Hejsan vänner, har ni saknat mig   ?!

Jag är ledsen att det inte blev något inlägg igår men här kommer i alla fall en vettig förklaring. Jag var nämligen ute med ett par tjejkompisar i torsdags. Det blev lite smaskiga kycklingvingar och en hel del gott rosévin till det. Stämningen var på topp och vi fick avhandlat både det ena och det andra. Tyvärr blev det kanske ett glas rosé för mycket eller så var det något annat...

För när jag vaknade i fredags var jag ganska ok, men så fort jag stoppade något i magen så vart det toaletten nästa. Hela dagen pågick detta och jag misstänker faktiskt att det kanske inte var vinet som var problemet utan något jag åt??? 

Inte ens idag är jag helt ok. Det bubblar och fräser i magen titt som tätt och jag tror att det kanske är en liten bacelusk som bosatt sig i min mage... en liten verkmästare om man så vill, som inte är på ett allt för soligt humör...

Vilken tur dock att detta inte hindrar mig från att HA ett soligt humör i alla fall. Dagen har tillbringats på loppis med barnen och en något motvillig make men vi har haft trevligt och hittat ett eller annat fynd. Det jag blev mest nöjd med under dagen var ändå att vi faktiskt hittade det jag var ute efter nämligen ett barnset golfklubbor till äldsta sonen. Deras morfar spelar ibland och båda mina söner lånar med glädje hans klubbor och slår lite bollar när vi är där, så nu har de fått ett eget set med klubbor som är lite mer anpassade för dem. Och billigt var det, 75 spänn för bag och 7 klubbor, det tycker i alla fall jag var ett fynd.

Mer än så har väl inte hänt för min del.... förutom... förutom... att jag har fått säga hejdå till min lilla pärla. Min älskade bil såldes och levererades i fredags   , tråkigt men ett måste. Jag vet att vi verkligen inte behöver en stor bil nu när det är bestämt att vi inte ska ha fler barn och vi inte har en massa packning och vagn och sådant att tänka på, men det var ändå lite sorgligt för lille bilen har tjänat oss väl. Men han får det nog bra hos sin nya familj och jag får ju nöjet? att leta upp en lite mindre och billigare bil. Så har ni tips och ideer på bilar, modeller, färg och annat så skicka dessa tips till mig.

Nu ska jag ut på blocket och kolla läget och jag håller er uppdaterade.

Puss  

Jag är faktiskt glad att jag ibland lyssnar på den där inre rösten. Ni vet, den där lilla irriterande saken som ibland påkallar uppmärksamhet i tid och otid och som man tyvärr oftast struntar i men faktiskt BORDE lyssna på. Igår lyssnade jag och jag gjorde det ordentligt.

Jag satt i telefon med min svärmor när det pep till i luren och eftersom jag trodde att det var min make sa jag till svärmor att vi fick höras senare, jag ville ta samtalet. Sagt och gjort, jag svarade.

I andra änden hör jag en äldre och mycket förvirrad tant som pratade osammanhängande och oklart. Jag blev förbryllad och försökte förklara att hon ringt fel  men hon verkade inte riktigt förstå och rätt som det var la hon på. Det var då jag fick en obehaglig känsla och den lilla rösten sa : fixa detta, hon behöver hjälp!

Två minuter senare ringer det igen. Denna gången hade jag lyssnat på min lilla röst och var beredd. Innan jag svarade noterade jag telefonnummret på papper och svarade sen. Det var den lilla tanten igen och hon var om möjligt än mer förvirrad. Istället för att förklara att hon hamnat hos en privatperson försökte jag fråga ut henne så gott det gick.

Hon kunde inte säga vem hon var men jag fick fram att hon hade somnat och sedan trillat och hon undrade om syster kunde hjälpa henne. Jag försökte förklara att jag inte var någon syster utan en privatperson men se det förstod hon inte, jag skulle hjälpa henne. Stackars lilla tanten.   

Jag pratade så lugnande jag kunde och förklarade att jag var privatperson men att hjälp skulle komma och det verkade ta skruv för då la hon på igen. Nu visste jag ju inte direkt vad jag skulle göra eller vem jag skulle ringa så det första jag gjorde var att söka hennes nummer på nätet och fick fram både numer, namn och adress. Sedan var ju frågan om jag verkligen skulle ringa 112, var det en nödsituation? Jag ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en jätte trevlig tjej som lovade ta reda på vem som var lämpligast att ta hand  om detta.

