Denna blir enkel.

Mitt favoritcitat, alla kategorier, är "Döm aldrig en människa innan du gått tusen mil i hennes moccasiner" Detta är ett gammalt indianordspråk och jag tycker att det är både intelligent sagt och mycket tänkvärt.

Jag har ju ett följdordspråk på detta då "Döm aldrig en människa innan du gått tusen mil i hennes moccasiner... om hon inte är en fjortisbloggare med dåligt språk, usla värderingar och noll empati". Skämt åsido.

Jag försöker att inte dömma innan jag fått alla fakta men ibland blir jag bara så arg och då är det lätt att man dömmer ut innan man gjort en grundlig undersökning. OM man dock har gjort en grundlig undersökning tycker jag f-n att det är helt ok att dömma och fördömma bara man kan stå för det.

Ett annat citat som jag myntat själv är "Det finns inga problem bara nya utmaningar". Med det menar jag att vi människor ofta sätter upp hinder för oss själva utan att egentligen tänka efter vad det är vi faktiskt klarar av. Vi ser gärna vissa saker som något ouppnåligt när det egentligen bara krävs lite jävlaranamma och en hel del envishet för att faktiskt fixa det vi trodde skulle vara en omöjlighet.

Ett annat citat jag tycker är ganska kul är "when everything goes right, then go left". Jag vet inte vem som myntat det men jag har läst det på en av mina vänners FB sida, det kan vara hon själv som sagt det men hon kan också ha hämtat det från någon så jag låter upphovsmannen vara osagd. Jag tycker att det är lite kul för jag tolkar det som att man inte ska rätta in sig i ledet, inte nöja sig med vardag, inte acceptera likgiltighet utan det är meningen att man ska sticka ut, göra något oväntat, vara lite wild and crazy...

Och jag gillar wild and crazy   .

Det var vad jag hade idag. I morgon blir det mer... men av vad?! Ja, den som lever får se och den som läser min blogg får veta.

Puss   

Oh så kul, jag gillar killar och jag gillar att laga  mat. Vilken spännande kombo då att få laga mat till fem valfria killar, levande som döda...

here we go...

1. Självfallet är jesus självskriven på middagen. Jag hade gärna bjudit Gud själv men jag vet att han är ganska trött efter att hålla efter oss människor hela dagarna. Dessutom är Jesus lite roligare, man behöver inte oroa sig för att det lagats för lite mat, det fixar han... och vinet, tja det tar nog aldrig slut. Att få inside info om hans liv och leverne är dessutom en stor bonus   .

2. Elvis. Jo faktiskt. Jag tror att han var en vilsen och ensam människa som inte visste vem han kunde lita på eller vända sig till så det hade varit riktigt roligt att hör hur han upplevt sig själv och sitt liv. Dessutom kunde han ju stå för underhållningen...

3. Hmmmm, nummer tre får nog bli min morfar. Det hade varit underbart att få träffa honom igen om så bara för en dag. Att få prata om allt det där vi aldrig hann prata om innan han gick bort, att få krama om honom igen och återigen få honom att berätta om hur han och mormor träffades hade varit underbart. Att få dela en flaska vin och äta en god middag samtidigt som han underhöll med historier från lumpen, jobben och familjen... Åh, vad jag hade varit lycklig.

Jag saknar dig varje dag morfar   .

4. Som nummer fyra hade jag nog valt Henrik Fexeus. Han är lite som en verklig Patric Jane, min idol. Jag älskar The Mentalist och beundrar de människor som har förmågan att läsa av andra bara genom att noga studera små ryckningar, ögonkast, gester eller röstförändringar. Jag hade velat lära mig knepen av Herr Fexeus, the man himself.

5. Nummer fem är jag lite osäker på. Jag hade gärna haft Martin Stenmark för att på se om han verkligen är så go som han verkar vara, jag hade mer än gärna haft Henrik Dorsin eller Magnus Bettnér på middag för att få nöjet att roas av dem live och se om de verkligen är så roliga som de framstår i tv. Jag hade gärna bjudit in Ronald Reagan för att få höra hur det var att vara en av världens mäktigaste män. Men jag tror nog att jag slutligen väljer någon av de stora filosoferna. Sokrates, Platon, Arkimedes eller Nietzsche vem som helst går bra.

Tja det var allt för idag. Nu tänker jag nattinatta så jag önskar er alla en god natts sömn och så ses vi imorgon pigga och glada.

Puss   

Nja, det här vet jag inte om jag vill vara med om, jag som är näst intill perfekt *fnissar*

Men det är bara att se sanningen i vitögat. Återigen har jag gett mig ut för att prata med familj, släkt och vänner rörande mitt favoritämne nämligen mig   . Den spännande frågan kvarstår.... finns det fem dåliga egenskaper hos mig?

