Jag är lite trött idag.

Träningen gör det med mig, fortfarande. Jag är liksom inte riktigt hemma där ännu men jag jobbar på det och har inte ballat ur en enda gång... Hoppas bara att det syns på vågen snart... eller måttbandet, det kvittar liksom.

Jag har i alla fall en blogg som jag följer... lite sporadiskt visserligen men när jag väl läser den bloggen så läser jag ikapp mig på allt och jag har alltid hysteriskt roligt. Bloggen som är en av mina favoriter hittar ni HÄR.

Dagens ena inlägg på denna blogg fick mig faktiskt att (nästan) fälla en tår. Det var en tjej som friade till sin kille och som den obotlige romantiker jag är tycker jag att det var fantastiskt roligt, en riktigt kul grej att berätta för de kommande barnbarnen om... "Vet ni hur morfar/farfar friade till mig"... Det är lite kultvarning på den tycker jag...

Hur som helst så tänkte jag att man ju i detta läget kunde ta det steget längre... Ett bloggbröllop, hur coolt vore inte det? Och hur skulle man i sådana fall lösa det rent praktiska? Räcker det med en kille som bloggar under namnet Prosten som vigselförrättare? Hur skulle man göra med gäster, skulle det gå att lösa? Och hur funkar det med klänning, brudbukett och tårta? Skulle man använda webbkamera eller hur skulle det gå till?

Tja, jag vet inte riktigt men jag tycker att tanken är ganska häftig. Ett bloggbröllop liksom... coolt.

Fast återigen, frieri via blogg är en sak, men att verkligen gifta sig i cybervärlden är nog inte riktigt min grej. Jag är som sagt en obotlig romantiker och skulle hellre dö än att gått miste om buketten, klänningen, festen, gästerna och allt det andra som hör ett riktigt stort släktkalas till. Dock var jag och min nyblivne make ganska oortodoxa då vi var huvudpersonerna på vårt bröllop som envist stannade kvar tills alla andra gått...

Men det mina vänner, är en helt annan historia.

Puss   

Jag har haft denna bloggen ett bra tag nu men jag har insett att jag aldrig någonsin skrivit om mitt livs största utmaning. Nej, det handlar inte om vare sig bröllop eller att skaffa barn det handlar om att sluta röka.

Sommaren 2000 gifte vi oss jag och maken och självklart fanns tanken på att skaffa barn. Jag rökte på den tiden och hade gjort så i 10 år. Vi hade diskuterat barn under våren och kommit överrens om att jag skulle sluta med p-piller, det kan ju ta upp till ett år innan man blir gravid när man ätit piller så länge som jag gjort och att jag dessutom rökte visste vi ju kunde påverka det med. Att sluta röka fanns dock inte på kartan för mig, det var liksom inget jag ens reflekterat över.

Under denna tiden jobbade jag på en bingohall och det var på den tiden som ingen kunde stava till rökförbud, i bingolokalerna blossades det för fullt och om man inte rökte... tja, taskigt läge, då var du endast hänvisad till en annan sida i lokalen (som var lika rökfyllde den egentligen). Vi som jobbade där rökte alla utom en eller två men det var ju deras problem, Who cares, när alla andra röker var kanske tanken?! Vad vet jag.

Nu var det ju bara så att dagen för vår bröllopsdag skulle jag få min mens... var tanken i alla fall... men det blev aldrig så. Två försök efter att vi slutat med p-piller blev jag tydligen gravid och en utökad familj var ett faktum insåg vi i slutet på sommaren. Då kom ju också frågan : Skulle inte jag sluta röka?!

Detta var en fråga som jag jobbade otroligt mycket med hos mig själv för ärligt talat så ville jag inte sluta röka. Min mamma hade klarat av att sluta röka bara något år tidigare men jag var inte mogen alls. Det var mycket bråk  hemma, goda råd kring att sluta röka ploppade upp i både passande och opassande situationer och den enda platsen jag var säker var på jobbet... Där kunde jag röka utan att någon brydde sig. Efter ett par månader blev dock situationen ohållbar och jag började känna själv att jag kanske inte hade något val, jag var väl tvungen att sluta röka då, men jag ville fortfarande inte. Jag gick till apoteket och köpte plåster och tuggummi och visst var mitt liv lite slut ändå - och jag vet att jag vid ett svagt ögonblick tänkte "jävla unge"...

