Igår var en helt vanlig lördag som alla andra... för vissa...

För min äldsta trollunge låg spänningen på topp för igår var det uttagning till delfinalerna i schackfyran.

Schackfyran är precis vad det låter som, det är en tävling för fjärdeklassare i just schack. Min son har spelat i några  år men brukar vara ganska dämpad gällande sin kompetens på området då han oftast förlorar... mot datorn. När han spelar mot klasskompisar går det ganska bra och om jag själv får säga det så är han väldigt duktig. I går var det så dags för uttagningarna och det var åtta anmälda skolor. Sju av dem skulle gå vidare det var resan klart och två av skolorna hade dessutom ganska många deltagare vilket borgar för många poäng baara för det men det är en tävling och allt kan faktiskt hända. Barnen får spela fem omgångar och de möter då motståndare från de andra skolorna.

Första och andra omgången såg mycket bra ut och vår skola tog ledningen tätt följd av den andra skolan som hade många deltagare. Tredje omgången blev väldigt spännande och det var många i trollets klass som visade bra resultat, vi låg dessutom fortfarande i ledning och mitt troll hade hittills vunnit alla sina matcher tillsammans med en annan kille i klassen. Fjärde omgången drog vi i från med en klar ledning och nu var det mitt troll och den andra killen i klassen som hade vunnit alla sina matcher. Dessa två killar är dessutom bästa kompisar så det var ju även en  liten intern kamp dem två emellan...

Sista spelomgången gick lysande för de flesta av eleverna i klassen och när mitt troll och den andre killen spelat färdigt var vi alla nyfikna på hur det gått i deras matcher...

Den andre killen hade förlorat sin match och mitt troll.... HAN VANN   .

Klassen tog hem förstapriset i tävlingen med god marginal och min son var den enda av 24 deltagare som vann alla sina matcher och de andra eleverna gratulerade honom till att vara den nye schackmästaren. Jag blev så glad och så stolt över min son och hoppas att  han tar denna fantastiska prestation med sig i tanken nästa gång han förlorar mot datorn.

Stolt mamma är jag idag   

Puss   

Jag ville bara säga tack.

Tack till alla er som på bloggen och Facebook kommenterat och stöttat mig och familjen när det gäller mitt äldsta trolls lilla incident i måndags. Ni som är nyfikna kan ju gå in och kolla måndagens inlägg HÄR och ni andra som vet vad det gäller kan bara fortsätta läsa   .

Det känns skönt att höra alla fina saker ni säger och det värmer att så många bryr sig.

Jag kan dock meddela att jag nu pratat med pojken och även hans föräldrar. Det hade varit lite mycket med att få rätsida på vad, när, hur och varför i deras familj och klockan hade blivit mycket, av den anledningen väntade de med att höra av sig. De kontaktade mig dock tisdag fm och de kom sedan hem till oss sent på eftermiddagen i tisdags. Pojken som gett sig på min trollunge hade med sig blommor till honom och bad om ursäkt och det syntes på honom att han verkligen var ångerfull. Jag skickade upp dem att leka och spela lite och så tog jag en kopp thé med föräldrarna. Vi hade ett långt och bra samtal och de stannade i två timmar faktiskt.

Vi var helt överrens om att beteendet var helt oacceptabelt men samtidigt fick jag också en förklaring till vad som utlöser beteendet och varför.

Detta är nu ett avslutat kapitel men samtidigt kommer jag inte att stilla sittande se på när stimmet, buset och otryggheten i klassen fortgår. På måndag har jag ett möte med rektor och skolsköterska och nu kräver jag svarpå vad de har tänkt sig. Stämningen i klassen har varit mycket jobbig i flera år och nu får det räcka, nu måste åtgärder sättas in så att alla elever kan tillgodose sig den utbildning de har rätt till.

I will keep you posted  .

Puss   

Som de flesta av er vet är jag galet förtjust i tävlingar och därför kan jag ju bara inte missa detta tillfälle.

Hos Patricia kan man nämligen vinna en egendesignad almanacka. Det hade varit hur kul somhelst och helt underbart att få ordning på tillvaron och designa utförandet på samma gång.

Tävla ni med HÄR hos Patricia.

Och glöm inte vart ni hittade tävlingen om ni vinner... jag förväntar mig minst ett hedersomnämnade ;)

Lycka till alla... men mest till mig.

Puss   

Jisses, vad kan man säga...

Lika lycklig som jag var i går lika frustrerad är jag idag.

Idag fick jag ett samtal från mitt äldsta trolls gymnastiklärare, min stora och snälla trollunge hade åkt på stryk i skolan.

Det hände under gymnastiken.

De hade haft lite tävlingar, mitt troll hade ställts mot en annan pojke och det blev oavgjort mellan dem. Läraren som var domare avkunnade resultatet och den andre pojken blev mycket upprörd och arg. Min trollunge, som alltid ska vara så förståndig, förklarade för pojken att det inte var någon ide att bli arg, det var ju redan dömt och avklarat, det blev oavgjort punkt slut.

