Hur har mina bloggisar det idag? Bara bra hoppas jag.

Idag funderar jag kring detta med service faktiskt.

För tre månader sedan köpte jag en ny ryggsäck till min äldsta son. Han behövde en bra och stabil ryggsäck till sina skolböcker, gympakläder och läxor med mera. Vi hittade en på Stadium, den var visserligen billig men såg och kändes helt okej. Sonen var nöjd och vi betalade och gick.

Förra veckan kom han hem och sa att ryggsäcken var trasig. Jag kollade och blev fly förbannad, på ren svenska. Det var ett stort hål i botten på väskan, ena sömmen i dragkedjan hade släppt, den hade ett par mindre hål i olika sömmar... Kort sagt, det var en riktig skitväska som skulle åter till avsändaren om man så säger.

Sagt och gjort vi tog tillbaka ryggsäcken till affären och jag var minst sagt arg när jag gick fram till kassan men log snällt och sa "ursäkta mig men nu är jag faktiskt lite irriterad".. längre hann jag inte förrän tjejen i kassan gav mig det varmaste leende och sa "men vad tråkigt, får se vad jag kan hjälpa dig med då"...

Jag förklarade mitt ärende och även att jag inte hade kvittot kvar men hon bad så oerhört mycket om ursäkt, självklart förstod hon att jag var irriterad, självklart vad det skamligt att ryggsäcken bara hållt i tre månader, självklart skulle hon fixa detta, kvitto behövdes inte... kunde min son titta bland de andra ryggsäckarna och se om det fanns någon annan han ville ha?

Hon var så trevlig, serviceminded och tjänstvillig att min irritation bara rann av mig som vatten på en gås.

Min son hittade en annan ryggsäck, den var billigare än den första och den trevliga tjejen gav mig glatt pengar tillbaka med sitt varma leende och gav kassen med ryggsäcken till min son och blinkade. Hon hälsade oss välkomna tillbaka och när jag gick därifrån kunde jag inte annat än förundras över vilket strålande humör jag plötsligt var på.

Tänk att en sådan trevlig och gullig tjej kunde påverka hela mitt humör och min inställning. Tänk vad vi människor påverkar varandra både medvetet och omedvetet. Tänk att en så liten sak som att bemöta ett problem med ett leende kan ge sådana härliga konsekvenser och påverka omgivningen så att hela dagen blir bättre för fler personer.

All heder till den gulliga tjejen på Stadium som fick min dag att bli lite bättre. Glöm nu inte, le mot världen så ler världen mot dig... det skadar i alla fall inte att försöka.

Puss  

Jag skrev ett inlägg om föräldrar med DUMP och la ut detta i rampljuset. Reaktionerna och kommentarerna lät inte vänta på sig och jag tackar alla läsare och kommentatorer för den, för det mesta, trevliga responsen.

Tyvärr var det ett par inlägg som jag inte publicerade av den enkla anledningen att de blev för personliga, otrevliga och med ett otroligt tråkigt språk, ni vet vilka ni är ...

Jag tänkte fortsätta filozophera lite kring detta ämne då vi igår hade extramöte i min äldsta sons klass. Där framkom, bland annat, att eleverna kommer stängas av från vissa aktiviteter om inte klassen, läs killarna, skärper sin attityd och sitt språk både gentemot varandra och lärarna. Hur kan det bli så här? Vad är det som får en 9-åring att kalla sina kamrater för diverse könsord och säga till dem att "jag ska mörda dig din j-vl" när eleven inte får som den vill? Hur kan man som förälder acceptera ett sådant språk och en sådan attityd hos ett barn?

Vi var otroligt tydliga mot killarna igår och vi pekade inte finger mot någon, även om vissa föräldrar tyvärr satt och himmlade med ögonen när vissa frågor kom upp, tråkigt... Det är ju viktigt att vi föräldrar och lärare visar en enad front gentemot barnen att ett visst språk och beteende inte accepteras av någon. Men hur ska man få detta att fungera i praktiken när vissa föräldrar uppenbarligen inte bryr sig så mycket?

Har ni läsare tips och ideer på hur man ska gå till väga med föräldrar som inte vill engagera sig eller bryr sig, föräldrar som lider av DUMP?

Vi hade en musiklärare som tog till orda igår och sa ett par otroligt kloka saker som jag nog tror att barnen verkligen tog till sig och lyssnade på. Han sa att det är nu, i 9-10-års åldern som de sätter sin prägel på sitt eget liv och de individer de kommer utvecklas till. Vill de verkligen styra upp sitt liv mot att vara en av de värsta i klassen, i livet, eller vill de bli kända för att vara de bästa?

