Jahapp, då var den andra vardagen efter jul-, nyår- och lovhelgerna här.

Dag 2 bjuder inte på något speciellt över huvudtaget och det är jag såååååå glad för.

Tanken var att jag skulle sprungit lite ärenden även idag, precis som igår, men jag ska ärligt säga att jag efter alla dessa helger och lov är helt färdig. Så färdig att jag efter att ha kört barnen till dagis och skola faktiskt fick gå och lägga mig en stund till eftersom huvudvärken kom smygande under frukosten och sedan bara smällde till i bakhuvudet :(

Men nu har jag sovit en liten stund och är på benen och pigg och glad igen.

Snart bär det iväg för att handla och sedan ska jag hämta en sockerskål som jag fyndat på loppis...

Jag ääääälskar loppis, jag tycker att det är urroligt att botanisera bland alla fina saker och fundera över deras historia. Jag hade ju ett loppisärende till... fast det kan vänta till i morgon...

Jag tycker att hela grejen med loppis är så underbar. Den enes lump är någon annans skatt. Den tanken tilltalar mig otroligt mycket. Nu är det i och för sig så att jag mest köper, till min makes förtret, men jag ska bli bättre på att sälja av själv.

Jag har hittills fyndat en fin ljusstake från Cult, två fina små jackor till mitt hjärtebarn (min valda systers dotter alltså), fyra fina muggar från Designhouse Stockholm och två underbara ljusstakar avsedda för blockljus och mycket mer... Sockerskålen jag ska hämta idag är faktiskt också tänkt som ljusstake till ett blockljus men vi får se om det funkar...

Men tänk vad härligt att kunna finna en sak med en riktig historia bakom...

Jag har ju ganska så god fantasi (utom när bloggtorkan sätter in) och kan spekulera och fantisera länge kring ett föremåls historia...

Så nu ska jag nog hämta hem min sockerskål och fundera kring vart den kommer i från och vad den varit med om.

Puss   

Sitter här hemma, åter i vardagen.

Maken är på jobbet, lilltrollet på dagis och stortrollet i skolan.

Jag sitter ensam.

I högtalarna dånar julmusik för fullt.

Solen är uppe sedan länge men jag VÄGRAR släcka julgransbelysningen och julstjärnorna. Inte heller ljusstakarna är släkta och jag har både doftljus och värmeljus tända... samtidigt överväger jag att tända en brasa.

Jag sitter här och väntar på att den lokala tidningen ska höra av sig, det var tänkt att de skulle skriva ett reportage om vårt hus idag. Klockan 10 var sagt... men man vet ju hur det är med journalister :/

Och själv bara njuter jag av stillheten... alla ljusen... musiken...

Jag vill inte att julen ska vara över, jag vill ha mer.

Nej, snö, regn, rusk, blask och annat är jag gärna utan men allt det andra. Värmen, musiken, ljusen, glädjen, friden och kärleken... kärleken i överflöd hör julen till... och jag vägrar släppa taget.

Släkt och vänner har deklarerat att "nu åker granen", "ja, vi slängde ut julen i går" och så vidare men jag vägrar. TjugondagKnut dansas julen ut... inte en sekund tidigare.

Amaryllisen har jag skurit av och stoppat i vas, clementiner ligger ännu framme, julgodiset är inte helt slut och allt det mysiga som hör julen till får stanna kvar hos mig, hos oss ett litet tag till. Julkorten är ännu framme, farmors halmhjärta hänger fortfarande i fönstret och den varma stämningen och kärleken...

Ja, den har vi ju året om   .

Puss   

Ja, så var det med det.

Julen är förbi.

Nytt år påbörjat.

Ledigheten är slut.

Loven är över.

Idag börjar den vanliga vardagen för mängder med människor. Själva har vi haft ledigt idag, första skoldagen började med studiedag. Tja, vad ska man säga.

Blev julen, nyåret och loven som ni trodde att det skulle bli?

Har ni njutit av fritiden (om ni haft någon) och har ni sugit ur det sista av den gottiga ledigheten?

Själv står jag ju till arbetsförnedringens förfogande så jag känner inte av det så mycket mer än att det ska bli skönt att faktiskt komma in i rutiner och fasta tider igen. Mina troll har verkligen sugit ur det mesta av hela ledigheten och nu börjar alvaret igen... det blir nog tufft så här den första veckan och därför känns det ganska skönt att den bara är fyra dagar lång. Och visst, även om jag officiellt står till arbetsmarknadens förfogande så har jag ju att göra.

Ett företag startar inte sig självt och det är mycket att göra, kolla, tänka på och förbereda. Ligger man dessutom i fejd med bolagsverket så kan ni ju räkna med att datorn och mailboxen används flitigt.

Idag är i alla fall (vad jag hoppas) de sista papprena skrivna och ivägskickade och nu kan jag bara vänta...igen...

