Nu är det snart dags och alla i familjen väntar med spänning. Morgondagen bjuder nämligen på slutbesiktning på vårt nya hus  . Ja vi kommer ju inte kunna flytta in från och med i morgon, det fungerar ju inte så... tyvärr. Nej, det är besiktning sedan har vår husleverantör två veckor på sig att åtgärda eventuella fel eller sådant som helt enkelt inte hunnits med vilket innebär att det om två veckor är överlåtande besiktning och DÅ är tanken att vi ska få nycklarna. Nu har vi varit så sjyssta så att vi har accepterat att hustillverkaren ska få ha två visningar på huset och den ena ligger faktiskt den 6 november. Detta har inneburit att vi accepterat att inte ta över huset innan dess men på måndagen den 7´de november körs de första kartongerna till huset.

Jag lovar er att ta med kameran i morgon för då ska det ju vara undanröjt och klart i mesta möjliga mån och då ska jag fota lite och kanske dyler ett eller annat kort upp här på bloggen.

Men nu väntar mat till mina små troll dessutom är det bråk och kiv mellan dem så tills vidare måste jag kila...

Puss   

Idag har det varit en ganska hektisk dag och jag ser verkligen fram mot att maken snart kommer hem med lite hämtmat. Från att ha kört ungarna till dagis/skola så har hela dagen bara rullat på med det ena efter det andra så i kväll kommer jag nog att göra mig en ganska tidig kväll.

Dagen har för övrigt varit mycket bra och givande och jag har hunnit med både en lunch med god vän, tagit foton på barnen hos fotografen samt varit på olika banker och diskuterat det blivande företagets framtid.

Dock tycker jag att det är lite krångligt att sätta sig in i allt man verkar vara tvungen att kunna när det gäller bankvärlden kontra starta företag men man lär sig väl så småningom.

Just nu är jag bara trött trött och hoppas maken snart kommer hem så jag kan försätta mig själv i matkoma snart... gärna framför tv´n också...   .

Så dyker inget entusiasmerande eller irriterande upp senare i kväll så säger jag faktiskt bara...

Puss   

Nu är det dags för tävling igen, jag bara ääääälskar ju tävlingar.

Denna gången var det faktiskt MissVivis som tipsade om denna roliga tävling som man självklart ställer upp i. Jag tävlar självklart hos Millah om en härlig goodiebag.

Tävla du med om en härlig goodiebag som är fylld med massa smått och gott!

Tävlingsregler:
Dela tävlingen på din blogg - tex: "Bild + Jag tävlar hos Millah om en härlig goodiebag"

Enklare än så blir det inte.

Lycka till alla... även till mig ;)

Puss   

Jomenvisst, så är fallet.

Målet för min irritation handlar återigen om bloggare i synnerhet och bloggar i allänhet.

Jag har full respekt för att vissa bloggare bloggar mer än andra och jag anser självklart att det är upp till den som bloggar hur mycket eller lite man vill skriva MEN, jo självklart finns det ett men   , tänk på vad och hur du skriver om du lägger upp en rekommendation i rampljuset.

As I write, ligger det uppe ett promotande i rampljuset om en tjej som behöver "hjälp hjälp hjälp med att välja" och okej, det kan jag väl göra snäll som jag är...

Problemet är bara att när jag går in på hennes blogg för att se och läsa vad det är hon behöver hjälp med så har hon uppdaterat och skrivit så många inlägg att jag inte är människa att hitta inlägget hon antagligen avser med rampljustexten?!

Va???

Snacka om tio totalt bortkastade spänn!

Jag menar verkligen allvar, där var kanske tio inlägg eller mer, skrivna samma dag. Dessutom var inläggen skrivna hoppigt och hastigt så det gick egentligen inte att utläsa något vettigt alls utav bloggen.

Sådant tycker jag är trist och jag tycker det är brist på intelligens, förlåt men det är min åsikt. Hur kan man lägga upp så många olika inlägg och inte ha något vettigt att säga i något av inläggen? Jag vill inte läsa "kolla min outfit för idag" med en bild... och sedan var det liksom slut där. Jag är inte intresserad av att veta att "Nu drar jag till Jossan" och punkt, det var allt?!

Jag undrar lite VEM är intresserad av att veta det?

Jo, Jossan är det säkert men hon är nog den enda och då kan man ju skicka ett mess istället för att lägga upp det på bloggen, eller?!

