Jag kan inte hjälpa det men jag blir verkligen lika glad varje gång jag få en Award. Det är liksom den ultimata bekräftelsen på att någon verkligen gillar det man gör och skriver.

Denna Awarden har jag fått av MissVivis, mycket smickrande då jag vet att hon förljer en hel massa bloggar faktiskt...

Tack gulle du för denna.

Foto: FiloZophie 2011

När du fått awarden ska du länka till den man fått den av, fullborda de 5 meningarna och skicka den till 5 andra bloggar.

1. När ingen ser eller hör mig… Så dansar jag. Helt ärligt. Spelar ingen roll om jag är ute och går, är ensam hemma eller är och handlar. Är jag ensam och ingen ser så rockar jag loss.

2. Jag går aldrig hemifrån utan… min plånbok. Vad som  helst men inte utan plånboken, har jag bara den löser sig allt annat.

3. Min blogg heter som den gör för att jag… är en riktig filosof, jag har alltid fått höra att jag ser ut som en Sofie och dessutom är en av mina favoritböcker Sofies värld som är en grundkurs i filosofi och dess historia skulle man kunna säga.

4. Om jag vågade skulle jag… starta eget. Men jag är snart där så det börjar kanske bli dags att omvärdera den meningen;)

5. Om tio år kommer jag att… driva eget bolag som går fantastiskt bra. Jag har det övergripande ansvaret men kan även ägna mig åt min hobby, att skriva och jag har då precis släppt min andra bok. 

Vilka fem skall vi lämna vidare till?

Det finns många bra att välja mellan...

Det får bli de härliga bloggerskorna:

Caroline

Hanna

Katta

Olgalicious

Riesling

Grattis tjejer. Ser fram mot att få läsa lite mer om er :)

Tills vi hörs igen...

Puss   

Jaha, då vart det dags igen.

Det ska töjas och bändas och vridas och vändas för att se hur mycket vårt äldsta troll har vecklat ut sig under året som gått.

Jag tycker att det är rätt så roligt med alla dessa utvecklingssamtal som man har både på skola och dagis och med tanke på hur extremt noga de är på den verksamheten där vi har våra barn så begriper jag inte hur man kan gå ut nian utan att kunna läsa och skriva, men det händer ju faktiskt.

Vi har valt att ha barnen på en Montessoriskola/förskola och det har vi hittills aldrig ångrat. Äldsta sonen går nu i fyran och han stortrivs i skolan och utvecklingssamtalen gällande honom brukar vara en ren fröjd att gå på.

Han ääääär så duktig och han ääääär så snäll och han ääääär så intresserad och han ääääär så populär, brukar det heta. Ja, det är väl bra men jag är mest nöjd om han tycker att det är ROLIGT att gå i skolan. Att han känner att han lär sig något, får nya utmaningar och att han trivs. DET är det viktigaste för mig, sedan är det självklart roligt att han presterar bra men det är inte huvudsaken.

Hur det kommer bli med lilltrollet vet jag inte. Han är oliks sin större bror och inte lika vetgirig och intresserad. Han flyter liksom bara med... Det kan vara väl så viktigt det och intresset kommer kanske. Jag kan bara inte begripa hur två så lika barn kan vara så otroligt olika?! Lilltrollet går nu sista året på dagis, jo jag säger dagis, och han trivs bra och livet leker. Han är en ganska sorglös figur och hänger på det mesta som händer. Han tar inga egna initiativ ännu, men han vet minsann hur han ska charma byxorna av både barn och vuxna... Det blir till att vara mycket noga med att lära honom hur man behandlar tjejer annars blir han livsfarlig när han blir äldre   .

Men nu var det ju äldsta trollets utveckling som skall avhandlas idag och vi får väl se hur det går men jag tar för givet att jag kommer vara minst tre meter lång när jag går där ifrån... precis som jag brukar vara.

Puss