Där har ni svaret på vad som gör en lycklig familj.

Nej nej, glöm allt ni hört om kravlös kärlek och respekt för varandra, även om detta finns i familjen så överlever inte familjen utan en frisk moder och lite planering. Jag ska förklara vad jag menar.

Idag var det nämligen högst nära att jag begärde och krävde in skilsmässa från min familj. Jag tycker nämligen att det är lika förundrande varje gång jag (läs MODERN) blir sjuk och hela familjen verkar haverera.

Jag är nu nämligen sjuk: Ja, ni som hängt med ett tag vet ju att det är små bin i mina hålor som spökar men dem ska vi inte tala om nu, vi ska bara konstatera faktum att jag är sjuk. TROTS att jag är sjuk förser jag min familj med lagad mat på bordet, plockar in och ut ur diskmaskinen samt kör en tvätt eller två... för det vet ju alla att disk och tvätt är inget som gör sig självt liksom...

I morse konstaterade mitt äldsta troll att han skulle på utflykt IDAG. Jo, han hade nog nämt det vid tillfälle men jag är sjuk och när bin tar över mina hålor så flyger de gärna iväg med olika fakta och information och jag vet inte riktigt vart alla de där sakerna tar vägen. Jag tycker ju dessutom att det borde vara fler än jag som noterar olika saker och skriver upp dem, men så är tydligen inte fallet. Således fanns det bara en sak att göra i morse inför dessa nya uppgifter...

Var det någon som sade, tala med hans far???

Jo, se det hade varit en trevlig sak att göra men det fungerar inte riktigt så i vår familj, nej fadern hade i sådana fall beställt en hämtpizza för utkörning till utflyktsmålet lagom vid lunchtid och det kändes kanske lite i onödigaste laget. Alltså var det bara att snällt pallra sig upp och ställa sig vid spisen och brassa krabbelurer. Att trollet dessutom skulle ha hjälm och pulka resulterade i en tripp ut i förrådet också för att genomsöka diverse kartonger för att tillslut hitta hjälm och stjärtlapp i alla fall. Fadern såg till att de små trollungarna fick i sig frukost och packade ner övriga kläder och annat i sina väskor i alla fall och sedan körde han dem till dagis respektive skola.

Kvar står jag i dörröppningen, vinkar hejdå medan kallsvetten pärlar fram och jag riktigt känner hur det trycker över bihålorna och jag börjar skaka i kroppen.

Nu kommer jag således till min poäng.

Hur kommer det sig att en familj ofta, inte alltid, men ofta står och faller med en sjuk mamma?! Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad maken hade gjort om han varit ensam hemma med dessa fakta framför sig? Jag kan inte säga att han inte hade löst det men samtidigt är jag tveksam till om han faktiskt hade gjort det. Hur kommer det sig att det allt som oftast är mödrar, kvinnor, som lägger upp planerna, middagar, fixar utflyktsmaten, kommer ihåg gympapåsen och så vidare? Hur är det möjligt att det alltid finns nya toarullar i badrummet, klipptid i kalendern och presenter till det där kalaset? Jag undrar och fundrar, hur kommer det sig att det är så? Och självklart blir förljdfrågan är det bara vår familj eller finns det fler???

Jag bara filozopherar lite kring ämnet och slänger ut frågan i cyberrymden...

Puss