Jag tuggade och tuggade, bytte plåster och försökte verkligen... men jag ville inte och dessutom var det så lätt att falla i gamla mönster på jobbet... Jag grät och jag skrek, jag var arg som ett bi på allt och alla och jag mådde så otroligt dåligt. Jag kämpade med ett tolvveckors avvänjningsprogrammet samtidigt som jag förbannade det lilla livet i magen och jag var allt annat än rationell och babylycklig som en blivande mamma ska vara. När jag avverkat halva tiden på avvänjningsprogrammet satt jag ute på balkongen en kväll och tog en cigg medans tårarna rann ner för kinderna och jag var väl vid det tillfället i vecka 13-14.

Jag satt på balkongen och reflekterade över mitt pissiga liv, min pissiga make och min pissiga familj samtidigt som jag förbannade mig själv för att jag låtit det gå så långt i graviditeten, kunde jag verkligen fortfarande göra abort med gott samvete?????

Då slog det mig, ni vet som man säger att någon behöver en high five... i ansiktet... med en stol... så kändes det!!!

"JÄVLA JAG-Skärp mig för f-n!!!!!!"

Jag tog ett sista bloss på ciggen innan jag släkte den. Tog mitt resterande paket, samlade ihop alla tuggummin och plåster och kastade rubbet. Dagen efter gick jag till vårdcentralen och meddelade att jag inte tänkte fortsätta på avvänjningsprogrammet för nu var det slutrökt för min del. Inte en enda cigg tog jag under resten av graviditeten och när jag var i sjätte månaden blev jag sjukskriven av min läkare för han ansåg att min arbetsmiljö var direkt olämplig för mig. Det var ju ingen anledning till sjukskrivning men min foglossning var det och även om den var mild i början ansåg han att det var lämpligt med en sjukskrivning.

Jag ska ärligt säga att jag till och från tagit ett bloss eller två, till och med en halv cigg vid vissa tillfällen efter detta, när jag haft möjlighet och känt mig sugen men jag har ALDRIG haft ett återfall där jag känt att jag MÅSTE ha en cigg. Jag anser mig själv vara rökfri och jag njuter varje sekund.

Puss   

Hejsan alla glada.

I går blev det inget inlägg man jag hade bättre saker för mig.

Bättre saker = Umgås med min LaMor och min älskade syster, laga tapas, dricka gott vin och snacka väldigt mycket om allt och inget. Detta var en av de bästa kvällarna jag haft på länge och det var riktigt mysigt att få umgås på det sättet tillsammans med mina familjekvinnor. Att gårdagen blev så otroligt lyckad gör att jag verkligen ser fram ännu mer mot den lilla minispa-weekenden vi ska ha tillsammans den 25 november... Längtar...

Idag har vi även haft visning på vårt hus. Det var en hel del människor som kom och gick under de fyra timmarna som visningen pågick och även om vi inte var där hela tiden (det var ju hussäljarnas jobb) så passerade det mycket trevliga människor genom vår ytterdörr idag. Jag hoppas verkligen att någon av dem kommer bygga ett eget VarbergsHus en vacker dag, de som gör det kommer inte att ångra sig. Vi har varit otroligt nöjda hela vägen  med dem och vi har även haft en hel del byggare som kommit och gott och som sagt att det är ett av de rejälaste hus de byggt på bra länge. Det känns så skönt att få höra det och det bådar ju även gott inför framtiden. Den andra november ska vi ha en liten avslutningsfest för "jobbarna" som arbetat fram vårt drömhus och det ska bli riktigt roligt att få visa dem hur mycket vi uppskattat deras insats. Massor med smörgåstårta skall det bjudas på och så lite öl eller alkoholfritt beroende på hur de vill göra. Detta ser vi nu fram mot.