Svaret kommer här:

1. Jag är envis. Tydligen mer envis än vad som är bra för mig. Jag vägrar att ge upp, vill inte ge mig ens när jag blivit överbevisad, till och med då försöker jag vända det till att jag på något vis ändå hade rätt... Tja, vad säger man... jag tror de har fel   .

2. Det finns visst människor i min närhet som blir tokig på mina listor. Jag skriver ju gärna listor i tid och otid inför varje litet projekt. Det är tydligen inte alla som uppskattar struktur och ordning mitt i kaoset...

3. Jag kan vara otroligt långsint tydligen. Tja, vad ska jag säga?! Jag har fortfarande inte förlåtit dem som för snart ett och ett halvt år sedan, på mitt gamla jobb, snackade så mycket skit om mig (har jag förlåtit) och mina barn (har jag INTE förlåtit). Efter att jag fått reda på vad de sagt om mig, vilket jag sket i, fick jag även höra att de snackat skit om mina trollungar och då kom detta inlägg till...

4. Jag tar ibland saker alderles för personligt. Även om det kanske inte alltid handlar om mig så tar jag det gärna på det sättet om det dyker upp negativt snack. Min make kan bli vansinnig på mig när han nämner att VI borde bli bättre på och jag tolkar det att JAG borde bli bättre på... Tja vad säger man om det... Jag VISSTE att det var mig det var fel på...

5. Enligt senaste nytt (läs jag frågade nyss) kan jag ibland vara lite fördömmande. ??? JA, absolut kan jag vara det. Speciellt när det gäller fjortisbloggare som inte kan stava och inte har något meningsfullt att delge resten av världen. Speciellt när det kommer till bigotta människor som inte kan se att ALLA människor har lika värde utan anser att de är bättre än andra bara för att de har pengar, är snygga, bor lyxigt eller har andra ytliga kvaliteér som de värdesätter högre än mänsklighet. Speciellt när de anser att ett BMI på under 17 är normen som alla ska sträva efter och har man ett BMI på över 22 ska man försvinna på jordens yta. JA, i dessa fallen är jag fördömmande och stolt över det.

Det mina vänner var den negativa aspekten av mig. Personligen gillar jag gårdagen bättre    men en utmaning får man ju följa även om det innebär otrevliga sanningar om sig själv.

Puss   

Som många av er vet vid detta laget så har jag antagit en utmaning i en månad. Utmaningen går ut på att varje dag skriva ett inlägg om den dagens ämne... Se hela utmaningen HÄR.

Och dagens inlägg, del 19, är alltså att lista fem positiva egenskaper som någon annan tycker att jag har. OJ, denna blir nog ganska tuff...

Vill jag verkligen veta vad andra tycker om mig?!

Tja det är bara att ta telefonen och ringa, tuta och köra.

1. Först och främst vet jag att jag har många vänner som tycker att jag är bra på att lyssna. Jag lyssnar mer än gärna och kommer även med goda råd... även om man inte ber mig tyvärr men det kommer sig liksom lite av att lyssna, de goda råden...

2. Sedan VET jag att mina söner tycker att jag har bra minne. Jag vet att de tycker detta... för jag frågade dem just   . Kanske lite tråkigt att det var just den egenskapen de nämnde... Ska jag se det som en komplimang eller en förolämpning? Tja, jag har överseende idag eftersom det är fredag och tar det som en komplimang.

3. Jag frågade ytterligare en vän efter goda egenskaper hos mig och jag vet inte om hans svar kan räknas som en egenskap men han tyckte jag var vacker. Jag vet inte vad jag ska tycka om hans svar då han är ett ex till mig, numer god vän och han kanske då är lite partisk i frågan men jag är som sagt på bra humör idag och tar även det som en komplimang.

4. Jag är generös. Nej, det är inte jag själv som säger det utan en annan god vän till mig. Hon tycker tydligen att jag är generös både när det gäller min tid, mitt engagemang och när det gäller något så krasst som presenter. Ska kanske tilläggas att jag ÄLSKAR att handla presenter till andra, både stora och små och både på förekommen anledning eller bara för att jag vill.

5. Min femte bra egenskap är nog ändå den jag är mest stolt över att andra ser hos mig och det är att jag är intelligent. Att vara smart är nog en av de egenskaper jag värderar högst och att någon annan tycker att jag är det är ju den högsta formen av beröm i min bok.

Ett stort tack till alla som haft tålamod med mig och mina frågor om egenskaper med mera. Jag är glad att ni tycker alla dessa fina saker om mig och jag tycker detsamma om er... kanske inte allt till alla på samma gång men... *fnissar*.

Jag älskar er och är tacksam för att ni är min familj, släkt och mina vänner.

