Jag blev för någon vecka sedan tipsad om detta inlägg då jag gärna skriver om intressanta saker som berör mig. Inlägget här handlade om hur två amerikanska pokerspelare blivit bemötta när de kommit ut med att vara homosexuella. Den ena av dem hade både bra och dåliga erfarenheter och den andra hade övervägande bra erfarenhet av att komma ut.

Detta är något som gör mig både glad och beklämd. Jag är glad att de ändå fått ett bra bemötande samtidigt som jag slungas tillbaka till min egen ungdom då jag ofta umgicks med både homosexuella män och kvinnor.

När jag växte upp i slutet av 80- början av 90-talet var det fortfarande många av mina vänner i de homosexuella leden som blev totalt utfrysta av sina vänner och sin familj. Många accepterades inte på sina arbetsplatser eller i offentliga sammanhang. Jag tycker, personligen, att det var och är en skam då dessa tankar fortfarande finns hos enskilda individer.

Min personliga åsikt är att man blir kär i en person och inte ett kön och att all kärlek är något vackert och nödvändigt i en allt kallare och hårdare värld.

I samtal med en av mina vänner kom det fram frågor och svar som jag inte reflekterat över så mycket innan men som, om man verkligen tänker efter, är otroligt skrämmande. Fram till och med 1934 var homosexuella samlag något som kunde bestraffas med straffarbete i två år och homosexualitet avkriminaliserades inte förrän 1944. Detta kan jag ha en viss förståelse för, trots utvecklingen var man kanske inte så upplyst i det svenska folkhemmet på den tiden. Det som skrämmer mest är dock det facto att homosexualitet istället, i Sverige, sågs som en sjukdom fram till och med 1979 samt att man inte hade rätten till samkönade äktenskap förrän 2009.

Jag undrar hur det är möjligt att ett sådant upplyst och beläst land, som vårt eget, inte sett vikten av kärlek som det mest primära och kön som det sekundära, tidigare?!

Nu ska vi kanske inte hänga upp oss på detta då vi ändå lever i ett land som, i stor utsträckning, accepterar homosexualitet. Vad vi borde lägga krutet på är att få de länder, som fortfarande ser homosexualitet som en kriminell handling, att förstå vikten av att älska vår nästa oavsett vem den nästa än är eller vilken sexuell läggning den än har. Hur ska vi kunna skapa en värld av fred och frihet när vi inte ens kan acceptera kärlek mellan två människor?!

Så kom ut ur garderoben vem du än är och se till människans fantastiska skapelse och förmåga till kärlek istället för att gömma dig därinne för världen med dina egna bigotta och inskränkta tankar och funderingar. Världen är en underbar plats att leva på, i de flesta fall, och den kan bara bli bättre genom acceptans, förståelse och kärlek, kärlek i överflöd mellan alla människor. I dare you !

Puss