Hade min make varit hemma hade jag själv åkt hem och hjälpt tanten men tyvärr är min make iväg och jag vågade inte lämna två sovande barn ensamma. Men jag behövde inte grubbla eller vänta länge, tjejen från sjukvårdsupplysningen ringde upp mig efter ca. en kvart. Hon meddelade att hon med hjälp av mina uppgifter lokaliserat att tanten var knuten till hemvården och hon hade meddelat dem mina uppgifter och nu var de på väg hem till tanten i ilfart.

Hur det gick sedan vet jag inte men jag är så glad att jag denna gången inte bara borstade bort min lilla inre röst från axeln, utan verkligen lyssnade och gjorde vad jag kunde för att hjälpa till.

Med detta lilla inlägg vill jag inte på något sätt framhävda min egen förträfflighet, jag vill istället uppmana människor att faktiskt lyssna lite mer på sina instinkter och följa sin magkänsla. Istället för att rycka på axlarna och avfärda vissa händelser och saker som strunt och oviktiga ska vi vara medvetna om att det kan faktiskt i slutändan hjälpa någon annan som verkligen behöver det om vi bara lyssnar på vår lilla inre röst. Så tänk på det mina vänner. Nästa dags goda gärning kanske du står för, eller hur   

Puss puss  

Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag kommer göra en av mina bloggvänner otroligt avis men jag bara måste...

Idag har ju jag och mina söner varit barn och valpvakter och ÅÅÅÅÅÅHHHHH, det var så otroligt roligt. Nytillskottet vi vaktade heter Pepsi och är en svart och otroligt söt liten labradorvalp. Har har alderles för stora tassar som han ibland snubblar på och han gillar verkligen att tugga på saker och att leka.

Det var ju så att våra vänner skaffat valp och då de båda vuxna var tvugna att, en liten stund, vara i väg på jobb och möte under eftermiddagen behövde de någon som kunde hålla koll på både deras två barn, som för övrigt är i samma ålder som våra, och valpen så klart...

För han är bara 8 veckor drygt och nyligen hemhämtad och förvirrad och osäker och busig och bitig och bajsig och kissig och hungrig och allt annat som en valp kan vara innan de lärt känna hur den stora världen fungerar.

Vår yngste son tyckte det var roligt men blev mest lite rädd när Pepsi ville nafsa och leka så då sprang sonen och slängde sig i min famn. Vår äldste son vart dock modigare och han ville verkligen testa närkontakt med hund för att se hur han reagerar då han vet att han kan vara allergisk. Han hittade en riktig vän och han gosade, lekte, sprang och busade med Pepsi så det stod härliga till. De jagade varandra, sprang ikapp, hade dragkamp och lekte med boll och hade hur kul som helst. Pepsi blev helt slut till sist.

Ingen av mina söner ville åka hem och när det ändå var dags att säga hejdå till de andra barnen och lille Pepsi konstaterade min äldste son med tindrande, glittrande och lyckliga ögon att "mamma, det kliar inte någonstans".

Vi får väl se hur det blir med den saken men visst kan väl även jag hålla med om att det var hur mysigt som helst. Det är lååååååång väg kvar och jag kräver att min son träffar både Pepsi och andra hundar fler gånger innan vi tar det stora beslutet att själva skaffa en valp... men visst VAR det mysigt... och jag gosade, snusade och kelade Pepsi alderles förfärligt mycket för min bloggvän, hoppas du kände det E.   

Jag har varit tveksam till hund tidigare men kanske... Först ska vi dock bygga vårt hus. Det är inte rätt mot en hund att ta den till ett ställe, flytta till ett annat för att sedan flytta in i huset. BIG NO,NO!!!

Det blir i alla fall till att läsa på om olika raser och vad de kräver, samt kolla uppfödare, försäkringar och ekonomi m.m innan man gör något alls. Det är en levande varelse vi talar om och eftersom jag och min make aldrig lämnar något åt slumpen, om slumpen som bekant inte kräver det, så blir det till att förbereda och tänka till ordentligt.

Nej, det får vara det hela för ikväll.

Puss puss   

Idag blir en riktigt spännande och rolig dag tror jag.

I eftermiddag ska vi nämligen vara valpvakter jag och mina barn.

Det är våra vänner som skaffat sig en liten rund och go labradorvalp och i eftermiddag kommer de båda vuxna i familjen vara iväg och vad passar bättre än att låta oss sitta valpvakt för att se hur mina små troll reagerar på en liten en...

