Jag har fått en utmaning av goaste Missvivi och jag är ju aldrig sen på utmaningar så nu kör vi:

1. Vad gör du helst en varm sommardag?

Om jag är själv ligger jag gärna vid havet och sippar på en drink och läser en god bok.

Är jag med familjen är det snarare badland och lek som gäller... den goda drinken får gärna följa med den också om möjlighet finns :)

2. Favoritsyssla inomhus?

Jag gillar att läsa så det måste bli mitt självklara svar även om det kan te sig lite tråkigt.

3. Hur många olika sorters djur har du haft?

Oj, det är bara att börja räkna... Hund, katt, kanin, fågel, hare, får, höns, dvärgsilkeshamster, häst... jag tror det var allt men kan ha missat en dammråtta eller nå´t.

4. Senaste landet du besökte när du var utomlands?

Underbara Turkiet är svaret på den frågan. Längtar tillbaka något fruktansvärt <3

5. Favoritdrink?

Oj, den var svår. Men nu på sommaren är southern comfort och ginger ale en favorit.

6. Hur länge har du bloggat?

I ungefär två år.

7. Favoritdjur?

Katt så klart, vår lilla devon rex-hona Essi i synnerhet :)

8. Nämn en sak du drömmer om att få göra/besöka?

Det är ingen hemlighet att jag drömmer om att få pilgrimsvandra.

9. Vilken artist/skådespelare (levande eller död) skulle du vilja ha hem på middag?

Denna är ganska svår tycker jag, det finns så många personer jag skulle vilja bjuda på middag... men Madonna hade varit intressant att få möta för att höra hennes egen historia om hennes liv och framgång.

10. Vad pluggade du på gymnasiet?

Tja, jag hoppade av livsmedelsteknisk och började jobba. Jag läste såsmåningom in gymnasiet på folkhögskola och har motsvarande 2:årig social linje. Sedan har jag ju min fil. kand. i sociologi och socialt utvecklingsarbete nu då.

11. Om du fick vara ett sagoväsen/seriefigur/romanfigur vad eller vem skulle du då vilja vara?

Jag tror jag skulle vilja vara en älva/Betty Boop/Scarlett O´hara inte nödvändigtvis i den ordningen ;)

Tanken är nu att jag ska ställa 11 nya frågor till 11 olika bloggare men eftersom jag inte känner 11 bloggare så utmanar jag dem som känner sig utmanade att svara på samma frågor som jag har fått.

Det får vara bra med detta för denna gången då jag ska upp tidigt i morgon, så nu går jag och lägger mig. God natt och

Puss   

Idag har vi verkligen haft en riktigt härlig familjedag och tur har vi dessutom haft med vädret som, även om det blåst lite, bjudit på sol hela dagen här på västkusten.

Vi började med en rask familjepromenad, ja lilltrollet fick stanna hemma en stund själv och kolla på film men vi andra snörade på oss gympaskorna och gav oss av tidigt och det var riktigt härligt att promenera i dag och det stora trollet hängde med bra trots det höga tempot.

Vid lunchtid bar det av till stranden för lite grillning med stortrollets klass och sedan blev det lite tävling i minigolf... Stortrollet vann överlägset i sin grupp... till lilltrollets förtvivlan då han förlorade men så blir det ju ibland, speciellt om det skiljer fem år mellan det stora och det lila trollet.

När minigolfen var över skulle stortrollet spela fotbollsmatch och därför styrde vi kosan söderut, i alla fall ett par mil, för attsluta upp med laget.

Ni som känner mig vet att jag absolut inte är förtjust i sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag är av den ärliga åsikten att alla bör få sin egen boll och sedan kan vi se vad som händer.

Nu är det ju lite annorlunda när det är ens eget troll som spelar och man faktiskt närvarar vid matchen.

