Som många av er vet vid detta laget så har jag antagit en utmaning i en månad. Utmaningen går ut på att varje dag skriva ett inlägg om den dagens ämne... Se hela utmaningen HÄR.

Och dagens inlägg, del 19, är alltså att lista fem positiva egenskaper som någon annan tycker att jag har. OJ, denna blir nog ganska tuff...

Vill jag verkligen veta vad andra tycker om mig?!

Tja det är bara att ta telefonen och ringa, tuta och köra.

1. Först och främst vet jag att jag har många vänner som tycker att jag är bra på att lyssna. Jag lyssnar mer än gärna och kommer även med goda råd... även om man inte ber mig tyvärr men det kommer sig liksom lite av att lyssna, de goda råden...

2. Sedan VET jag att mina söner tycker att jag har bra minne. Jag vet att de tycker detta... för jag frågade dem just   . Kanske lite tråkigt att det var just den egenskapen de nämnde... Ska jag se det som en komplimang eller en förolämpning? Tja, jag har överseende idag eftersom det är fredag och tar det som en komplimang.

3. Jag frågade ytterligare en vän efter goda egenskaper hos mig och jag vet inte om hans svar kan räknas som en egenskap men han tyckte jag var vacker. Jag vet inte vad jag ska tycka om hans svar då han är ett ex till mig, numer god vän och han kanske då är lite partisk i frågan men jag är som sagt på bra humör idag och tar även det som en komplimang.

4. Jag är generös. Nej, det är inte jag själv som säger det utan en annan god vän till mig. Hon tycker tydligen att jag är generös både när det gäller min tid, mitt engagemang och när det gäller något så krasst som presenter. Ska kanske tilläggas att jag ÄLSKAR att handla presenter till andra, både stora och små och både på förekommen anledning eller bara för att jag vill.

5. Min femte bra egenskap är nog ändå den jag är mest stolt över att andra ser hos mig och det är att jag är intelligent. Att vara smart är nog en av de egenskaper jag värderar högst och att någon annan tycker att jag är det är ju den högsta formen av beröm i min bok.

Ett stort tack till alla som haft tålamod med mig och mina frågor om egenskaper med mera. Jag är glad att ni tycker alla dessa fina saker om mig och jag tycker detsamma om er... kanske inte allt till alla på samma gång men... *fnissar*.

Jag älskar er och är tacksam för att ni är min familj, släkt och mina vänner.

Puss   

Vilken talang skulle jag vilja ha och varför.

Hmmm, det var en bra fråga. Snackar vi talang som i att kunna steppa eller snackar vi mer förmåga som att kunna flyga???

Nej, jag går nog på talangen tror jag och då skulle jag vilja...

Ah, helt klart skulle jag vilja kunna dansa som Shakira. Enkelt.

Varför, ja även det blir enkelt att svara på. Jag skulle vilja kunna dansa som henne därför att hon har total kontroll över sin bukmuskulatur. OM jag hade haft den förmågan hade det för mig inneburit att jag med stor sannolikhet hade sluppit väldigt mycket värk.

Jag har ju lite problem med min rygg, låsningar, muskelknutor med mera och det går inte många dagar på en månad då jag inte har ont alls. Jag har dock lärt mig att hantera smärtan och jag fungerar ganska bra i vardagen ändå. Men tänk att få möjligheten att ha den kontrollen över bukmuskulaturen som Shakira har, då hade jag kanske inte behövt ha ont över huvud taget. Det är ju så att mina ryggproblem bottnar i en riktigt taskig bukmuskulatur. Det är med bukmusklerna du bär upp din kropp och eftersom mina är tämligen underutvecklade så kompenserar ryggen hela tiden upp det buken inte klarar av vilket leder till...

Tada` ryggsmärtor såklart.