Jag tror nog och hoppas innerligt att de flesta lyssnade.

Jag inser vikten av att vara objektiv men detta är min blogg varför jag faktiskt får vara lite partisk och jag kan meddela att min son togs upp flera gånger som en förebild att efterlikna... och nej, det var inte jag som tog upp det   . Samtidigt som jag självklart blev väldigt stolt kan jag inte låta bli att fundera över vad som skiljer mig och min make från de föräldrar med lite stökigare barn? Ligger barnens identitet i gener eller i uppfostran? Vad gör en individ? Vem har det yttersta ansvaret för att ett barn lär sig det den ska? Är det verkligen så enkelt att vi faktiskt KAN lämna det ansvaret till skolan? Eller är vi ytterst ansvariga?

Är det någon därute som har funderingar eller teorier?

Ligger skillnaden gällande mitt barn kontra ett stökigt barn helt enkelt i att JAG uppfostrar mitt barn medan det stökiga barnet uppfostras till merparten av skolan då föräldrarna inte orkar eller är det genetiken som spelar ett spratt med vissa individer?

Välkomna med era tankar och teorier, de flesta av er är ju faktiskt väldigt kloka och jag vill verkligen veta mer.

Kramen/FiloZophie   

Hejsan alla.

Nu under senhösten börjar många föräldrar, däribland jag, få utskick om utvecklingssamtal i skolan för att vi ska få en inblick i hur våra barn vecklar ut sig;) Detta mottas med blandade känslor beroende på hurdana barn man har och vissa föräldrar går från skolan och mötet med läraren, 3 meter långa av stolthet, däribland jag   , eller så går de från skolan med snabba, ilskna steg och glömmer utvecklingssamtalet lika fort som de sätter sig i bilen och kör därifrån.

Att få höra att ens barn är en mönsterelev är underbart och man får gärna klappa sig själv på axeln om man vill bara man inte glömmer att tala om för sin son eller dotter att man är stolt, glad och älskar honom/henne över allt annat även om bra resultat skulle utebli. Kärlek, kravlös kärlek, kommer man oerhört långt med... uppenbarligen...

Lika viktigt är det för de föräldrar som kanske inte alltid får så goda besked. Varför just mitt barn?

Vad har jag gjort för fel?

Hur kan vi gemensamt lösa detta?

Vad krävs av mig som förälder?

Här är det också oerhört viktigt att föräldrarna tar sitt ansvar då det kör ihop sig och finns där för att rätta till det som strulat till sig. Att försöka komma fram till en gemensam lösning mellan föräldrar och barn för att barnet ska känna sig tryggt och älskat samt uppnå fullgoda studieresultat är A och O i en problemsituation.

Vad jag dock bara INTE kan med är alla dessa föräldrar, och tyvärr är det en hel del, som bara slår allt ifrån sig och säger: Jag har gjort vad jag kunnat, kan inte skolan få pli på ungen är inte det mina problem! GGGAAAAAAAAAHHHHH!

Förlåt men sådana föräldrar borde skjutas!

Har du satt ett barn till världen är barnet DITT ansvar. Att barnet mår bra, trivs med sig själv och sin omgivning, lär sig vad det ska lära sig och känner trygghet och stöd hemmifrån är DITT ansvar som förälder och det är dessutom detta som ger en trygg individ som kommer klara sig bra i livet.

Det KAN aldrig och SKA aldrig vara skolans ansvar att ett barn mår bra och lär sig det fundamentala grunderna i samhället... Det är FÖRÄLDRARNAS ansvar.

Jag känner till en riktig bråkstake. Han använder ett otroligt fult språk, han har noll respekt för vare sig de vuxna i skolan eller sina klasskamrater, han är omogen så det förslår och han blir arg när man inte förstår honom... och då har han även svårt för att uttrycka sig.

Ja, jag tycker han är skitjobbig och ja, jag försöker styra undan när han vill leka med min son... och ja, jag vet att jag gör fel...

Jag är väl medveten om att det inte är den lille killens fel att han är som han är utan självklart ligger problemet hos hans föräldrar. Det är hans föräldrars ansvar att se till att han håller ett vårdat språk, att han sköter sina läxor, att han inte blir arg för minsta lilla... men de gör inget, de agerar inte, de orkar helt enkelt inte bry sig verkar det som.