Jag bara undrar, varför inte skriva ett eller två intressanta inlägg om dagen som innehåller mer än två meningar och en bild då kanske man skulle få lite fler läsare och man skulle definitivt verka lite mer seriös?!

Självklart, läs nu SJÄLVKLART, kan man lägga upp två meningar och en bild i ett blogginlägg, det är inte det jag säger men att göra det VARJE gång?!

No no no, det är inget för mig och jag begriper inte varför man vill promota ett av dessa inläggen i rampljuset när man som läsare ändå inte hittar dit på grund av alla andra inlägg som ligger framför och efter. Som sagt, snacka om tio bortkastade spänn.

Nej, jag gillar spännande, intelligenta och kloka inlägg varvat med lite lättsamheter men där andemeningen ändå ligger i en bakomliggande tanke som man följer upp... DET är min kopp thé.

Ciao     

Idag har magen varit stabil och jag och familjen samt syster har varit på GeKå´s och handlat. Vi skulle ju åkt igår men min mage ville inte alls vara med så det var bara att ställa in och hoppa i bilen idag i stället.

Och jag kan säga att det var shopping på hög nivå och sista gången som maken får följa med... Så dyrt har det ALDRIG varit när jag handlat på GeKå´s tidigare. Jag brukar alltid skriva en lista och jag brukar ha den som riktmärke när jag handlar och jag vet ungefär vad det brukar stå i slutet på kvittot... Idag, however, blev det betydligt dyrare än det brukar och det enda som skilde sig från alla andra gånger var att maken var med   .

Men men, ibland blir det så... Jag kan ju stoltsera med att stortrollets julklappar är färdighandlade, dessutom är vi en bra bit på väg när det gäller lilltrollets klappar också. Att vi även handlade en massa kläder till trollen som de fick direkt och inte i julklapp som brukligt kan ju också vara en bidragande faktor... Det löser sig nog i slutänden.

Det enda jag däremot ställde mig lite tvekande till var att jag faktiskt ville handla lite till huset. Det är trots allt bara tre veckor kvar innan vi få nyckeln och jag hade tanken klar kring vad jag ville titta på, men det bidde ingenting  . Nej faktum var att jag inte hittade en endaste sak till vårt nya hus... men det gör inte så mycket för snart bär det nog av till GeKå´s igen. Om allt går vägen så får vi en liten familjemedlem med fyra tassar i februari/mars och då måste vi ju handla en hel massa till vår lilla (s)katt.

Men för tillfället tänker jag sjunka ner i soffan och bara... vara helt enkelt. Både kropp och knopp är helt slut så jag säger bara...

Puss    

Tänkte jag skulle dela med mig av ett riktigt gott tips om jag inte gjort det innan.

Det finns en restaurang i Halmstad som heter Verona, det är en restaurang där vi brukar vara mycket eftersom de har mycket god mat, otroligt trevlig service samtidigt som de håller hyfsade priser.

Senast jag och maken var där beställde vi in deras mörade biff, en riktig höjdare måste jag säga. Ovanpå biffen låg två friterade lökringar, jag gillar ju lökringar så jag satte tänderna i en av dem fortare än kvickt... och det var det godaste jag ätit på länge. De var otroligt knapriga med lite sälta och den mjuka nästan lite söta löken innuti var helt perfekt friterat. Jag blev eld och lågor och kunde inte sluta berömma dessa fantastiskt tillagade godsaker, jag berömde dem så intensivt att det plötsligt dök upp en hel tallrik med ännu fler lökringar framför mig. Jag åt tills jag blev alderles vimsig.    Ägaren hade berättat för kocken hur mycket jag berömde denna nya delikatess och då hade kocken helt sonika gjort en hel tallrik till mig.

Mitt tips blir alltså följande: Om ni har vägarna förbi Halmstad så kan ni knappa in Laholmsvägen 27 på GPSén och då kommer ni till bästa restaurangen i stan, Verona. Vill ni vara säkra på att få plats är det nog också bäst att boka bord och det görs på telefon 035-103810.

Fråga lite snällt efter lökringarna som ombloggats hos filoZophie så kanske du kan få köpa en tallrik, de finns nämligen inte på menyn som egen rätt... ännu... jag jobbar på det   .

Jag sitter dessutom och snickrar på en pizza som självfallet måste innehålla just lökringar... jo, så goda är de faktiskt.

Och glöm inte vart ni hörde det först.

Puss   

Idag blir en väldigt lugn dag.