Men det är ändå vansinnigt skönt att få vardag igen, det enda jag tycker känns jobbigt är att det är hela sexton veckor innan det är någon form av ledighet igen... Ja, vi har ju alltid sportlovet emellan men det är ju inte alla som kan ta ledigt då... även om jag faktiskt kan :/

Dessutom måste jag inventera våra föräldradagar... Mitt yngste troll fyller ju 6 i år så jag har bara ett och ett halvt år kvar att plocka ut de dagarna på om vi nu har några kvar... Kanske dags att börja styra upp den ledigheten tillsammans med min make...

Nej, i morgon blir det till att sätta sig ner och skriva en "att-göra-lista" samt göra matschema för denna och nästa vecka... Någon ordning får det väl vara även på en parasit som mig ;P

Puss   

TÄVLING :)

Denna gången är det hos underbara MissVivi man kan vina ett finfint och mycket hemligt paket. Jag som verkligen är nyfiken i en strut kan ju inte låta bli ;)

Jag tävlar hos Missvivi om ett hemligt paket

fyllt med en massa nödvändiga och onödiga saker!

Gå in här och tävla ni med !

Puss   

Jo jag bara måste får berätta... Idag har jag haft en riktigt rolig dag...

Jag har varit på mitt livs första auktion. Jo, så är det och jag måste säga att det var precis som jag föreställt mig. Man fick först titta runt och kolla om det var något man var intresserad av och så fick man anmäla vad man kunde tänka sig och fick ett nummer. Timmen senare satte autionen igång och autionsutroparen var en trevlig och otroligt rappkäftad man i sina bästa år...

Det jag sett på tv innan om autioner bekräftades i samma sekund som han satte igång och ropa ut sakerna och jag hade ett helt sjå med att hänga med och hinna höra vad han sa.

"Härharjagettskåpdetärvärt500kronorharjagfemhundrak
ronorharjagfyrahundrafemtiofyrahundrafemtiofårjag

fyrahundrafyrahundrajagharfyrahundrafårjagfyrahund
rafemtio..."

Ja, det var helt galet så snabbt det gick och jag förstår att folk kan bli helt bortkollrade i stridens hetta eller vad man ska kalla det. Själv hade jag och maken en upplagd strategi, vi hade två objekt att titta och eventuellt buda på och vi hade priset bestämt...

När våra objekt kom så började auktionutroparen med sitt tugg och jag fokuserade stenhårt på vad han sa men inte fasiken hamnade han på det bud vi hade tänkt oss, nej det var självklart någon som var framme och bjöd högt, en annan bjöd över och sedan var kriget igång... Jag och maken tittade på varandra och fnissade lite men höjde inte vårt nummer en enda gång för budet började så långt över vad vi hade tänkt ge...

Men det var riktigt roligt och jag förstår dem som helt plötsligt står där med en massa saker och undrar hur hände detta? det är otroligt lätt att ryckas med och börja buda på saker man kanske inte ens vill ha eller behöver men jag tror också att om man har en klar och uppgjord strategi och håller den så kan man göra riktiga fynd.

Jag kan ju ärligt säga att jag ser fram mot nästa auktion men jag tänker nog inte gå på något utan maken för jag kände hur det kliade i fingrarna flera gånger bara för att något var lite snyggt eller fint...

Men kul var det och jag är en erfarenhet rikare. Nu återstår att se om jag skulle kunna hålla mig i skinnet om jag verkligen drogs in i ett budande på något jag verkligen vill ha...

Men det får vi se vid ett annat tillfälle :)

Puss   

Nej....

Ärligt talat är jag inte intresserad överhuvudtaget.

Jag skiter rent av om vi förlorar eller vinner....

Men visst är det roligare om vi vinner :)

Jag är nog en smygsportare...

Jag gillar inte sport.

Det tar för mycket tid, det är skrikigt, skränigt, jobbigt och för mycket ryggdunk (läs "tjenamnnenduochjagduvetattvibarakanvarasammalagärs
åbrafan").

Jag fixar inte ytligheten.

Att stå  inför svenska folket och ta emot jubel... när man missat flera mål, släppt in desto fler och haft ett oerhört (bitvis osportsligt) beteende... Nope, det är inget för mig.

Jag gillar när man är ärlig, sportslig, inte bryr sig om vinst eller förlust utan bryr sig om att man haft kul på vägen och gjort det ärligt...

DET tycker jag borde vara en självklarhet i alla sporter.

Mitt äldste troll spelar fotboll. Det är INTE gratis med avgifter, kläder, skydd med mera. Jag har sagt att det är ok så länge han tycker att det är roligt. Den dagen han tycker att det är trist så SLUTA då!

Jag tycker inte att det ska vara en massa krav, obligatoriska träningar fyra dagar i veckan med mera när man är 10 som mitt äldsta troll är. Inte ens när man är 18 tycker jag att det är ok att man bara fokuserar på pengasiffror... Ska man sporta så ska man göra det för att man tycker att det är kul.

Det är min åsikt.

Det är min tanke.

Vad tycker du?

Hur hårt pressar du ditt barn?

Var tycker du går gränsen?