Det kommer nog bli en del av den varan i sommar tror jag eftersom vi gärna vill se hur vårt äldsta troll reagerar... OM han reagerar på hunden. Vår äldsta kille är som bekant glutenintolerant och även allergisk mot pollen, häst och katt... men se hur han reagerar på hund vet vi inte. När vi gjorde testerna så gav hundtestet utslag men när han varit hemma hos klasskamrater som har hund har han inte reagerat över huvud taget, därför är vi så glada att våra vänner skaffat valp så vi kan se ytterligare om han håller sig när det gäller hund för då har vi kanske möjlighet att skaffa en egen liten vovve så småningom   .

Det blir nog en tuff eftermiddag då den lille inte är riktigt rumsren ännu men det ger nog också barnen en möjlighet att se att det inte alltid är så enkelt och gulligt med en valp, det innebär också mycket arbete vilket jag tror att de inte riktigt förstår...

Jaja, jag avlägger rapport senare för de som är intresserade.

Kramen  

Alltså, allvarligt talat...

Jag var på Arbetsförnedringen idag och blev minst sagt förbryllad. Här går jag till en handläggare, som jag hoppas har utbildning och erfarenhet, när det gäller att förstå och hitta jobb till folk och vad får jag? Nada!!!

-Hur funkar det med A-kassa, frågar jag.

-Ring till dem och fråga, får jag till svar.

-Ok, men vad ska jag göra nu, vad behöver jag göra i den situation jag befinner mig, undrar jag lite förvirrad.

-Jo, jag skriver en handlingsplan till dig, sedan uppdaterar du dina uppgifter på nätet och sedan söker du jobb, svarar min handläggare leende.

-Jo, det förstår ju jag med men vilka jobb tycker du är lämpliga för mig att söka, när ska vi hålla kontakten och stämma av, undrar jag fortfarande lite förvirrad.

-Äh, sök de jobb du vill ha, vi hörs om 8 veckor... Hej då,  ha det bra... Har du frågor så ring vår kundtjänst...

Nej tack. Jag tror att jag fixar detta själv. Efter detta möte med AF är jag än mer beslutsam att starta eget. Jag har dessutom, efter att ha varit på AF och sedan gått ut på nätet och letat utbilodningar, hittat en 2-årig utbildning på distans. Jag känner att jag behöver komplettera min ordinarie utbildning med något extra, som gör att jag sticker ut i mängden och det tror jag att jag nu har hittat.

Synd bara att den är så dyr, men det är väl smällar man får ta för att få sin dröm uppfylld. Jag lovar hålla er uppdaterade i frågan  .

Tills nästa gång, bjuder jag er farväl  

Blä!!!!

Idag är jag sjuk, riktigt förkyld med feber och snor som aldrig tar slut. Jag fattar inte riktigt hur ett litet huvud kan rymma så mycket snor egentligen?! Det är ju inte så att det kommer lite då och då utan man fyller ju lätt en näsduk varje gång... typ en gång i kvarten... Har också funderat över om jag kanske är lite känslig för pollen eller något annat luftburet för jag nyser konstant. Jga brukar alltid skratta åt min make och säga att han aldrig kan nysa en gång, han nyser nämligen alltid MINST två gånger... och nu sitter jag där själv och nyser inte bara två, utan tre ellr fyra gånger. Som mest lyckades jag nysa 7 gånger. Jag undrar om det ger en plats i Guiness rekordbok? Troligen inte, den som innehar det rekordet har säkerligen nyst i en vecka eller nå´t. Man ska vara tacksam för det lilla...

Nej, jag har verkligen ingen bra dag idag. Dessutom ska jag till arbetsförnedringen och sedan hämta barnen. Min älskade make timar det hela med att åka iväg idag och är borta tre nätter så någon hjälp med mat, läxläsning, läggning och annat när det kommer till barnen kommer jag inte få... så idag är det faktiskt lite synd om mig....

Men man får försöka se det från den positiva sidan. Jag kan sätta ungarna framför tv´n en liten stund i eftermiddag och försöka sova lite. Vi kan ha tomtegröt till middag och ungarna kan få läsa godnattsaga för mig för omväxlingens skull   .

Nej nu är det dags att gå, wish me luck.

Jag skriver mer ikväll eller när jag orkar.

Kram   

Dagens ord får bli Tacksamhet.

Idag är jag tacksam för många saker. Jag är tacksam för att jag har en fantastisk familj, jag är tacksam över att jag har många glada minnen av min älskade morfar dom dog valborgsmässoafton och jag är också oerhört tacksam över att jag har så fantastiska vänner.

