Jepp så är fallet, här hemma är det nu officiellt en sorgedag.

Under natten gick granen i backen och med den föll även min älskade julängel som suttit i toppen under alla år. Det kan tyckas ganska banalt att bli ledsen och förtvivlad (jo, jag har gråtit verkligen gråtit) över en liten sketen julgransängel men för mig var hon oerhört värdefull.

När jag precis träffat min blivande make och vi började närma oss vår första var vi på julskyltning på stan med goda vänner. Vi tog en tripp in på Åhléns och kollade runt lite. Jag hade nyligen flyttat in hos honom och vi skulle "jula" tillsammans för första gången. Jag hittade den vackraste av änglar men tyckte att hon var lite dyr (299:-) och valde därför att avstå. Sedan fortsatte vi vår lilla tripp runt stan för att kolla på resterande julskyltning. Min pojkvän försvann ett snabbt ärende och när han kom tillbaka överräcker han ett paket till mig. Jag trodde att det var en julklapp men han ville att jag skulle öppna den direkt. Jag gjorde som han sa och i paketet ligger min underbara julängel. Han tyckte att jag skulle ha den för att den gjorde mig så glad och för att jag tyckte så mycket om den... Det var bland det finaste någon gjort för mig och efter den dagen har min ängel suttit i toppen av granen varje jul för att påminna om glädjen och lyckan i att göra något för någon annan.

Den änglen har under alla år, för mig, representerat vår kärlek till varandra och att se den i tusen bitar slet verkligen mitt hjärta itu.

Jag har sökt hela förmiddagen på nätet men en likadan står inte att finna. Jag ska självklart försöka laga henne om det så ska bli ett evighetsprojekt men jag kommer vara lite försiktig. Skulle jag finna uppdraget omöjligt har jag nämligen hittat en kvinna på nätet som restaurerar gamla porslinsdockor. Skulle jag inte lyckas reparera min ängel kommer jag skicka henne till denna fantastiska docklagare... eftersom min ängel, för mig, är värd det.

Ja, ni kan tycka att jag är galen...

Excentrisk rent av...

Tokig...

Och visst kan jag hålla med... men det är värt det om jag får min ängel hel igen...

Önska mig lycka till.

Puss

 

Vivi

13 januari 2012 12:50

Jag förstår dig och om du är exentrisk så är du det på ett väldigt bra sätt ;)
Det heter ju inte affektionsvärde för inte !
Puss

http://www.missvivis.se

Zophie

13 januari 2012 15:59

Tack vännen.
Idag går jag klädd i svart och granjävlen åkte bokstavligen ut genom fönstret... excentrisk var det ;)
Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Here´s Zophie…. Hej bloggen, det var ett tag sedan. Var har jag varit, vad har jag gjort och varför övergav jag dig?! Relevanta frågor och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar. Jag kan delvis förklara...

Jaha och hejsan kära bloggen. Sist jag skrev var det september 2013 och det som var tänkt som en nystart av både mig, jobb, bloggen och livet i sig blev ett totalt magplask. Tanken var att jag och en kollega skulle starta eget men det sket sig to...

Jaha, idag var det dags igen. Något som legat i träda under en längre tid var det dags att inviga idag. På darrande ben stapplade jag in och tog plats. Nej, det var inte min första skoldag, det var första träningsdagen på evigheter. Nytt pass...

Japp, så var det dags för ett litet boktips igen. Idag har vi haft bokbytardag igen och det var lika trevligt som vanligt. Denna gången var vi hos kära LaMor och bytte böcker. Jag hade med mig 5 böcker varav alla nästan var lika bra. En del a...

Jaha, då har det inte blivit bloggat på ett tag igen. Denna gången ställer jag mig helt utanför dock och skyller på Telia, eller Felia som de skulle döpa om sig till. I två veckor nu har vårt nät strulat, jag inte bara nätet utan allt. Ingen tv, ...