Så här sitter jag nu och är arbetslös och lyckligare än vad jag varit på bra länge. Visst finns det saker som skulle kunna bli bättre när det bland annat gäller förhållandet till mig själv och i viss mån min familj men jag hoppas att det kommer i takt med att jag växer mig starkare och vinner tillförsikt och insikt och skulle det inte bli så har jag en god make, två underbara troll och ett par riktigt goda vänner som kan stötta och hjälpa mig och det är jag oerhört tacksam för.

Så från och med nu kan jag andas igen. Jag kan börja bygga upp mig själv och som jag sagt tidigare så ser jag nu mitt liv som ett oskrivet blad... och jag är en fantastisk författare  .

Nu kommer det förhoppningsvis bli lite mer bloggande på denna sidan och jag hoppas verkligen att min nya och positiva inställning kommer lysa igenom och genomsyra min blogg.

Puss och Kram   

Visst är denna så söt...

Jag är verkligen såååååå sugen på en liten voffsing. Jag hade gärna haft katt men tyvärr är min äldsta son superallergisk. Min lilla syster dyster har ändå två allergikatter men inte ens dem klarar min son av. Ögonen svullnar upp och börjar rinna och klia direkt men när han har varit hemma hos vänner som har hund så har han inte reagerat alls.... Konstigt men det betyder nog att han klarar hund ändå.... Har hittat supersöta valpar av rasen dansk/svensk gårdshund som jag/vi är intresserade av. Jag har mailat uppfödaren med lite frågor och sedan får vi se om vi kanske kan åka och titta på valparna.

Nu är det inte så att vi köper en valp bara så där... Självklart har vi funderat och pratat mycket om det och vi är bara intresserade avv att tita till att börja med. Vill se om det kan vara en ras för oss och hur den är i temprament och så men i förlängningen så kanske det blir en liten valp här:)

Måste också fundera på om vi verkligen är hundmänniskor... både jag och maken älskar katter men men....

Vi får väl se vad som händer.

Kramen så länge