Detta fick tydligen den andre pojken att se rött för han flög på min trollunge så han dåsade i backen, sedan fick han något slag och sedan stoppade den andre pojken in sina fingrar i min trollunges näsa och slet rätt upp... Självklart började det blöda och min trollunge som är otroligt snäll... jo han är faktiskt det... ville inte ge tillbaka... han tycker ju att man inte ska slå dem som är mindre och den andre pojken är huvudet kortare än mitt troll och dessutom anser han att man inte ska slåss, speciellt inte kamrater så han fick bara ta emot och skydda sig så gott det gick... Nu var ju läraren på plats snabbt och slet väck den andre killen men ändå... Någon ursäkt har inte min son fått och något samtal från den andre pojkens föräldrar har inte mottagits här hemma...

Jag har självfallet pratat ordentligt med min son om detta,  jag har frågat, pratat och luskat efter hur han mår. Han säger att han mår bra, att han har ont i näsan men att han är okej. Jag märker dock på honom att han funderar och är lite förvirrad och lite ledsen. Jag tror att han inte riktigt kan greppa att hans kompis gav sig på honom... och han förstår nog inte riktigt varför... När jag försökte prata lite med honom om han visste varför den andre pojken gjorde så här sa han bara att pojken har lite problem med att han blir arg ibland och att han då kan slåss... Detta gjorde mig skräckslagen. Hur kan en elvaåring tycka att den förklaringen till ett beteende är okej?!

Det är aldrig okej att ta till nävarna i en konflikt.

Nej, jag har mailat min trollunges lärare och krävt ett agerande och klargjort att om det händer igen så blir det polisanmälan. Det spelar ingen roll att pojken bara är 11 år, en polisanmälan kanske kan få soc eller någon annan att agera så att den här pojken kan få adekvat hjälp. Varken pojken eller hans omgivning kan må särskilt bra av detta agerande... Suck!

Nu ska jag titta till mitt troll, stoppa om honom, klappa och pussa på honom och tala om för honom att han är den bäste och mest fantastiska trollungen i världen. Han sover nog djupt men jag vill göra det ändå.

Puss   

Idag kan jag ju inte annat än att tillägna denna blogg till mitt äldste troll.

Idag för elva år sedan gjorde han mig till den lyckligaste kvinnan i världen genom sin födelse. För precis elva år sedan låg jag på BB, lyckorusig, omtumlad och skräckslagen. Lyckorusig för att jag var nyförlöst, omtumlad eftersom jag inte riktigt visste vad livet nu hade i beredskap åt mig och skräckslagen för att jag visste att jag nu blivit helt beroende av en liten personlighet som jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan.

Åren har gått och han har utvecklats till en underbar människa som inte är så liten längre. Han är en individ med integritet, empati och charm. Han vill att alla ska må bra, vill att alla ska vara med och han tycker att rättvisa är ett fantastiskt bra ord. Han är smart som få, känslosam och engagerad och tycker att matte och historia är otroligt spännande.

Själv sitter jag med samma känslor idag som jag gjorde för elva år sedan. Jag är lyckorusig för att han finns i mitt liv, jag är omtumlad över den fantastiska person han utvecklats till och jag är skräckslagen över att världen idag inte alltid är den värld jag önskar för mina barn att leva i. Jag hoppas och tror dock att båda  mina troll besitter förmågan till förändring och jag vet att de båda, bara genom att finnas till, gör världen lite bättre för många, speciellt för mig.

Mitt stora troll blir större, han växer och blir klokare och klokare för varje dag och jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över honom och hans person. Jag älskade honom från första stund och jag  älskar honom mer för varje dag. Han, tillsammans med sin lillebror såklart, är min stora lycka och jag är så otroligt tacksam över att få vara deras mamma.

Stort grattis på din dag idag mitt älskade stora troll, mamma älskar dig ut i universum och tillbaka   

Puss   

JA, idag måste jag göra som alla andra...

Jag måste gå MED strömmen denna gång...

Jag kan ju inte annat än att kommentera detta spektakel som kallas melodifestivalen. I flera veckor har vi tittat och röstat, röstat och tittat och vi har varit glada, förbannade, ledsna och euphoriska. Här hemma har krokodiltårarna trillat både en och två gånger om inte fler... Lilltrollets tjejfavoriter Timotej röstades ut... sedan röstades Sean Banan ut och katastrofen var ett faktum. Det enda som höll de båda små trollens känslor i schack var att Danny... den förlorade sonen skulle ta hem hela kalaset... och vi vet ju nu hur det gick...

Vi normala människor, läs här vi vuxna, hejade på Loreen och vi vet hur det gick också, men nu var det de små vi pratatde om. Att som liten hålla och heja på någon så mycket och önska och hoppas och när dessa förhoppningar sedan inte infrias vet vi ju är förenat med katastrof. De små trollen har i flera veckor byggt upp en förhoppning, en önskan och en tanke som på ett ögonblick smulas sönder till intet och det är så jobbigt att se som förälder. Som vuxen och som förälder är det också mitt ansvar att ta hand om dessa spillror till små troll när både folket och världen svikit dem...