Jo, jag vet att det bara är att sätta igång och börja träna men mitt problem har gått så långt att jag börjar träna, får låsningar och tränar inte förrän kiropraktorbesöket och efter kiropraktorbesöket börjar jag träna vilket ger mig låsningar igen som gör att jag måste... ja, lite moment 22 alltså.

Nu har jag börjat fundera på att ta två månader på starka värktabletter och träna järnet och skita i smärtan. På dessa två månader hinner jag kanske bygga upp lite muskler som gör att kiropraktorbesöket kanske håller sig längre...

Tja, jag vet inte.

Något måste göras, jag vet bara inte riktigt vad just nu.

Jag får jobba på det.

Puss   

... när man hittar ett guldkorn så måste man ju bara dela med sig.

Denna tillängnar jag alla singelmammor därute. I stället för att oroa er och fundera så mycket så ta tillfället i akt när det uppenbarar sig. Man vet aldrig förrän man försökt.

Jag bara älskar denna underbara countryartist, Terri Clark och denna underbara låt...

Vi borde alla tänka efter lite tror jag och passa på att verkligen njuta av nuet...

Puss   

... kan jag hälsa att jag kommit på en total sanning om mig själv, vilket jag hade lite svårt för den dagen den uppgiften låg.

Idag har en god vän till mig fått sitt tredje barn, en liten tös. Allt har gått bra och mamma och dotter vilar ut just i detta nu. Självklart sänder jag mina varmaste grattishälsningar till dem men samtidigt kryper en obehaglig sanning upp längst min ryggrad...

JAG VILL OCKSÅ!

Jo, det är nog så. Jag hade mer än gärna haft en liten knodd till. Helst hade jag ju velat ha en liten till mellan de båda jag redan har men det blir ju lite svårt. Då hade jag mer än gärna haft en liten till... men helst detta året och inte heller det är en lätt uppgift...

Återstår att fixa en, typ, nu då... Men se det är där jag stöter på patrull. Då ska man ju gärna ha sin make med sig på planet och DET kommer ske först då rosa, fyrbenta djur med två öron och knorr lär sig bemästra den utomordentliga konsten att tämja aerodynamiken.

*suck*

Jag får nog tyvärr nöja mig med att vara den bästa tvåtrollsmamman jag bara kan vara. Visst finns det ett sista alternativ, men det alternativet innefattar en ombyggnad av vårt snart färdigbyggda hus, ett fast jobb för min del samt en lottovinst i miljonklassen, DÅ och endast DÅ skulle en adoption kunna komma på tal... Och sannorligheten för det är lika med... tja... noll!

Men det var en ny sanning om mig som kanske inte alla visste och där har ni den. Ett barn till är en total sanning om mig som kanske inte ens jag var riktigt beredd på. Att vara tretrollsmamma, DET hade jag velat vara.

Puss   

Tja, detta var inte heller särskilt svårt.

För ett tag sedan fick jag skriva i en bloggbok och självklart tog jag ett par bilder på mitt deltagande i boken. Min handstil ser alltså ut som följer :

Och där fick ni ett riktigt smaskigt recept på ost- och lökpaj dessutom.

Tja, då var både detta inlägget och er middag fixad   , glad att kunna stå till tjänst.

På återseende.

Puss   

Tja, detta blir också ett mycket enkelt inlägg.

Jag har ju inget jobb   .

Vad ska jag skriva om då?

Ska jag skriva en hemlighet om mitt förra jobb?

Ska jag skriva om en hemlighet på något av mina tidigare jobb?

Ska jag berätta en hemlighet om ett jobb jag vill ha?

Går det ens att berätta en hemlighet om ett jobb man vill ha?

Nej, ni... Jag får suga lite på den karamellen under dagen och återkomma senare.

Over and out sålänge.

Puss   

Efter att ha haft en underbar helg nere hos mina föräldrar, tillsammans med mina barn och min syster så är det måndag och därmed vardag igen. Och vardag innebär att skriva inlägg...

De inläggen som publicerades i utmaningen under helgen var faktiskt skrivna i förväg och daterade då de skulle publiceras... smidigt, mycket smidigt.

