Ja, jo jag vet att det inte blev något inlägg igår men jag ska ärligt talat säga att jag hade bättre saker för mig   . Jag och mina killar (alla 3) var nere hos mina föräldrar igen och käkade lite gott, drack lite gott och hade allmänt trevligt som vi alltid brukar ha när vi är där nere och av denna anledningen glömde jag helt bort att skriva i går.

Vad har ni för relation med era föräldrar?

Hur ser ert förhållande ut till din mamma och pappa?

Vi umgås gärna med mina föräldrar faktiskt. Mammsen och jag är inte bara mor och dotter utan vi är faktiskt även bästa vänner och jag anser mig själv ha riktig tur när det gäller mina föräldrar. Jag har inte bara en underbar och fantastisk mamma utan jag har även en minst lika fantastisk och underbar pappa. Det som också är så otroligt roligt är att min make kommer så otroligt bra överrens med mina föräldrar och han och min far brukar har väldigt trevligt tillsammans vare sig det gäller ogräsrensning, whiskeypimplande eller att slå ett par bollar på golfbanan.   

Ungarna älskar också att åka ner till mormor och morfar och vara med dem och de är inte särskilt svårövertalade om man skulle vilja stanna någon dag extra. Det känns underbart att vi trivs så bra i varandras sällskap och det känns så tryggt att mina små troll älskar sin mormor och morfar så mycket och att de så gärna vill vara med dem.

En av anledningarna till att vi kommer så bra överrens och trivs så bra med varandra är nog för att vi bott ihop... allihop. Jo, det är sant.

När jag och min make gifte oss för 11 år sedan flyttade vi direkt ihop med mina föräldrar när vi kom hem från vår bröllopsresa. Saken var den att vi fått nys om en stor paradvåning på nästan 200 kvadrat mitt inne i stan och vi tyckte att det hade varit så häftigt att prova att bo så. Vi var på väg från vår lägenhet och mina föräldrar var på väg från sin lägenhet, dessutom visade det sig att jag var gravid och min make reste mycket i jobbet just då. Tryggheten att veta att det alltid fanns någon som kunde hjälpa mig om det skulle hända något var också en faktor och dessutom skulle vi kunna få hjälp, råd och avlastning när bebisen var född. Lägenheten var också så stor att vi hade våra egna avdelningar, mamma och pappa bodde i ena delen av lägenheten och jag och min nyblivne make bodde i andra delen. Vi skulle också ha varsitt vardagsrum men vi beslutade snabbt att vi struntade i det och istället gjorde vi gemensam matsal och gemensamt vardasrum. Vi bodde så i nästan 2 år och det fungerade faktiskt oerhört smärtfritt. Dessutom gav det ju vår äldste son och hans morföräldrar ett mycket speciellt band som finns där än idag.

Jag är personligen oerhört tacksam för den erfarenheten som detta gav mig och jag är ännu mer tacksam över det band som min äldsta son fått till sina morföräldrar tack vare denna erfarenheten. Efter en tid hittade vi dock ett hus som vi ville ha, vi budade och fick det och så var det dags att dela på oss. Det var lite sorgligt men samtidigt var vi ju eld och lågor över vårt nya hus. Vi flyttade och mina föräldrar gjorde snart detsamma och så gick vi skilda håll... men bandet vi byggt upp består och extra glad är jag över att min make också ser på tiden vi bodde ihop tillsammans med mina föräldrar med ljusa minnen.

Detta var en erfarenhet som vi bär med oss och som jag anser vara en av anledningarna till att vi idag har ett sådant gott förhållande till mina föräldrar.

Mammsen och pappsen, jag älskar er <3

Puss