Jag har haft denna bloggen ett bra tag nu men jag har insett att jag aldrig någonsin skrivit om mitt livs största utmaning. Nej, det handlar inte om vare sig bröllop eller att skaffa barn det handlar om att sluta röka.

Sommaren 2000 gifte vi oss jag och maken och självklart fanns tanken på att skaffa barn. Jag rökte på den tiden och hade gjort så i 10 år. Vi hade diskuterat barn under våren och kommit överrens om att jag skulle sluta med p-piller, det kan ju ta upp till ett år innan man blir gravid när man ätit piller så länge som jag gjort och att jag dessutom rökte visste vi ju kunde påverka det med. Att sluta röka fanns dock inte på kartan för mig, det var liksom inget jag ens reflekterat över.

Under denna tiden jobbade jag på en bingohall och det var på den tiden som ingen kunde stava till rökförbud, i bingolokalerna blossades det för fullt och om man inte rökte... tja, taskigt läge, då var du endast hänvisad till en annan sida i lokalen (som var lika rökfyllde den egentligen). Vi som jobbade där rökte alla utom en eller två men det var ju deras problem, Who cares, när alla andra röker var kanske tanken?! Vad vet jag.

Nu var det ju bara så att dagen för vår bröllopsdag skulle jag få min mens... var tanken i alla fall... men det blev aldrig så. Två försök efter att vi slutat med p-piller blev jag tydligen gravid och en utökad familj var ett faktum insåg vi i slutet på sommaren. Då kom ju också frågan : Skulle inte jag sluta röka?!

Detta var en fråga som jag jobbade otroligt mycket med hos mig själv för ärligt talat så ville jag inte sluta röka. Min mamma hade klarat av att sluta röka bara något år tidigare men jag var inte mogen alls. Det var mycket bråk  hemma, goda råd kring att sluta röka ploppade upp i både passande och opassande situationer och den enda platsen jag var säker var på jobbet... Där kunde jag röka utan att någon brydde sig. Efter ett par månader blev dock situationen ohållbar och jag började känna själv att jag kanske inte hade något val, jag var väl tvungen att sluta röka då, men jag ville fortfarande inte. Jag gick till apoteket och köpte plåster och tuggummi och visst var mitt liv lite slut ändå - och jag vet att jag vid ett svagt ögonblick tänkte "jävla unge"...

Jag tuggade och tuggade, bytte plåster och försökte verkligen... men jag ville inte och dessutom var det så lätt att falla i gamla mönster på jobbet... Jag grät och jag skrek, jag var arg som ett bi på allt och alla och jag mådde så otroligt dåligt. Jag kämpade med ett tolvveckors avvänjningsprogrammet samtidigt som jag förbannade det lilla livet i magen och jag var allt annat än rationell och babylycklig som en blivande mamma ska vara. När jag avverkat halva tiden på avvänjningsprogrammet satt jag ute på balkongen en kväll och tog en cigg medans tårarna rann ner för kinderna och jag var väl vid det tillfället i vecka 13-14.

Jag satt på balkongen och reflekterade över mitt pissiga liv, min pissiga make och min pissiga familj samtidigt som jag förbannade mig själv för att jag låtit det gå så långt i graviditeten, kunde jag verkligen fortfarande göra abort med gott samvete?????

Då slog det mig, ni vet som man säger att någon behöver en high five... i ansiktet... med en stol... så kändes det!!!

"JÄVLA JAG-Skärp mig för f-n!!!!!!"

Jag tog ett sista bloss på ciggen innan jag släkte den. Tog mitt resterande paket, samlade ihop alla tuggummin och plåster och kastade rubbet. Dagen efter gick jag till vårdcentralen och meddelade att jag inte tänkte fortsätta på avvänjningsprogrammet för nu var det slutrökt för min del. Inte en enda cigg tog jag under resten av graviditeten och när jag var i sjätte månaden blev jag sjukskriven av min läkare för han ansåg att min arbetsmiljö var direkt olämplig för mig. Det var ju ingen anledning till sjukskrivning men min foglossning var det och även om den var mild i början ansåg han att det var lämpligt med en sjukskrivning.

Jag ska ärligt säga att jag till och från tagit ett bloss eller två, till och med en halv cigg vid vissa tillfällen efter detta, när jag haft möjlighet och känt mig sugen men jag har ALDRIG haft ett återfall där jag känt att jag MÅSTE ha en cigg. Jag anser mig själv vara rökfri och jag njuter varje sekund.

Puss   

 

Hanna

7 november 2011 22:31

Vad jobbigt att arbeta på ett ställe där alla röker ifall du inte röker, det blir ju som att inte dricka kaffe på lunchen - haha, tur att du också rökte då ;)!
HM.
Snyggt att du bara slutade sådär, fast jag tror att det är enda sättet. Om jag skulle sluta dricka kaffe så skulle jag sluta direkt, inget mesande med "bara morgonkaffet" eller dylikt. Inte värt det. Har en vän som röker och hon vet ju att det är dåligt, osv, men hon vill inte sluta röka och ju mer folk säger till henne att det är dåligt desto mindre lust får hon att sluta röka...! För att det skall gå så måste det ju finnas vilja!
Ha det bra och skönt att du är rökfri utan sug efter cigaretter!

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Zophie

8 november 2011 08:30

Tackar, det är superhärligt. Inte blev det sämre av att jag dessutom satte av 20 kronor varje rökfri dag när jag slutade och efter drygt ett år stack jag till huvudstan och spenderade 15 tusen på kläder och nöjen ;)
Kramen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...