Jo det är sant, han är en riktig skitunge min son   .

Han ringde idag, på telefontiden precis som var sagt, jag hann dock inte svara utan fick ringa upp honom direkt igen.

När han svarar så hör jag honom... och han gapskrattar...

-Hallå... hallå älskling...

-HAHAHAHAHAHAHA va hahahaha va... hallå....

-Älskling det är mamma...

-VA?

-DET ÄR MAMMA, vad är det som händer?

-Hahahahahahaah... hej mamma...

Jag fick förklarat för mig att en av killarna hade spelat någon dum men rolig låt och min son kunde verkligen inte sluta skratta.

-Hur har du det?

-Bra.

-Vad gör du?

-Inget speciellt... *fnissar*

-Hur mår du?

-Bra *skrattar*

-Hur har du sovit?

-Bra *fniss igen*

Jag blir skogstokig på honom och även på mig själv som ställer ledande frågor.. Försöker med ny taktik...

-Vad gjorde ni igår?

-Inget speciellt...

-Vad fick ni för mat?

-Pizza *skrattar*

-Men var den god? (riktigt konstig fråga och vips vad jag inne på de ledande frågorna igen) *suck*

-HAHAHAHAHAAHAHAH aaaa...  

Efter mycket om och men (och åtskilliga återkommande skrattattacker från min son) lyckades jag få ur honom att han hade jätteroligt. Han hade ätit smörgås till lunch igår, fått "gofika" där han klippte 4 muffins, hade ätit 3 pizzabitar till middag, hade spelat kubb, hade badat, hade gått upp klockan 5 och haft morgongympa med alla andra (ingen visste varför?) och nu skulle iväg till en flytflotte där de skulle hoppa och lära sig dyka... typ!

Och han saknade inte vare sig sin pappa eller sin mamma men hade gärna pratat med lillebror och kunde vi fixa det till morgondagen var det bra och hej då!

Skitunge!

Han saknade inte sin mamma, hade sovit jättegott och hade urkul...

OCH SAKNADE INTE SIN MAMMA??????? Skitunge...

Samtidigt gled de sista stenresterna från mitt hjärta och mitt i tårarna över saknaden efter honom kom också glädjen över hans totala säkerhet och styrka, han var iväg helt själv, långt bort, där han från början inte kände en själ... och han saknade inte sin mamma... Gud så skönt att jag lyckats fostra en sådan underbar och självsäker liten stor kille...

Min lille store kille, på väg mot vuxenvärlden med stormsteg. Jag blir förtvivlad över att du inte saknar mig samtidigt som det gör mig så glad att du har roligt, känner dig trygg, sover gott och har träffat en massa nya vänner... precis som jag visste att du skulle och precis som det ska vara. Detta ditt första äventyr kommer avlösas av flera och jag kommer sakna dig varje gång samtidigt som jag vet att du är en klok och ordentlig, om än ibland lite busig, kille med hjärtat på rätta stället. Du kommer klara dina äventyr med glans. Jag är stolt över dig och älskar dig mest av allt i universum tillsammans med din lillebror så klart. Vi ska fixa så du får prata med honom imorgon. Jag hoppas du fortsätter ha riktigt roligt och jag hoppas du lär dig massor med nya saker, även om dig själv. Jag saknar dig och längtar till söndag då jag få hålla om dig och krama dig igen. Forever and always... be safe...

Puss   

 

Hanna

21 juli 2011 16:14

Haha, det är roligt att prata med barn. Min lillebror är så rolig. Han brukar också svara sådär kort, men han vill liksom inte lägga på:
"Hej!"
"Hej, vad gör du?"
"Inget"
"Okej, vad ska du göra sen?"
"Vet inte."
Tystnad när man liksom hör hur han flåsar förväntansfullt.
"Okej, jag tänkte komma förbi sen."
"Okej."
"Så jag lägger på nu."
"Hejdå"
"Hejdå"
Fast sedan lägger han inte på utan han flåsar sådär förväntansfullt igen. HAHA.
Så den där hejdåprocessen kan ju ta ett tag. Fast så fort han har vänner över så är det ju en annan femma. Då blir det inga förväntansfulla flås eller flera hejdå efter varandra. HAHA.
Kram! :)

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...