Nu är det bara fem dagar kvar innan själva överlämnandet av huset och på fredag skall det bli så roligt att få nycklarna och börja planera för vår inflyttning den trettonde november. Jag längtar, det gör vi allihop.

Puss   

Ja, varför gör jag så här mot mig själv?

Varför envisas jag med att jag nu ska bli duktig, ta tag i mitt liv och börja träna?

Varför sätter jag på mig de där otroligt gamla och fula träningskläderna och packar ner de gamla gympaskorna och kör iväg till kvällens träning?

Varför plågar jag mig genom en hel timme av olika mooves, hopp, utfall, vindrutetorkare och andra rörelser?

Varför fuskar jag med stretchen efteråt för att jag är så trött och slutkörd...

... när jag VET att det bara resulterar i träningsvärk efteråt?!

Tja, ärligt talat så gör jag det för att det faktiskt är skitkul.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hitta en motionsform som passade mig som handen i handsken men här är den och jag njuter verkligen av varje sekund. Jag tycker att det är hur kul som helst och jag hänger med trots att jag är nybörjare. Visst missar jag ibland och visst kommer jag ur både fokus och balans ibland men vet ni vad, det gör inget. Ingen skrattar åt mig, ingen fnissar bakom min rygg åt mina gamla kläder eller min uråldriga yogamatta. Ingen ger mig menande blickar för att jag ställer korkade frågor eller för att jag helt enkelt inte orkar köra samma tempo på allt som de andra.

Jag har hamnat i en grupp som handlar om att man går till träningen, kör ett pass eller till och med två om man vill och man gör det för att det är kul. Vi har roligt och vi gör detta för vår egen skull... Hur många kan säga det i dag på dagens gym där det verkar som om en del går till makeupbordet och stylisten innan man går till träningen?!

Nej, jag gillar min gympa och jag tänker fortsätta både denna och nästa termin, tiderna passar mig perfekt också, måndag och torsdag klockan 19.00 Perfect!

Så om ni ursäktar mig, men nu sticker jag iväg och köper ett par nya träningsbyxor... ett par utan hål här och var :)

Puss

Dagen D var här, det var äntligen dags.

I morse vaknade vi upp och världen stod inför ett helt nytt avgörande. Hur skulle det gå? Skulle allt klaffa? Skule de tidigare problemen ha löst sig? Skulle alla bli nöjda och glada? Spänningen var olidlig och minuterna tickade sig fram allt för långsamt men tillslut var det dags, det avgörande ögonblicket..............

Aldrig har väl ett handslag kännts så skönt och aldrig trodde jag att jag skulle få höra orden "ni har ett riktigt fint och ordentligt byggt hus, jag hoppas ni skapar många fina minnen här".

Men så blev det, i morse blev vårt långa projekt, vårt drömhus godkänt av besiktningsmannen och som läget är just nu:

We couldn´t be happier.

Den elfte november får vi nycklarna och kan påbörja resten av våra liv i det hus vi i så många år drömt om.

Det är stort.

Vill ni veta mer om vår hustillverkare så kolla på Varbergshus jag kan ärligt ge dem mina varmaste rekommendationer.

And so the saga continues...

Puss   

... Så känner jag mig idag.

Träningsvärken sitter som en smäck över hela kroppen och jag har ont på ställen jag inte visste fanns i en människokropp... men det var värt varenda plågsam minut för jisses vad kul det var.

På väg in i lokalen frågade jag min väninna "men vad är det för gympa egentligen", jag hade liksom ingen aning om vad jag kunde förvänta mig då jag inte frågat henne om det utan bara sagt ja till att följa med. "Aerobic gympa" svarade hon "med en liten gnutta zumba om instruktören kommer i håg det".

Just denna dagen glömde instruktören att vi skulle köra lite zumba och det är jag evigt tacksam för eftersom det nog hade tagit kål på mig. Men på det stora hela var det faktiskt kul ändå och jag hängde trots allt med i passet även om hela mitt väsen skrek NYBÖRJARE!!!!!