Jag blev nog en riktig fotbollsmorsa. Jag hejade och gapade, hurrade och klappade händerna, jag visslade och kom med positiv feedback. Jag visste kanske inte alltid om det var bra eller dåligt men jag hejjade på i alla fall.

Det var spännande, det var kul, det var underhållning på hög nivå.

Alla killarna i båda lagen var superduktiga men våra killar var lite bättre och vann således med 3-2.

Fotboll är kanske inte det roligaste jag vet men när min trollunge spelar, ja då förvandlas jag till en riktig soccermum. Så idag har vi haft en spännande och rolig familjedag och jag hoppas verkligen att det blir fler sådana :)

Puss   

Jepp, då var den snart här...

Den närmar sig med stormsteg och med den följer hetsen... bantarhetsen...

Jag pratar så klart om sommaren och badsäsongen = bikinisäsongen.

Det är nu alla bantningsföretag tjänar sina största förmögenheter och det är nu de flesta av oss kvinnor känner att vi måste lusläsa alla tidningar som proklamerar: "Gå ner 5 kilo på 3 veckor", "Ät vad du vill, tappa 4 kilo", "Mirakelkuren som får dig att tappa 12 kilo på 4 veckor". Vi köper tidningar med varenda viktspecial vi bara kan hitta och vi sliter och kämpar enligt råden bara för att besviket kunna konstatera att "Nope, det funkade inte denna gången heller".

Men vad är det som gör att vi hänger upp oss så mycket på vikten?

Missvivi har skrivit en del bra saker om detta, gå gärna in och läs under hennes kategori - Sund utan vikthets, där finns mycket bra skrivet. Jag tänker också filosophera i detta ämnet idag.

Varför det, kanske ni undrar och då ska jag berätta för er att jag tillhör kategorin människor "mer rund än sund" som läget är just nu.

När vi var och tränade igår pratade vi lite vikt och en kompis till mig vägrade tro på att jag vägde vad jag sa att jag vägde. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte men kalla fakta är att jag är väl medveten om att jag är överviktig då jag har ett BMI på 29. Jag vet att BMI inte alltid är så tillförlitligt men det är ett riktmärke att gå efter och enligt detta riktmärke är jag överviktig.

Nu har jag tagit beslutet att ta tag i detta men det är tufft.

Det är en skrämmande tanke att det kommer ta mig ca. 4-6 månader att bli av med mina 20 kilo för mycket, samtidigt vet jag hur bra min kropp skulle må av det. Inte för att bli smal, snygg och vacker men för att bli starkare, uthålligare och sundare. Det är min anledning till att nu äntligen ta tag i mitt viktproblem.

Jag och maken började tillsammans i söndags och ska under två veckor verkligen tänka på vad vi stoppar i oss. Inga svältkurer, ingen popcornbantning, inga storartade löften till varandra utan bara ett konstaterande att vi väger för mycket och borde göra något åt det innan det är för sent. Nej, det är aldrig försent att ta tag i viktproblem men det blir jobbigare och tuffare ju äldre man blir och därför sätter jag ner foten nu. Nästa år fyller jag 40 och jag vill inte vara en 40-årig soffpotatis som har ont i knät, som inte orkar springa efter lilltrollet när han ska lära sig den ädla konsten att cykla. Jag vill inte vara den där personen som flåsar som en blåsbälg när man går uppför trapporna till kontoret och jag vill verkligen inte ha den kroppen jag har nu när jag ser mig i spegeln.

Jag behöver helt enkelt bli mer sund än rund (även om rund också kan vara sund).

Jag är ganska nöjd med mitt utseende, jag tycker själv att jag ser ganska bra ut för min ålder men det var ju detta med att aldrig orka, att alltid ha något att skylla på, att inte kunna säga nej till den där extra kakan. Jag vill verkligen inte det längre. Jag vill att min härliga och sprudlande, positiva personlighet ska speglas även i mitt yttre.

Inga mirakelkurer, ingen bantningshets, bara mer motion, inget snask och bättre mat. Universalmetoden med andra ord.

