Usch, så hemskt.

Idag lämnade jag min äldste son på flygplatsen för att han själv skulle ta flyget till storstaden där han ska på läger. Jag höll masken så bra, talade om för honom hur roligt han skulle ha, hur många nya kompisar han skulle få, hur god mat han skulle få äta och så vidare. Jag pratade på om kanotpaddling och fiske, om bad och om bus, om sena myskvällar och roliga upptåg ja allt jag bara kunde komma på för att få honom att slappna av lite.

Jo, han har varit nervös och han har haft lite resfeber, det är ju ändå första gången han åker iväg så här länge och helt själv också.

Jag har självfallet inte velat visa min egen saknad och oro för mycket för jag har verkligen inte velat förta eller hindra hans upplevelse.

Så jag har varit positiv, glad och entusiastisk och som en god mor berättat ditten och datten om olika saker jag tror att de skulle hitta på.

Och idag, när den stora dagen kom, höll jag masken... tills planet lyfte... då bröt jag ihop...

Jag blev inte hysterisk och jag skrek inte och gapade men tårarna trillade, stora som krokodiltårar och de rinner än till och från och blandas med ångest. Vad har jag gjort? Har jag verkligen låtit min äldste ge sig ut på äventyr helt ensam? Hur kunde jag?

Visst ringde han när han kommit fram till lägret, allt hade gått hur smidigt som helst och det såg fint ut och han hade valt sängplats för han var först på plats och han hade inte hunnit se sig om ännu men han skulle snart, han skulle bara packa upp och puss mamma hejdå...

Kvar sitter mamman i luren och undrar vad det var som hände... Vem pratade jag med... Vem var den där ungen som virvlade in med en massa information och sedan inte hade tid att prata?!

Min son?!

Samtidigt som tankarna virvlade omkring i mitt huvud, samtidigt som jag försökte berabeta den infon jag fått, trillade både tårarna på min kind lika häftigt som den stora tunga stenen trillade från mitt hjärta.

Han kände sig trygg, han hade kul, han tyckte det var spännande. Det är väl det som är huvudsaken...

Barnen har telefontid mellan 11.00-11.30 vilket jag tycker är bra. De ska inte ha en massa stirriga föräldrar som ringer stup i kvarten men jag saknar honom ändå. Jag hade velat kunna ringa lite då och då bara för att... ja, för att vad då?!

Nej, jag håller mig till telefontiderna och hoppas att han kanske är lite mer utförlig och vältalig i morgon...

Min älskade trollunge vad jag saknar dig. Jag trodde inte att jag skulle känna så starkt så länge när du åkte men det gör jag. Jag saknar dig oändligt mycket och kände mig lite "avhuggen" när vi pratade i telefon tidigare. Men jag vet att du kommit fram ordentligt och att du har det bra. Jag vet också att du kommer ha ditt livs äventyr de här dagarna och jag unnar dig verkligen varje sekund av din lägertid. Vid detta laget spelar ni nog kubb i väntan på de sista barnen och jag tar för givet att du styrt upp lagen och ser till att de följer reglerna, min lille polis. Jag älskar dig mest av allt i det största universum och är tacksam för att du finns här och berikar mitt liv. Vi syns på söndag och då kommer jag att krama dig och krama dig tills mina armar inte orkar kramas mer. Have fun... Be safe...

Puss   

 

Anna

20 juli 2011 18:34

Ha ha, känner igen de där så väl!!:)

Min äldsta kom hem i våras och berättade att han ville flytta till sin pappa 10 MIL bort för att börja gymnasiet!!
Pedagogisk som man är förklarade jag hur bra och nyttigt jag tyckte de var, och att de kommer bli så himla kul och hur en ny dörr öppnas för honom!
Men på kvällen efter ett lång samtal och han somnat, kom tårarna och jag kände mej övergiven
och ledsen och jag kunde inte sluta gråta på flera timmar..
Visst menade jag allt jag sa till honom, men att inse att han nästan är vuxen och att han kanske aldrig mer flyttar hem till mamma igen slet hjärtat ur kroppen på mej..
Nu är det bara en månad kvar till han flyttar och visst ha jag landat men jag har fortfarande svårt att ta in att den dagen är här nu, min lilla fis är redo att möta livet i en ny stad...där jag inte kommer att vara med "24 7"...
Ha de så gott nu och Söndag är ju faktiskt alldeles runt hörnet!

http://Anna Skrubbe den enda bloggdrottningen

Zophie

20 juli 2011 23:58

Tack Anna det där behövde jag, självklart är det ju söndag nääääästan i morgon ;/ Jobbigt att höra dock att det inte blir bättre med åren:) Tänker på dig och din son och ger dig lite styrka från västkusten ;) Kram

 

Hanna

20 juli 2011 18:52

Jag har ju ingen erfarenhet av det här - uppenbarligen, haha, men att vara ifrån någon man älskar under en lång tid är ju jobbigt. Även om man vet att den andra personen har det kul osv.
Kram :)!

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Zophie

20 juli 2011 23:54

Jo, så är det ju... och jag lovar dig att när den man är iväg ifrån är sitt barn... Ja då är det tusen gånger värre än när det gäller någon annan man älskar :/

 

Linda-Mamma till Afred

20 juli 2011 19:56

Vad kul att du vill vara med, skriv ett inlägg så är du med på listan ;)

http://hummingbird.blogg.se

Zophie

20 juli 2011 23:53

Klart jag ska... men det får bli imorgon :)

 

anonym

20 juli 2011 20:29

Hej!

Hur många år är din son?

Zophie

20 juli 2011 23:52

Han är "bara" 10 år :/

 

Syster

21 juli 2011 10:11

Du får försöka lita på inte bara din fantastiska son utan vilken fantastiskt mamma du är, ni är otroligt bra föräldrar och har uppfostrat den underbarast pojk man kan tänka sig. Han kommer ha det så bra så bra just för att han själv ÄR så bra ! :)
Massa kramar

Zophie

21 juli 2011 11:23

Visst är han;)
Kramen

 

Carina

21 juli 2011 10:42

Han kommer snart hem igen!
Önskar jag kunde säga detsamma om min älskling... ;'(

http://myangeljonathan.blogspot.com

Zophie

21 juli 2011 11:23

Jag vet älskling. Tänker på dig... alltid. Kramen

 

Ankie

21 juli 2011 14:15

du fixar det vännen..tänk vad stolt du kommer bli sen när han kommer hem igen och har klarat vara stor och självständig :)
Tack för dina ord i bloggen, självklart finns jag här för dig också :)
kram

http://missangela.bloggplatsen.se

Zophie

21 juli 2011 15:23

Jag vet, jag kommer vara stolt som en tupp men jag saaaaaaaknaaaar honom ju ;)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...