JA, idag måste jag göra som alla andra...

Jag måste gå MED strömmen denna gång...

Jag kan ju inte annat än att kommentera detta spektakel som kallas melodifestivalen. I flera veckor har vi tittat och röstat, röstat och tittat och vi har varit glada, förbannade, ledsna och euphoriska. Här hemma har krokodiltårarna trillat både en och två gånger om inte fler... Lilltrollets tjejfavoriter Timotej röstades ut... sedan röstades Sean Banan ut och katastrofen var ett faktum. Det enda som höll de båda små trollens känslor i schack var att Danny... den förlorade sonen skulle ta hem hela kalaset... och vi vet ju nu hur det gick...

Vi normala människor, läs här vi vuxna, hejade på Loreen och vi vet hur det gick också, men nu var det de små vi pratatde om. Att som liten hålla och heja på någon så mycket och önska och hoppas och när dessa förhoppningar sedan inte infrias vet vi ju är förenat med katastrof. De små trollen har i flera veckor byggt upp en förhoppning, en önskan och en tanke som på ett ögonblick smulas sönder till intet och det är så jobbigt att se som förälder. Som vuxen och som förälder är det också mitt ansvar att ta hand om dessa spillror till små troll när både folket och världen svikit dem...

Vad kan jag annat göra än att förklara att alla deltagare var bra?

Alla deltagare hade sin chans?

Demokratin har segrat!

Jag vet att det är en ganska tafflig förklaring. Demokrati vs Krokodiltårar liksom... Det är inte lätt.

Men i ärlighetens och rättvisans namn måste jag säga att jag anser att alla bidrag i årets festival hade sin speciella charm, alla hade något som gjorde dem bra. Samtidigt är det intressant att se att den internationella juryn och svenska folket hade samma tanke. De ville båda se Loreen som vinnare och hur kan man då sätta sig emot det?

Jag kan det inte och jag önskar Loreen all ycka i den stora finalen i maj... och  om jag bara får inflika en ytterst personlig reflektion... så tror jag banne mig att vi med hennes bidrag kan ro hela klabbet iland.

Puss   

 

Svartlok - Den där Teskedsmamman

11 mars 2012 12:46

Har samma problem här hemma, Alfred blir glad vem som än vinner, för den han hejjar på vinner alltid (eller är det så att han alltid hejjar på den som vinner?)
Ian blir lite trumpen, men Ludde kan gråta ögonen ur sig, samma sak förra året.... I år var det Danny som orsakade krokodiltårarna. Förra året var det Love Generation (eller var det året innan?)...

Man får förklara så gott man kan och så får man trösta så gott man kan...

http://www.teskedsmamman.se

Zophie

11 mars 2012 18:03

Jo det där med tröst löste ju sig lite av sig själv när lilltrollet använde katten som näsduk och hela familjen garvade ihjäl sig ;)
Kramen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...