Intressant fråga....

Intressanta tankar...

Ser fram mot era...

Puss   

Jag har en vän...

Jo, jag lovar... en till...

Och denna vännen är också högst levande och utanför min egen kontroll...

och nej, hon heter INTE Mollgan...

Hon heter Magdalena och ibland är hon klokare än många andra jag känner...

Ja, nu är det ju så att hon är otroligt lastgammal, en riktig kärring. Hon har säkert löständer, lever på havregrynsgröt och klipper kuponger för kattmat... i det verkliga livet där många mellan 16-25 åringar bor...

Men hon har ÄNDÅ lyckats med konststycket att bli gästbloggare hos Magdalena Graaf, läs HÄR, vilket tyder på att hon inte är kattskit utan faktiskt har något att säga.

Vill ni bara läsa mer kommer jag länka henne från min egen sida så teskedsmamma hon är.

Hon är inte bara en trevlig prick, en god mor och bullmamma (trots intoleranser och bokstavskombinationer!) utan även precis den hon utger sig för att vara.  

Hon hymmlar inte, spär inte på, skryter inte och låtsas inte vara något eller någon hon inte är. Hon är rak, ärlig och ibland brutal (men då för att man faktiskt behöver höra sanningen). Hon är inget red pill or blue pill, hon är TAKE THE FUCKING PILL! Och just därför gillar jag henne och det hon står för och skriver.

Jag kan inte säga att jag alltid håller med henne, jag kan inte säga att hon är min bästa vän, jag kan inte säga att jag vet vart hon står i politiska frågor (även om jag tror att hon är genomgrön;P) men jag kan säga att jag alltid gillat henne. Vi träffas sällan, "umgås" mer på FB än i verkliga livet MEN det är också en form av vänskap. Och jag GILLAR henne och den vänskap jag har med henne... även om jag ibland kunde önska att jag kunde insupa mer av hennes klokheter än vad jag gör...

När jag läste hennes krönika hos fröken Graaf, så blev jag än mer säker på min sak... Teskedsmamman har en länk hos mig... forever...

Och ska jag vara ärlig... bland det roligaste i hela krönikan är de personer som kommenterat den.... som det LYSER igenom vem som säger si och vem som säger så   .

Puss på dig Teskedsmamma, vi är många som är stolta över dig och tackar dig för dina tankar och åsikter som kanske kan väcka debatt i ett hett ämne... och från mig bara...

Puss     

Ja, idag blir jag en riktig härmapa...

Alla andra diskuterar ju nyårslöften och förhoppningar inför det nya året så då tänkte jag att jag inte ville vara sämre :)

Därför tänkte jag fråga er vad ni har för löften såhär på det nya året?

Ska ni smala och slanka?

Ska ni träna mer?

Ska ni bestiga ett berg eller ska ni äta mindre ost?

Ja, jag kan inte låta bli att undra vad just ni, mina läsare, ger för löften... OM ni ger löften...

Och jag kan inte låta bli att undra över vilket nyårslöfte som är det allra vanligaste?

Kan det vara att man lovar att sluta röka?

Eller kan det vara att just gå ner i vikt?

Eller ÄR det rent av så att de flesta lovar att träna mer?

Jag är faktiskt lite nyfiken...

Själv har jag inte avgett några löften i år.

Nope, det är helt sant. I flera år tillhörde jag den där kategorin människor som lovade och lovade, allt från att sluta röka (vilket jag gjorde när jag blev gravid första gången) till att jag ska träna mer (vilket jag tog tag i under sista kvartalet förra året och nu håller på) till att gå ner i vikt... vilket jag också gjort... både en och två gånger :P

I år har jag (med vetskapen om att jag verkligen behöver tappa i vikt) lovat mig att inte lova en massa saker jag inte kan hålla. Jag har däremot sagt till mig själv att jag måste försöka göra detta året till ett år i sundhetens tecken. Eftersom rökningen inte längre är en issue... inte heller träningen så är det ju främst vikte som borde vara ett löfte men jag vet att det inte funkar för mig att lova att jag ska gå ner x antal kilo för jag blir bara besviken på mig själv om jag inte levererar. Därför har jag istället "talat om" för mig, inte lovat, att jag ska göra detta året till ett av mina sundaste år.

Förhoppningsvis går jag ner i vikt men gör jag inte det så är det inte längre en katastrof bara jag blir sundare än vad jag är idag.

Jag hoppas ni hänger på uppmaningen om att detta ska bli ett sunt år och utmanar er alla att ta tag i det här med sunda vanor... Det är alltid bra att vara sund och frisk eller hur ;)

Så nu kör vi.. och jag börjar denna dagen med att... beställa pizza till middag.

Jo, det är faktiskt sant. Sunt? Nja, kanske inte ur kalorisynpunkt men då det är våra bästa vänner som bjuder in oss till pizza kväll så ser jag det som mycket sunt att umgås med våra vänner...

Och ärligt talat...

Det är låååååååångt till badsäsongen ;)

Puss