Och jag börjar nu.

Det är, som sagt, en mycket skrämmande tanke att det kommer ta mig 4-6 månader att bli av med alla de extra kilona men nu är rätt tid för mig. Nu har jag motivationen.

Jag kan bara hoppas att den leder mig ända fram :)

Wish me luck.

Puss    

Hejsan alla glada :)

Jag sitter med lite bryderier och hoppas på er hjälp.

Jag tar det hela från början...

Vi var hemma hos bekanta i fredags och käkade tacos och hade allmänt trevligt.

Jag är ju en obotlig soffpotatis och att jag nu börjat träna gympa två gånger i veckan ser jag som ett enormt framsteg. Maken i familjen vi besökte är definitivt INTE någon soffpotatis utan det är träna och löpa som gäller. Mycket trevligt och visst får han göra det så länge jag slipper... men se den gubben gick inte.

Tror ni inte att han går och utmanar mig den drummlen (säger det sista med glimten i rösten).

Han menar att jag, min soffpotatis, skulle ta mig i kragen och springa ett lopp innan sommaren är slut.

Och ni som känner mig, ni vet att man inte ska utmana mig på det sättet, jag klarar inte det.

Jag vill inte, men jag kan inte låta bli att anta en sådan här utmaning som egentligen är dömd att misslyckas.

Så nu ska jag springa ett lokalt lopp på 4,2 km i slutet av augusti....  

Jag har efter två terminers träning preciiiiiiis börjat lufsa lite smått till vår "springlåt" på gympan, istället för att göra övningar i mitten för de stackare som inte orkar alls. Jag lovar och svär att det inte är bra för självförtroendet att bli varvad av 70-åriga Britta och visst får man en liten knuff i att man kanske borde försöka lite mer och lite hårdare men jag hade tänkt ta det så där lite lagom lugnt med detta och lufsa ett tag till...

Det går ju inte alls nu när jag blivit utmanad. Nu måste jag ju verkligen lägga manken till, köpa löparskor, börja intervallträna, skaffa gympaklocka eller vad det nu är för något man har och allt annat som ska göras när man ska börja löpträna...

Nej, jag ska inte alls bli så rabiat, men visst vill jag verkligen göra ett ärligt försök.

Jag har träningskläder och jag har skor men vad jag skulle vilja ha är en sådan där pulsklocka som mäter hastighet, puls, sträcka med mera.

Och det är här jag behöver er hjälp. Detta med pulsklocka har jag noll koll på, så vad ska man välja? Har ni några tips och ideér kring detta i synnerhet och löpträning i allmänhet, tar jag tacksamt emot dem, jag behöver verkligen all hjälp jag kan få.

Det känns dock ganska skönt, även om det är med skräckblandad förtjusning, att ta sig i kragen och verkligen ha ett konkret mål. Jag hoppas bara att jag fixar detta nu...

Jaja, tärningen är kastad och har man satt fan i båten får man ju som bekant ro honom i land hur frestande det än är att tappa honom i djupa änden av sjön.

Så löpträning it is.... (help)...

Puss   

Just nu, lördag natt, mot söndag reflekterar jag över hur mycket jag har att se fram mot denna månaden som kommer.

Jag ser verkligen fram mot bloggträffen på härliga Lögnäs-gård i slutet av maj. Det kommer en massa trevligt folk och en speciell person kommer vara där som jag verkligen ser fram mot att äntligen få träffa. Läs mer HÄR.

Jag ser fram mot att få börja jobba igen. Efter två år av "ledighet" känns det kul att få möjlighet att jobba med det jag har utbildning för, nämligen hjälpa folk till en bättre vardag.

Jag ser fram mot att se min son spela de individuella tävlingarna i schack 4:an. Nästa helg går de lokala tävlingarna av stapeln och jag står längst fram, med banderoll och vuvuzeelas och hejar och hurrar. Hur det går får vi se, men spännande blir det, det kan jag garantera.