Visst kan det vara så att han har någon form av störning, även om jag inte gärna vare sig tror eller tycker att man ska sätta bokstavsstämplar på barn, men varför inte som förälder ta tag i detta innan det går överstyr.

Föräldrar som agerar struts, stoppar huvudet i sanden och varken orkar se eller höra, är farliga föräldrar som inte ger sitt barn de bästa förutsättningar inför framtiden.

Jag skulle vilja trycka en bokstavskombination i r-ven på dem: DUMP!

Som dump-förälder orkar du inte ta konflikter, du orkar inte bry dig, du tycker inte att något är ditt fel eller ansvar utan skyller mer än gärna på skolan. Du tycker mest synd om dig själv, att just du fått ett sådant tråkigt barn, och vägrar inse ditt eget ansvar. Till er dump-föräldrar har jag bara en sak att säga

WAKE UP AND SMELL THE COFFE!!!!
Ta ansvar, älska kravlöst, våga sätta regler och hålla fast och våga ställa realistiska krav och mål på och för dina barn. Jag lovar, du får ett gladare, tryggare, snällare och individualistiskt barn.

Länge leve alla fantastiska ungar!!!

Puss   

Ja, vad kan jag säga... Gårdagens avsnitt av succeserien var helt outstanding. Personligen trodde jag att detta avsnitt skulle bli det minst bra avsnittet. Petter är Sveriges bästa inom sin genre och jag var nästintill övertygad om att det skulle bli en allt för svår utmaning för de andra att tolka hans musik... och vad händer? Jo, det blir det bästa avsnittet någonsin.

Jag var helt tagen och totalt blown away av de övriga artisternas tolkningar... till och med Plura fick fram en fantastisk tolkning av Hip Hop-kungens musik...

Att lista någon som var bäst igår, det vet jag inte om jag kan i och med att ALLA var så otroligt bra, men en person stack ju ut lite extra när det gällde tolkning av just själva texten och han lade också ner så otroligt mycket själ i sitt framförande att till och med Petter började gråta, så jag får nog ändå säga att Lasse Berghagen tog hem priset för bästa tolkning igår. Han var dock tätt följd av både sin förra fru, LillBabs med en underbart LillBabsig version av Såklart, samt September som verkligen gjorde en riktig September igår.

Hatten av mina vänner och ett stort tack för att ni förgyller mina lördagkvällar. Jag ser verkligen fram mot CD-skivan till jul och jag hoppas innerligt att en DVD släpps och att serien får en fortsättning...

Vilket föranleder mig till dagens artist.

Den tredje personen ut är en man i sina bästa år. Han är egentligen en del av en duo men är ändå frontfigur vilket jag tycker berättigar honom en plats. Han är en renodlad musikartist och har inte en riktigt lika gedigen meritlista som tidigare utvalda i min drömsjua. Han är inte heller lika bred i sin musikstil som övriga men han har ändå försett Sverige med en stor och högt älskad låtskatt, speciellt min äldste son dyrkar honom. Han har levt ett tufft liv kantat av höga berg, djupa dalar och en hel del droger däremellan. Nu är han däemot ren sedan flera år tillbaka och har börjat ett nytt liv med nytt material och jag vill verkligen se vad andra artister skulle kunna göra med hans råa, raspiga och otroligt svenska musik.

Självfallet pratar jag om allas vår Bad Boy:

Håkan Hemlin i NORDMAN!!!

Three down and four to go...

Idag väntar ett besök på GeKå´s för min del och tills nästa gång bjuder jag er farväl mina vänner.

Puss   

Denna roliga utmaning hittade jag hos LifeofJohanna och nu när det kryper allt närmare så bara måste jag anta den:

Nu när det börjar lacka mot jul passar den bra in och tycka till lite vad man gillar bäst!

 Pepparkakor - Lussekatter 

Skumtomtar – Knäck

Ischoklad – Marsipan

Köttbullar - Prinskorv

Julkorv – Julskinka

Lax - Sill kan bara inte välja här alltså

Revbensspjäll - Janssons frestelse

Paradis – Aladdin

Rullsylta – Pastej

Glögg – Julmust om jag nu måste välja;)

Rödbetssallad – Dopp i grytan

Ris á la Malta – Risgrynsgröt inget av det faktiskt, jag föredrar mannagrynsgröt

Äppelmos – Senap

Hemma – Borta 

Utomlands – Sverige

Ge – Få

Mysteriet på Greveholm - Dieselråttor & Sjömansmöss Trolltider såklart

Chokladkalender – Paketkalender

Plastgran – Äkta

Arne Weise – Ernst

Jag tycker det hade varit roligt om några av mina bloggvänner hade antagit denna utmaning så jag får se vad just DU föredrar. Hojta till om du gör den så jag får se vad du gillar bäst! Sätt fart bloggvänner!

