Om jag bara kunde begripa varför jag alltid är så vansinnigt trött. Jag har visserligen två små barn, jag har visserligen ett hus som skall skötas, jag har visserligen en make som skall underhållas och jag har visserligen ett jobb... MEN... ungarna är ändå snart 4 och 9 år vilket betyder att de klarar mycket själva. Det är ju inte så att det är beroende av mig 24/7. När det gäller huset har vi faktiskt en "liten människa" som kommer och damsugar, torkar golven och städar baden varannan vecka. *Lägg märke till att jag kallar vår städhjälp för "liten människa" med det allra kärleksfullaste tonfallet, då hon faktiskt är en mycket god vän till familjen..... men alltid retar det någon....  

Maken är ett helt kapitel för sig. Får han bara jobba, träna lite, en god middag till helgen och lite kvalitetsmys då och då så är han nöjd och jobbet ska vi bara inte prata om. Jag jobbar som säljare på 80% och sitter på min lilla plats drygt 6 timmar varje dag och bara ringer, ringer, ringer.....

Hmmmmm, jag undrar vad det är som gör att jag alltid är så trött i alla fall...

Kan det vara så att jag har vitaminbrist? Är uttråkad? Har för mycket att göra? Har för lite att göra? Tja, vad det än är så behöver jag en liten piggelindos. Finns det någon som har lite tips på piggelinkurer? ..... Varför frågar jag, det är ju bara jag här...

Anyway... Jag ska nog ta och ta tag i mitt liv nu. Det är dags att göra lite drastiska förändringar. Man måste njuta av tillvaron och inte bara sova bort den eller hur?!  Det är inte målet som betyder något utan vägen dit. Jag skall nog ta en funderare på vad jag vill ha för resa mot mitt mål. Vill jag ha en strikt raksträcka för att snabbt nå målet, eller en underbar och varierande strapats med berg och dalar, sol och moln och rik på nya erfarenheter och möjligheter?

Få ta och tänka lite på det tror jag... och vart jag skall låta min resa ta sin början.  Vad tänker du göra av din egen resa?!

Kramen vänner