Vad kan jag annat göra än att förklara att alla deltagare var bra?

Alla deltagare hade sin chans?

Demokratin har segrat!

Jag vet att det är en ganska tafflig förklaring. Demokrati vs Krokodiltårar liksom... Det är inte lätt.

Men i ärlighetens och rättvisans namn måste jag säga att jag anser att alla bidrag i årets festival hade sin speciella charm, alla hade något som gjorde dem bra. Samtidigt är det intressant att se att den internationella juryn och svenska folket hade samma tanke. De ville båda se Loreen som vinnare och hur kan man då sätta sig emot det?

Jag kan det inte och jag önskar Loreen all ycka i den stora finalen i maj... och  om jag bara får inflika en ytterst personlig reflektion... så tror jag banne mig att vi med hennes bidrag kan ro hela klabbet iland.

Puss   

Jag fick en utmaning av sötaste Missvivi som ni även hittarbland mina länkar !

Ni som känner mig vet ju att jag aldrig backar från en utmaning,

so here we go

Fem saker ni inte visste om mig:

- Jag har hoppat bungyjump två gånger, det blir dock inga fler eftersom jag nu har barn och är vuxen och förståndig

-Jag har spelat fotboll med delar av HBK

-Jag har vunnit en kareoketävling men minns det inte själv

-Jag har varit med i en dateingshow på tv

-Jag har faktiskt gjort ett par saker som jag ångrar... men vilka tänker jag inte avslöja här   

Nu är tanken att jag ska utmana fem personer,

och det får bli dessa härliga bloggare:

Anna

Katarina

Katta

Riesling

Teskedsmamman

Have fun everybody.

Puss   

Idag är den här.

Dagen som är avsedd för oss kvinnor.

Idag är internationella kvinnodagen.

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.

Vi lever idag i år 2012, vi kämpar för fred och rättvisa. Feminismen debatteras flitigt och debatten gällande rosa och blå band går hög i media varje år. Vi lever i en värld med rättvisor och orättvisor och vi lever i en värld där många tycker men få agerar. Jag sträcker verkligen ut hakan här och kan inte låta bli att fråga mig själv om det i dagens samhälle är nödvändigt att fira internationella kvinnodagen. Är det ens rättvist? Är det ens ok och tillåtet att fira idag?

Om det finns en kvinnodag borde det i rättvisans namn finnas en mansdag. Tilläggas bör att det faktiskt finns en mansdag. Internationella mansdagen firas i många länder den 19 november men hur många vet detta? Hur mycket hypar och uppmärksammar vi detta? Visste DU ens om att den fanns?!

Om vi ska stå på barrikaderna och kämpa för lika rättigheter ska väl ändå detta gälla både kvinnor och män?!

Idag pratas mycket om kvinnligt förtryck, kvinnomisshandel och mycket annat ur ett kvinnoperspektiv. Jag säger inte att det är fel att lyfta debatten i dessa frågor, och jag vill absolut inte ta ifrån människan rätten att ha åsikter i frågan, men jag säger att vi kanske borde nyansera dessa frågor lite.

Visst är kvinnoförtryck och kvinnomisshandel saker man ska prata om, lyfta upp till ytan och debattera och ha åsikter om, det tycker jag absolut... vad jag säger och menar är att man inte ska glömma att dessa frågor inte enbart är ensidiga. Idag misshandlas även män i sina förhållanden, även män förtrycks i olika situationer och även mannen i allmänhet får klä skott när diskriminering mot kvinnor kommer på tal.

Jag undrar varför vi alla diskuterar och debatterar ur ett kvinnligt eller manligt perspektiv?

Varför kan vi inte istället gå samman och debattera ur ett mänskligt perspektiv?

Varför kan vi inte enas om att ALL misshandel är fel?

Varför kan vi inte enas om att ALL diskriminering är fel?

Varför kan vi inte tillsammans bestämma att ALLA människor har samma värde oberoende av kön?

Det är klart att det är lättare att föra diskussionen utifrån sitt eget kön men samtidigt i diskussionen får vi inte glömma bort att vi alla också är människor. Det är klart att det ofta tippar över åt ett eller annat håll men varför hänger vi då upp oss på könet? Vi är alla födda av kvinnor och vi ska alla dö en gång, det är det enda som vi verkligen vet och kan garantera. Varför ska vi då fylla resten med våra liv med att dela upp oss i grupper och jämt och ständigt debattera och diskutera från varsin ringhörna? Varför hela tiden åberopa rättvisa eller orättvisa i könets namn?

Nej, för mina barn önskar jag en värld där alla människor är lika och har samma rättigheter, samma möjligheter och inser att vi också har samma skyldigheter. Jag önskar för mina barn, en värld där ärlighet, hög etik och moral får styra och där det anses som en självklarhet att män och kvinnor är lika i värde. Jag önskar självklart en värld i fred och frihet där människor lever i samförstånd snarare än missförstånd och mest av allt önskar jag för mina barn en värld där ALLA dagar om året är mänsklighetens dag.

Puss