Kramen   

Som många av er säkert vet har jag blivit helfrälst i 4-ans nya satsning Så mycket bättre, se tidigare inlägg här.

Jag funderar nu på min egen drömkonstallation av denna serie, som jag innerligt hoppas får en fortsättning men jag menar hur kan Idol möter Stjärnorna på slottet INTE få en uppföljare...

Som nummer två ut i min drömsjua har jag valt en kvinna. Denna kvinna är lite äldre och därmed också visare och mer erfaren     och hon har så många sidor av sig själv att 3-d inte hade räckt för att bringa klarhet i allt hon gjort.

Hon har hållt igång sedan -60 talet och hon kan agera, sjunga, spela teater och  ingår även i 1,6 miljonersklubben. Dessutom har hon gjort revyer, musikaler och barnprogram, hon har hunnit med krogshower, fått medalj av kungen och tappat kjolen...

Den var för lätt, nu vet ni va?

Självklart det är allas vår:

Lill Lindfors såklart.

Jag vill så gärna se henne och höra mer av henne och veta vad hon gör idag. Jag vill veta vilka planer hon har och självklart höra henne sjunga och bli besjungen. Jag tror att hon är oerhört intressant som både artist och person och ser henne med glädje som första kvinna i min drömsjua.

Welcome onboard Lill, welcome onboard   

... så blir jag inte så lite irriterad på alla dessa bloggfjollor.

Vad är det med alla dessa bloggmänniskor som hela tiden är så pinsamma att jag skäms å deras vägnar.

"Läs min blogg så läser jag din"

"Kommentera min blogg så gör jag samma för dig"

"Länkar du mig så länkar jag dig"

"Jag har öppen frågestund, fråga vad du vill så svarar jag ärligt"

Jag blir så vansinnigt irriterad.

VARFÖR i hela världen skulle jag vilja gå in på din blogg bara för att kommentera den?

Vad skulle jag överhuvud taget vilja fråga dig, jag känner inte dig!

Varför skulle jag lägga tid på att läsa en blogg som bara handlar om ditt liv, mode, skolan m.m när jag inte har ett enda intresse av det du skriver?

Varför skulle jag länka till din skitblogg när ingen av MINA läsare skulle ha det minsta intresse av vad du har att säga om din senaste outfit, ditt senaste inköp, din senaste läxa eller vad du och "Marre" gjorde i plugget, på festen, på shoppingen, hos Kalle...

GET A GRIP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!   

Jag skulle ALDRIG låta mina läsare få ta del av ditt, ärligt talat, pinsamma och triviala skitliv, inte via min blogg i alla fall.

Mina läsare har huvudet på skaft, är engagerade i samhällets rättvisor och orättvisor. De har starka åsikter och de besitter en större intelligens än du någonsin kommer i närheten av.  De som läser min blogg är medvetna om att Napoleon var något mycket mer än "bara en smarrig bakelse".

Sorry, kalla fakta.

Jag väljer mycket noga vilka jag länkar till på min blogg och jag är oerhört noga med vilka jag själv följer. Jag kommer aldrig att kommentera, länka, chatta, eller ställa frågor till någon jag inte anser vara värd det.

Jag vet att det kanske låter lite kaxigt, självsäkert, divigt... ja till och med lite bitchigt men vet du vad... That´s me   

Jag har funderat, vridit och vänt ut och in på youtube, cd-skivor, gamla band och även spanat in google i olika former och nu tror jag att jag har det klart för mig... vilka vill JAG ha i Så mycket bättre nästa år!

Först ut är en man.

En välkänd, älskad och otroligt begåvad artist som har så många olika strängar på sin lyra att det nog inte finns något han inte klarar. Han är erfaren och skicklig inom både musik och film och han är en fantastiskt duktig underhållare och en underbar live-artist, jag har nämligen haft förmånen att se honom både en och två gånger under både -80 och -00 talet. Kan ni gissa vem???

Artisten jag talar om är självklart:

Självklart Björn Skifs.

Hur många gissade rätt???

Jag hade verkligen sett fram mot lördag-kvällarna lite extra om jag visste att denne otrolige entertainer förgyllde tv-rutan.

Vem blir näste man eller kvinna ut? Återstår att se...

Kramen