När man nått en sådan aktansvärd ålder som jag *skrattar* är det nog inte så vanligt att man knyter nya band med människor. Visst får man alltid nya kollegor, nya bekantskaper och känningar men jag tror att det är ovanligt att man får nya riktigt bra kompisar - bästa vänner, liksom.

Jag har dock haft en väldig tur. Jag har hittat en ny och fantastiskt bra vän. När många ser oss tillsammans eller förstår hur bra vänner vi är, då är det många som förvånas.

Hon är 15 år yngre än jag, lång och slank. Hon klär sig helt i svart och har långt och korpsvart eller mörkrött hår, beroende på humör och tillfälle. Hon har ärr och tidigare piercingar på ställen man både ser och säkert inte ser också   ...  Jag tror personligen att en hel del kanske dömmer henne på förhand och kanske till och med ser hennes ungdom och utseende som något lätt skrämmande.

Men hon är otroligt intelligent, målmedveten och driven. Hon äger en fantastisk styrka och passion för det hon gör och vad hon vill. Hon är en människa som klarar sig själv och är van vid att få som hon vill när hon vill det, eftersom hon själv ser till att få det. Många gånger tar hon mycket energi men ger också tillbaka och hon har en otroligt sjuk humor och ibland mycket snuskig fantasi...

Den här vännen till mig äger också en generositet och ömsinthet som inte många får se och hon är både hjälpsam och villig att gå långt för att hjälpa en vän i nöd. Hon är fantastisk på att trösta och lyssna och frågar gärna om det är något hon finner oklart eller konstigt. Hon dömmer inte (i alla fall inte mig) utan orsak och hon är snar att be om råd när hon tycker att hon behöver det. Hon tar ingen skit från någon och står alltid med huvudet högt när det kommer till sina åsikter och sina tankar.

Dagens ord är Tacksamhet och det är precis vad jag känner inför hennes vänskap. Jag är tacksam över att ha henne som vän, tacksam för vad hon ger mig och tacksam för vad hon låter mig ge henne. Jag önskar henne all lycka, för det är varken mer eller mindre än vad hon förtjänar, och jag hoppas att jag får behålla henne i mitt liv både länge och väl.

Dagens ord är Tacksamhet och det är vad jag känner för min allra käraste Johanna B. Jag älskar dig min vän   , skålar ordentligt gör vi på vår vinkväll nästa torsdag.

Kramen   

Idag lyser solen och hälsar oss glatt med sina varma och härliga strålar. Jag känner utmaningen och vet ännu inte riktigt om jag ska ta den eller inte. Jag känner mig fortfarande lite låg efter min älskade morfars bortgång i helgen men att stråla ikapp med solen är en härlig utmaning som jag har svårt att avstå.

Jag får helt enkelt försöka ta alla positiva och underbara minen av min morfar och förvandla dem till strålar av glädje, då har jag nog en chans i alla fall.

Så får det bli. Idag ska jag tävla med solen om vem som strålar och värmer mest..

Jag önskar att ni alla får en riktigt härlig dag idag. Att ni får möjlighet att bara vara och reflektera över livets stora mysterium...

Men är livet egentligen ett mysterium?

Är det inte bara så enkelt att livet är till för att levas så väl vi bara kan och göra det bästa av de situationer vi hamnar i?

Går inte livet ut på att älska din nästa och ge så mycket av dig själv som du bara kan för att någon annan skall minnas dig och din generositet?

Är det kanske så enkelt att livet bara går ut på att föröka sig?

Jag tror att livet går ut på att minnas. Så länge du minns sålänge lever personer och saker vidare. Jag tror att det var Gwyneth Paltrow (kanske Hillary Swank, någon som vet?) som i sitt tacktal på Oscarsgalan sa att "Jag vill tacka alla människor som någongång kommit i min väg, för det är ni som gjort mig till den jag är idag".

Den tanken är verkligen ett yttryck av tacksamhet av de minnen man har fått i livet av olika människor som kommit i ens väg. Självklart gäller detta både det dåliga och bra du råkar ut för eftersom även de upplevelser och personer av det sämre slaget som du möter, sätter sitt avtryck på den person du är och blir.

Så idag blir dagens tanke alla minnen du har som har gjort dig till den personen du är. Var stolt över den du är och var glad över de människor och händelser som gjort dig till den du är. Som bekant finns det ju bara en person som du - det gör dig helt unik i världen och något som är helt unikt är värt oerhört mycket.

  -iga kramar