Det är pass både måndag och torsdag och jag kunde kallt konstatera efter passet att detta passar mig som handen i handsken och jag skall nu betala in avgiften för resten av terminen. Trots den grymma träningsvärken, som jag räknar med är högst tillfällig, så tror jag detta kan vara min grej och jag kände varken av mitt onda knä och minimalt i min onda rygg. Övningarna vi gjorde var mycket bålträning och kondition vilket är vad doktorn ordinerat mig och dessutom var ledaren och deltagarna otroligt trevliga. Ganska hög medelålder men detsto mer opretantiöst.

Det var helt enkelt bara riktigt kul!

Så vem vet, kanske till och med soffpotatisen i mig kan jagas bort efter ett par pass till på min husmorsjympa   .

Men nu skall jag krypa ner i soffan tillsammans med mina små troll och njuta av höstlovet ordentligt för i morgon blir det dagis och fritids för dem, mamma måste jobba liiiiiite i alla fall om företaget skall komma någon vart. Men de ska bara gå två dagar sedan bär det av på äventyr hos mormor och morfar på torsdag eftermiddag och de stannar tills... tills... tills... tja, tills mormor och morfar tröttnar antar jag   

Puss   

Idag är en sådan där lite filosofisk dag med mycket undringar och fundringar.

Mest funderar jag över varför jag alltid är så trött, varför det ska vara så tråkigt att laga mat när man är ganska bra på det och varför man måste träna när det är så förfärande tråkigt.

Jo, om sanningen ska fram har jag i ett svagt ögonblick lovat bort mig på träning i kväll. Jag vet att jag verkligen behöver det, jag vet att jag absolut måste det men det är ju så förgjordat tråkigt. Jag kan inte begripa det.

Egentligen kan man ställa sig de verkligt stora frågorna:

Varför är det så tråkigt att träna när det är så nyttigt och varför i hela fridens namn är det som är så gott, såsom godis, snask, chips med mera så dåligt för dig?!

Tänk om det varit tvärt om?!

Tänk om alla godsaker hade varit otroligt nyttiga och fulla med vitaminer och fibrer och annat och att det bästa för kroppen hade varit att bara ta det lugnt och vara i vila mesta tiden... Tja det hade kanske blivit lite tråkigt i längden?

Jaja, det är väl bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart. Maten skall tillagas och sedan ska det tränas... Jag vill inte, det vill jag verkligen inte, men jag måste...

Lovar att återkomma... om jag överlever...

Puss   

Jo, faktiskt.

Jag tittar bara in här en snabbis för att konstatera att dagen har varit till stor belåtenhet.

Jag har varit på bokbytardag med mina tjejer och har fått en massa nya bra böcker att läsa...

Samt kan jag konstatera att det imorgon börjar ett höstlov som skall njutas av till fullo tillsammans med mina små troll. Trollungarna skall visserligen gå på dagis och fritids i tre dagar medan jag gör diverse viktiga göromål när det gäller företaget men de kommer inte vara särskilt länge på dagis/fritids utan det kommer bli tid för mycket mys och en hel del bus också...

I morgon skall jag dessutom tydligen tvingas med på jympa... jag brukar tycka att det är tråkigt men nu är det ju en av mina bästa vänner som släpar med mig så sällskapet kunde ju inte vara bättre ;) och dessutom VET jag mycket väl att jag nu behöver ta tag i det där med vikt och motion... Jag kan ju inte driva ett företag och vara en tjockis *fnissar*

Nej, skämt åsido så har jag ju min problemrygg som jag måste ta bättre hand om och jag har även börjat få ont i mitt ena knä och jag vet ju vad det är som behövs och vad som hjälper mot det.

Jag har även läst om en ny "diet" som inte går ut på viktminskning utan på hudförbättring och den går jag på i morgon. Jag kan ju inte höra sådana saker utan att gå i gång på alla cylindrar och bara MÅSTE testa själv då jag är så skeptiskt till allt vad sådant heter. Jag lovar berätta mer i morgon...

Men nu bjuder jag er en God Natt och ...

Puss