Puss   

Vilken talang skulle jag vilja ha och varför.

Hmmm, det var en bra fråga. Snackar vi talang som i att kunna steppa eller snackar vi mer förmåga som att kunna flyga???

Nej, jag går nog på talangen tror jag och då skulle jag vilja...

Ah, helt klart skulle jag vilja kunna dansa som Shakira. Enkelt.

Varför, ja även det blir enkelt att svara på. Jag skulle vilja kunna dansa som henne därför att hon har total kontroll över sin bukmuskulatur. OM jag hade haft den förmågan hade det för mig inneburit att jag med stor sannolikhet hade sluppit väldigt mycket värk.

Jag har ju lite problem med min rygg, låsningar, muskelknutor med mera och det går inte många dagar på en månad då jag inte har ont alls. Jag har dock lärt mig att hantera smärtan och jag fungerar ganska bra i vardagen ändå. Men tänk att få möjligheten att ha den kontrollen över bukmuskulaturen som Shakira har, då hade jag kanske inte behövt ha ont över huvud taget. Det är ju så att mina ryggproblem bottnar i en riktigt taskig bukmuskulatur. Det är med bukmusklerna du bär upp din kropp och eftersom mina är tämligen underutvecklade så kompenserar ryggen hela tiden upp det buken inte klarar av vilket leder till...

Tada` ryggsmärtor såklart.

Jo, jag vet att det bara är att sätta igång och börja träna men mitt problem har gått så långt att jag börjar träna, får låsningar och tränar inte förrän kiropraktorbesöket och efter kiropraktorbesöket börjar jag träna vilket ger mig låsningar igen som gör att jag måste... ja, lite moment 22 alltså.

Nu har jag börjat fundera på att ta två månader på starka värktabletter och träna järnet och skita i smärtan. På dessa två månader hinner jag kanske bygga upp lite muskler som gör att kiropraktorbesöket kanske håller sig längre...

Tja, jag vet inte.

Något måste göras, jag vet bara inte riktigt vad just nu.

Jag får jobba på det.

Puss   

... kan jag hälsa att jag kommit på en total sanning om mig själv, vilket jag hade lite svårt för den dagen den uppgiften låg.

Idag har en god vän till mig fått sitt tredje barn, en liten tös. Allt har gått bra och mamma och dotter vilar ut just i detta nu. Självklart sänder jag mina varmaste grattishälsningar till dem men samtidigt kryper en obehaglig sanning upp längst min ryggrad...

JAG VILL OCKSÅ!

Jo, det är nog så. Jag hade mer än gärna haft en liten knodd till. Helst hade jag ju velat ha en liten till mellan de båda jag redan har men det blir ju lite svårt. Då hade jag mer än gärna haft en liten till... men helst detta året och inte heller det är en lätt uppgift...

Återstår att fixa en, typ, nu då... Men se det är där jag stöter på patrull. Då ska man ju gärna ha sin make med sig på planet och DET kommer ske först då rosa, fyrbenta djur med två öron och knorr lär sig bemästra den utomordentliga konsten att tämja aerodynamiken.

*suck*

Jag får nog tyvärr nöja mig med att vara den bästa tvåtrollsmamman jag bara kan vara. Visst finns det ett sista alternativ, men det alternativet innefattar en ombyggnad av vårt snart färdigbyggda hus, ett fast jobb för min del samt en lottovinst i miljonklassen, DÅ och endast DÅ skulle en adoption kunna komma på tal... Och sannorligheten för det är lika med... tja... noll!

Men det var en ny sanning om mig som kanske inte alla visste och där har ni den. Ett barn till är en total sanning om mig som kanske inte ens jag var riktigt beredd på. Att vara tretrollsmamma, DET hade jag velat vara.

Puss   

Tja, detta var inte heller särskilt svårt.

För ett tag sedan fick jag skriva i en bloggbok och självklart tog jag ett par bilder på mitt deltagande i boken. Min handstil ser alltså ut som följer :

Och där fick ni ett riktigt smaskigt recept på ost- och lökpaj dessutom.

Tja, då var både detta inlägget och er middag fixad   , glad att kunna stå till tjänst.

På återseende.

Puss   

Tja, detta blir också ett mycket enkelt inlägg.

Jag har ju inget jobb   .

Vad ska jag skriva om då?

Ska jag skriva en hemlighet om mitt förra jobb?

Ska jag skriva om en hemlighet på något av mina tidigare jobb?

Ska jag berätta en hemlighet om ett jobb jag vill ha?

Går det ens att berätta en hemlighet om ett jobb man vill ha?

Nej, ni... Jag får suga lite på den karamellen under dagen och återkomma senare.

Over and out sålänge.

Puss