Igår fick jag ringa akut till min goaste kiropraktor för behandling. Bäckenlederna hade låst sig och även ländrygggen hade sina problem, men knix och knak lite senare så kan jag i alla fall gå utan att bita ihop av smärta. Jo då, ryggproblem har man haft sedan tonåren. Varför vet jag inte men det är jobbigt, enda fördelen är väl att jag är smärttålig som få.

Nu är det i alla fall bättre och jag får ABSOLUT inte sitta för länge vid datorn men jag kan heller inte stå och gå för mycket för då gör det ont igen. Tänkte försöka ta en liten lätt promenad runt kvarteret efter lunch, vi får se hur det går.

Igår hade vi avslutning på min skrivarkurs också. Det var intressant och har varit en bra kurs tycker jag. Det finns en fortsättningskurs men jag vet inte om jag ska gå den... i alla fall inte nu. Den kursen går mer ut på textdiskussion och de övriga deltagarna ville absolut att jag skulle gå den då de vill läsa fortsättningen på det alster jag hade med mig i går. Problemet är att jag inte skrivit tillräkligt mycket på detta alster och jag vet heller inte hur mycket jag skulle vilja läsa för gruppen innan hela romanen är klar.

Jag vill ju liksom inte avslöja tanken bakom min berättelse då den är lite unik. Något som jag dock har lärt mig på kursen och ska försöka rätta mig efter är att man ska försöka skriva lite varje dag.

Tidigare har jag suttit och väntat på inspirtion men det fungerar ju inte utan som författare måste du skriva varje dag för att komma vidare i berättelsen och detta har jag verkligen tagit till mig och försöker i alla fall... Jag klarar ju av att blogga mest varje dag och då borde jag väl klara av att skriva lite varje dag   

Igår hade jag också min fina syster på besök när jag kom hem från kursen. Jag vet inte varför men igår så längtade jag något så in i bomben efter henne så det var så roligt att se henne sitta i min soffa och vänta på mig. Det blev ett par koppar thé och mycket prat och vips var hon tvungen att åka hem. Jag gillar inte när tiden går för fort    men i morgon åker vi till GeKå´s så då får jag ju en hel dag med henne :)

Nej, nu är det faktiskt dags för lite lunch men jag antar att vi snart hörs igen.

Puss   

Ibland blir jag lite trött på folk. Kan inte ni också bli det?!

Känslan av trötthet och lite hopplöshet uppstår oftast när man, eller läs jag det funkar också, har bestämt vissa saker med någon och sedan blir det liksom inget av det...

Förstår ni hur jag tänker?

Jag tycker personligen att om man har sagt eller bestämt en viss sak så skall man försöka köra på det. Visst, sedan händer det ju alltid att det kan skita sig, något kan komma i vägen, något kan hända, man kan få rycka in och jobba trots ett avtalat möte eller vad som helst men då kan man snacka om det... och det kan väl ändå inte vara ok att det ALLTID dyker upp något annat när man bestämt något?!

Vad tycker ni som läser detta?

Är det ok att alltid avboka eller komma med ursäkter vaje gång man bokat något?

Jag menar, hur ska jag tolka det?

Är det fel på mig?

Är det jag som är bossig?

Tycker människan kanske inte ens om mig?

Nej, jag vet att jag är bedårande och att alla gillar mig *himmlar med ögonen*, men man börjar ju fundera...

Vi tar ett scenario som exempel. Jag ringer till A. och bokar en fika. Dagen innan fikan hör jag av mig till A. och bekräftar tid och plats. A. hör inte av sig tillbaka. Nu messar, mailar eller försöker jag ringa A. för att få bekräftat av A. att vi faktiskt ska ses men A. hör fortfarande inte av sig. Ska jag då gå till den bestämda fikan eller ska jag strunta i det då jag inte fått svar?

Vad tycker ni att man ska göra i det läget?

Om man har ett väldigt viktigt möte inbokat, som faktiskt har att göra med ens egen framtid, bör man då inte i alla fall svara på mess eller mail gällande detta möte då. Som att : "Hej, nej jag kan inte komma eller hej, jo jag kommer".  Om man dessutom själv har varit med och initierat dessa framtidsplaner är det då inte ganska viktigt att man FÖRSÖKER ta sig till mötet?

Jag bara undrar.

Jag tillhör i alla fall den kategorin som anser att vi hade bestämt något, vi har ganska långt gående planer och nu är det möte på måndag. Detta blir sista chansen sedan tutar jag och kör själv om det ska vara så.

Tycker ni jag har fel???

Puss