Idag är det min dag.

Inte bara eftersom jag ska iväg på försenade födelsedagshemligheter med min LaMor utan för att det VERKLIGEN ÄR min dag. Det är nämligen filosofins dag idag och jag tolkar det som att det är filoZophie´s dag idag   .

Idag är verkligen en dag som passar för filosofiska funderingar och något som kommit upp i bekantskapskretsen på sista tiden är faktiskt VART gränsen för otrohet går. Intressant tanke.

Detta med otrohet kan ju blötas och stötas i olika filozophiska debatter men jag blir mer nyfiken på vad ni bloggläsare har för tankar i frågan.

Jag ska leda er in på de olika spår som diskuterats i min närhet...

Är det otrohet om man ligger med någon annan än sin partner men ändå hela tiden tänker på sin partner?

Räknas det verkligen som otrohet om du har sex med din partner men tänker på någon annan?

Vart går gränsen för otrohet? Är det att kyssa någon annan? Att tänka på någon annan? Att ligga med någon annan?

I dessa olika debatter har jag fått lära mig att otrohet är ett otroligt känsligt ämne och samtidigt ett väldigt relativt begrepp. Det är många som tycker att det är mer otroget att ha sex med sin partner men tänka på någon annan än att man i själva verket har sex med någon annan men tänker på sin partner? Är det så?

Vad är det som driver en till otrohet?

Spelar det någon roll?

Om man är gift men inte haft sex med sin partner på flera månader och då ligger med någon annan, är det otrohet eller ser man det som (vilket en polare anser) ett rop på hjälp?!

Har du själv varit otrogen någon gång?

Om svaret är ja, varför blev det så då?

Kan man skylla otrohet på omständigheterna?

Kan man förlåta otrohet eller är otrohet det ultimata sveket?

En av mina tjejkompisar anser att otrohet är lika med döden nästan. Hon menar att om hennes partner var otrogen mot henne skulle hon ta alla sina saker, barnet och dra... utan ett ord...

Kan man göra så? Är det så enkelt? Eller är det så att otrohet, i den sexuella bemärkelsen, bara är ett symptom på något större? Ett mycket större problem i förhållandet än själva otroheten?

Vad anser ni bloggisar?

Det mest extrema jag hört är killen som anser att det är otrohet när hans FÖRRA flickvän har sex med sin nya kille... Han menar att eftersom han fortfarande har så starka känslor för henne så är hon otrogen med sin nya kille??!! Jag begriper inte riktigt DET resonemanget men visst har han ändå rätt till sin åsikt, även om jag tvivlar på att han hade haft samma tankar om det varit han som hittade någon annan först...

I svenska akademins ordlista kan man bland annat läsa följande:  

Otrohet - förhållandet att icke vara trogen mot något som betraktas som sådant 

Tja, jag vet inte riktigt själv vad jag tycker om otrohet. Självklart är det inte okej då man alltid sårar någon annan men samtidigt anser jag nog att otrohet snarare ÄR ett symptom på ett mycket större problem.

Så nu slänger jag ut frågan ut i cyberrymden...

Vad är otrohet för DIG?!

Jag ser fram mot en massa härliga och filozophiska svar, speciellt med tanke på att det är min dag idag.

Puss