Jag ser fram mot ett barndop i början av juni. En riktigt efterlängtad liten tös ska döpas och självklart vill jag/vi inte missa detta. En lång resa blir det men roligt kommer vi ha, det vet jag.

Sist men inte minst ser jag fram mot att VD för Svenska Spel ska ringa och berätta att jag vunnit drömvinsten. Jag vet ju inte riktigt när han ringer jag vet bara ATT han ringer. Var, när och hur återstår att se.

Puss   

Hejsan hoppsan mina vänner.

Idag är det vardagsonsdag efter en lång och ledig helg.

Idag tänkte jag mig på att försöka köra mitt allra första blogvertiserinlägg vi kör och så får vi se hur det går helt enkelt. Dagens uppdrag passar mig dessutom ganska bra eftersom själva uppdraget är för en bingosida som kort och gott heter bingosidan, mer om den läser ni HÄR . Denna sida är en ganska trevlig sida som sammanställer de olika bingospelen som finns på nätet. Jag kan inte svara för om ALLA bingosidor finns med men de flesta är representerade i alla fall.

Varför väljer jag då att skriva ett inlägg om detta?!

Jo, för ett av de första jobben jag hade när jag flyttade till den stad jag bor i nu var just som bingovärdinna. På den tiden rådde inget rökförbud utan våra gäster och personalen satt öppet i lokalerna och rökte så det stod härliga till, inte den mest ultimata arbetsplatsen just då kan ju sägas. Det blev bättre dock och rökförbudet trädde i kraft, detta underlättade oerhört mycket för oss som inte rökte. Också datorn gjorde intåg i bingohallen i denna veva och vi hade ett par stationära datorer kopplade till våra spel och dessa bliv väldigt populära hos vissa av gästerna medan andra inte brydde sig nämnvärt. Sedan kom ju alla dessa spel på nätet och det fysiska bingospelet minskade i rask takt. Efter 8 år, två barn och en examen i beteendevetenskap tackade jag för mig och började på annat jobb.

Idag finns inte den fysiska bingohallen, som jag jobbade i, kvar men den har återuppstått på annat håll och det fungerar väl ganska bra har jag hört.

Personligen tror jag att själva bingospelet till stor del har flyttat ut från salongerna och in i hemmet framför datorn och i detta otroligt snabba och effektiva samhällsklimatet är det nog inte alltid lätt att hålla reda på eller veta vilken eller vilka sidor man ska välja. Av den anledningen är det ju trevligt med en sida som DENNA, där man kan få en riktigt bra överblick över de olika bingosidorna, hur de fungerar och vilka vinster som finns.

Jag spelar oerhört lite idag och personligen spelar jag helst i en riktig hall, det är liksom lite mer "bingo" över det men jag vet också att jag tillhör den allt minskande skalan fysiska bingospelare. Men ibland är det faktiskt riktigt roligt att bara koppla av och flyta bort en liten stund bland alla nummer och människor. Jag har aldrig spelat för att vinna. Jag vet att chansen till vinst är minimal, men jag vet också att chansen ändå finns. Jag har sett folk dra hem 30.000-40.000 på en förmiddag och visst är det så att det lockar... möjligheten att ändå vinna... någongång ska det vara min tur... någon måste ju vinna...

Jag spelar som sagt inte ofta men kanske, bara kanske är det dags för en liten tripp till bingohallen. Som sagt, NÅGON ska ju vinna och denna gången är det kanske verkligen min tur.

Puss   

Så var det valborgsmässoafton igen, en dag av fest, glädje, eftertanke och saknad i vår familj.

Denna valborg blir det festmiddag hos min älskade mamms och papps tillsammans med min syster och svåger samt min svärmor och dessa tillfällen med familjemys är tillfällen jag älskar. Men idag är också en dag av saknad.

För två år sedan lämnade min älskade morfar detta livet för att kanske fortsätta sin resa på annat håll.