Men nu är det vardag igen och bara att låta fantasin flöda här på bloggen. Min otroliga tur ger mig idag ytterligare en enkel uppgift nämligen att lista den finaste egenskapen hos min bästa vän... fast å andra sidan har hon så många bra egenskaper att det kanske blir lite svårt ändå.

Hmmmmm.

Den finaste egenskapen som min bästa vän har är hennes enorma hjärta.

Det var väl ett bra svar... men kanske lite otydligt eller?! Kanske bäst att jag förklarar mig.

Hon ställer alltid upp för alla, tyvärr på bekostnad av sig själv ibland. Min bästa vän är oerhört bra på att lyssna, hon kommer med goda råd när man behöver dem, är generös och otroligt omtänksam. Hon är kärleksfull, har ett öppet sinne och en mycket underfundig humor. Hon är ibland lite förvirrad, av naturliga orsaker   , men har det mest smittande och underbara skratt som gör att man liksom har överseende med det mesta. Hon är intelligent även om hon nog inte skulle hålla med om det själv. Hon är en stor tänkare och filosof och hon ger alltid så mycket av sig själv. Senaste gången vi träffades mådde hon inte bra själv och hon bekymrade sig ändå om alla andra...

Vi har varit bästa vänner i fyra år tror jag att det är nu och varje gång vi träffas är det som om vi aldrig varit ifrån varandra även om det gått flera månader sedan vi egentligen sågs.

Hon ger mig så otroligt mycket energi och glädje och hon berikar mitt liv så oerhört mycket. Jag vet inte om jag tror på tidigare liv men om det finns så måste vi varit sammanflätade på något sätt, antingen har vi varit gifta eller syskon eller kanske mor och dotter?! Min bästa vän fyller mitt hjärta med kärlek varje gång vi ses och den kärlek jag känner för henne är lika stark som den jag känner för min biologiska syster. Hon är min soulmate, min hjärtesyster, mia sorella och nu när jag har henne i mitt liv vet jag inte hur jag klarade mig utan henne. Denna fick jag av henne och denna ger jag tillbaks.

Jag älskar dig av hela min själ min hjärtesyster.

Ännu en dag avklarad. Vi ses imorgon.

Puss   

Efter att ha haft en ganska tuff utmaning igår känns det helt ok att få en enkel utmaning idag.

Det jag önskar mig mest av allt just nu är ett jobb.

Jag önskar mig ett jobb där jag kan få nyttja den utbildning jag skaffat mig och där jag får möjlighet att hjälpa andra. Jag vill ha ett jobb där jag får möjligheten att utvecklas tillsammans med kollegor och chefer och jag vill ha roliga utmaningar som tar mig framåt såväl i min yrkesroll som personligt. Jag vill få möjlighet att visa vad jag kan, vad jag går för och hur hårt jag kan arbeta och är villig att hjälpa till och bli en del av gruppen. 

Jag vill ha en arbetsplats där man är villig att ge individen en chans oberoende av om man nu skulle fallera på antingen erfarenhet eller utbildningen. Jag vill ha en arbetsplats där alla är lika mycket värda, där man inte bara SÄGER att man står för uppriktigthet, ärlighet och lika värde utan där man faktiskt strävar efter detsamma och där man visar uppskattning för hårt och väl utfört jobb även om det ibland kanske inte alltid ger direkta synliga resultat.

Jag vill ha en chef som kan ta kritik om den är ärlig och befogad och som inte sticker huvudet i sanden eller tittar bort när problem uppstår. Jag vill ha en chef som kan ta ärligt beröm och inte bara suktar efter rövslickeri och själv slickar uppåt och sparkar neråt. En chef som står för rättvisa, stabilitet och ärlighet.

Jag vet, det är för mycket att begära... men jag önskar verkligen att det fanns en sådan arbetsplats för mig... Suck...

Puss