Han var en rolig, bestämd och respektingivande person. Många tykte inte om honom, andra såg bortom hans ibland elaka och barska uttryck och insåg vilka fina kvaliteer han hade som människa... Jag tillhörde den sisnämnda kategorin.

När jag var liten var jag rädd för min morfar. Han förstod nog inte alltid att det är skillnad på barn och vuxna och ibland framstod han som riktigt elak och tjurig.

Men som vuxen lärde jag känna honom som människa och insåg att han varken var farlig eller elak, han visste bara inte alltid hur han skulle uttrycka sig eller vara tillsammans med vissa människor. Jag tror att han ibland var osäker på sig själv och sina känslor och osäkerheten tog sig lite konstiga uttryck ibland.

Jag är tacksam för att jag fick lära känna min morfar som människa snarare än som just morfar och jag minns våra vinkvällar, filosofiska diskussioner och våra, ibland, hetsiga argumentationer när vi tyckte olika. Hemilgheten med min morfar var dock attinte visa rädsla när man gick in i en diskussion med honom och att inte backa från sina egna åsikter. Om du stod fast i din tanke och hade vettiga argument, vann du hans gillande och respekt.

Jag minns att han var otroligt stolt över att vårt lilltroll fick ett av sina namn efter honom.

Och jag vet att han älskade mig, ja hela sin familj, även om han ibland var dålig på attuttrycka det.

Men även om saknaden efter honom fortfarande är stor kommer denna dagen vara en dag fylld av glädje, minnen och vin för det är så han hade velat att vi hedrade honom... speciellt med vin ;)

Så ha en trevlig valborgsmässoafton alla, det kommer jag ha.

Puss   

Nu när jag har fått drömjobbet reflekterar jag samtidigt över mitt förra jobb och vad jag lärt mig av den händelsen och den situationen. Jag valde att, efter nästan 2 1/2 år på mitt förra jobb, säga upp mig då en berömd vägg var nära att göra slut på den person som var jag. Jag reflekterar också lite över ett inlägg som jag skrev för två år sedan som handlade om oförutsedda handlingar.  Läs mer HÄR.

Upptakten till detta inlägg och till andra inlägg som jag skrev just då var en händelse på mitt förra jobb som jag hade mycket svårt att förstå.

Jag hade nyligen slutat jobbet och fick då reda på att man snackade väldigt mycket skit om mig på min förra arbetsplats. Det var inte bara jag som drabbades, det hade jag inte brytt mig så mycket om, vad som föranledde alla mina ilskna inlägg då var att jag fick veta att man trackade ner på mina barn.

Med facit i hand skulle jag kanske hanterat situationen annorlunda men där och då såg jag bara rött och blev oerhört kränkt och förbannad. Att man snackar om mig har jag inte problem med men att man ger sig på mina trollungar... Då blir jag verkligen en tigermamma och försvarar mina små med allt jag har.

Idag kan jag fundera och reflektera över händelsen och till och med skratta åt det men det svider fortfarande att det finns vissa i min dåvarande omgivning som raderade all form av kontakt med mig utan att ta reda på fakta. För mig innebär det i och för sig att det inte var någon större vänskapsförlust, för inte dömmer man ut vänner utan att fråga vart ett ilsket utspel, i textform, kommer ifrån? Inte tar man väl bort en person som vän på FB eller slutar svara på mess utan att ta reda på fakta när det gäller en viss händelse?!

Nej, jag är glad idag, att jag  blev av med de som visade sig inte vara värda min vänskap och jag håller de som stannade kvar tätt intill och visar att jag uppskattar deras lojalitet. Idag tycker jag att vi hyllar och lovebombar våra riktiga vänner. De som vågar stå upp och ifrågasätta innan de dömmer.

Stor kram till alla mina vänner därute, ni är otroligt värdefulla för mig. Bara så ni vet.

Puss